Att kunna dö tryggt

Jag var lite radikal och skrev för några dagar sedan att nu kan jag dö för det finns åtminstone en kristen präst i stiftet i den yngre generationen. Efter någon dag kom eftertankens kranka blekhet över mig och jag tänkte att jag ska inte överdriva saken: kanske finns det två!

Ett sådant yttrande på denna blogg hör under kategorin "allvarliga skämtsamheter" *, vilket står redan i bloggens ingress. När man läser ett sådant yttrande så kan man välja mellan att

1) skratta - det gjorde Dag Sandahl på Ålandsfärjan i lördags när jag berättade det för honom

2) (ev i kombination med 1) ovan) för ett ögonblick betänka att det finns något allvarligt i kyrkans nuvarande rekryteringspolicy som gör att det sker en successiv förändring av prästerskapet. Att det finns vissa församlingar i landet som har vad dom enligt någon slags mall kan betrakta som "bra" präster men som inser att en som står i samma (liknande) andliga tradition får dom inte igen för det finns helt enkelt ingen.

När det gäller själva saken - att kunna dö tryggt eftersom en levande tro tycks förbli på jorden - så var det en anspelning på en historia (vars sanningshalt jag personligen inte kan garantera, därtill är mina kunskaper alltför ringa) som ofta berättas i laestadianska sammanhang. Det sägs att när ryktet om Luthers framträdande nått till Böhmen så sände de kristna där (vilka levde i traditionen efter "förreformatorn" Johan Huss) representanter till Wittenberg för att lyssna till Luther. När dom hörde att här var det ett levande evangelium som förkunnades så uttryckte dom sig just som så att nu gör det inget om deras andliga grupp dör ut för den levande säden finns fortfarande på jorden.

Bland laestadianer - likväl som i andra väckelsetraditioner inom och utom vår kyrka? - omhuldar man gärna tanken att den levande tron vandrat genom historien långt vid sidan av det kyrkliga etablisemangets allvartsvägar och att den då och då blossat upp i stora väckelser för att i andra tider återigen krympa ner till ett fåtal individer som bär tron - och den Helige Ande - vidare till en ny generation.

En sådan person är ju lappflickan Maria** som Laestadius träffade i Åsele januari 1844. Eftersom hennes levnadshistoria med stor sannolikhet kunnat kartläggas*** så kan man nämna en kort berättelse ur hennes liv. En vinterkväll vara hon på vandring mellan två byar i allt värre snöstorm. Därtill var hon sjuk och trött och föll till slut ihop och höll på att bli översnöad. Just när hon låg där avsvimmad och nära att frysa ihjäl kommer en man med häst och släde. Hästen stannar för den liggande kvinnan och mannen tar henne i släden och för henne hem till värmen så att hon överlever. Det märkliga är att mannen ifråga hade tänkt övernatta i det hus där han befann sig i sin gannby pga det dåliga vädret men började på aftonen känna en sådan oro för sina hemmavarande att han kände sig tvungen ge sig iväg. Och så fann han Maria. Tänk om han inte gjort det. Kanske hade hela den stora laestadianska väckelsen då inte blivit av.

Kanske var det Gud som manade honom. Kanske var han en pre-karismatiker som fått nådegåvan höra Guds profetiska tilltal!

* hur ska man då kunna veta vad som är allvarlig skämtsamhet på denna blogg. Där ges ingen hjälp. Att kunna skilja detta från vanliga allvarligheter eller normala skämtsamheter är en konst som uppövas både med stigande ålder och ökande andlig visdom. 
 
** lappflicka
är ju Laestadius benämning. Kanske borde vi hellre säga lappkvinna eftersom hon med all sannolikhet var minst i trettioårsåldern vid tillfället.

*** fr a genom forskaren Gunnar Wikmark

Kommentarer
Postat av: nisse

same kvinna vore ännu bättre med tanke på att "lapp" varit ett skällsord för samer!

2010-06-02 @ 22:39:35
Postat av: Gunvor Vennberg

Allvarliga skämtsamheter, ja. Visst kan man skratta men ibland gör skämtet att allvaret blir tydligare. För mig ledde bloggposten i alla fall till en allvarlig fundering över vad en präst är, ämbetet mm. Och tro det eller ej: Nu har jag i diagramform systematiserat inte mindre än 12 olika sätt att se på prästämbetet i Svenska kyrkan, kanske finns det fler också, men det brådskar att komma fram till vilka av dessa som är de två hedervärda uppfattningarna enligt Frimodig Kyrka ;-) Skämt åsido, så vore det kul om du kontaktade mig vid tillfälle, så att jag får hjälp att se om jag har glömt någon!

2010-06-03 @ 00:06:39
URL: http://gunvor.vennberg.blogg.se/
Postat av: Tobbe

Gunvor! Tänk så många intressanta tankar som kan födas av det man skriver!



Nisse! Tänkte på det, men då det var just ordet "flicka" jag ville diskutera så lät jag andra halvan av det sammansatta ordet stå kvar.



(F ö så borde det i så fall heta samekvinna (sammansatt ord) och inte same kvinna (särskrivning)- vilket du (av misstag?) råkade skriva.)

2010-06-03 @ 07:35:17
Postat av: den gamle kamraten

Jag är också en av dem som tidigare såg notisen om att bloggaren tänkt att han snart kan "utan fruktan gå i pension och sedan lägga mig att dö för det finns i alla fall minst en kristen präst kvar i stiftet".

Reflekterade inte så mycket över det alldenstund jag anade just en "allvarlig skämtsamhet" men framför allt då det först nämndes "gå i pension" och jag därmed hamnar utanför bloggarens prästkvalitetsfunderingar när han hemfaller åt 55+arnas "efter-mig-syndafloden"-grubblerier. Jag är ju äldre än bloggaren och kommer att vara emeritus (=uttjänt) tre månader innan han själv skall börja sitta i stadsparken och mata duvor.

Om vi får leva och Herren dröjer, alltså.

2010-06-03 @ 08:56:12
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se/
Postat av: Tobbe

Gamle kamrat!

Absolut inte mata duvor i stadsparken som pensionär!

Istället kommer jag att ha tid att minst en gång i veckan ta hojen till Älvsbyn så vi kan sitta och ljuga öga mot öga (förlagsvis om våra yngre kollegor vilka vi alla givetvis kommer anse vara helt hopplösa oavsett om dom är kristna eller inte(jfr berättelsen i Stengrunden om prosten som liknade sina adjunkter vid Egyptens plågor). Men om du nödvändigtvis vill mata duvor så kan vi ju promenera tll lämplig park i Älvsbyn.

2010-06-03 @ 11:58:17
Postat av: Elisabet Bergdal

Du får inte dö ännu, du har mycket kvar att uträtta. Finns det tro så finns det hopp brukar jag tänka. Jag och min kära Thure fick den 23maj i S:ta Clare Kyrka vara med om att KYRKAN var tvungen att stänga portarna under högmässan för att den var FULLSATT. Vilken enorm upplevelse,troende människor av alla möjliga kulturer,hårda, mjuka, unga som gamla och präster manliga, kvinnliga, mörka som ljusa, alla samlade sida vid sida för att dela Guds enorma kärlek och Jesus gemenskap. Undrar om det var så det kändes när Lestadius lät predikningarna fyllas av det levande ordet så att människorna kunde helas och finna vägen tillbaka till livet. Omvändelsen är på väg och vi alla bröder och systrar bör komma ihåg att be för Sverige och be för vår kyrka att de som arbetar där låter sej ledas av vår Herre Jesus Kristus. Jag tänkte inte kapa din blogg Tobbe, men... tänker på hur det var i Kungsträdgården när vi var 25000 människor... 8-11 Juli i Öjebyn har folket möjlighet att vara med om att Kristus är Gud.

2010-06-03 @ 13:36:56
Postat av: Gunvor Vennberg

Hörninini! Emeritus betyder inte alls uttjänt, utan en präst som är betald av staten och inte riskerar att bli utköpt av några kyrkopolitiker utan endast är ansvarig inför biskopen och vår Herre. Såvitt jag vet gäller det att verka tills natten kommer! Ibland när det känns dystert för Svenska Kyrkan brukar jag tänka på att den ökade medellivslängden gäller även präster... Låt dem som är präster för lönens skull mata duvorna, så kan ju ni mata fåren istället!

2010-06-03 @ 23:31:30
URL: http://gunvorvennberg.blogg.se/
Postat av: Tobbe

Härligt at höra entusiastiska ord om Pingsthelgen i Stockholm.



Nej, Elisabet och Gunvor, ni behöver inte oroa er; jag tänker inte dö så snabbt (jag uppmuntras när folk fortfarande menar att jag har en uppgift), inte heller hoppas jag vara helt uttjänt vid 65. Man har ju under årens lopp sett flera exempel på både präster och biskopar som blivit förvånansvärt frimodiga och klarspråkstalande och tydligt ställningstagande när dom gått i pension. Tänk om det det skulle ske även med min gamle kamrat och mig! Då ska ni få se på frimodiga bloggar! Men ni får ge er till tåls, det är över åtta år kvar - eller tio om vi känner behov av att intjäna en bättre pension. Men visst ja, man var ju inte präst för lönen då kan man ju ej heller vara präst för pensionen. Nu börjar jag visst osökt komma in på frågan om vad en riktig kristen präst egentligen är. Kanske snart dags att skriva ett inlägg om saken...

2010-06-04 @ 00:45:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0