Så blev det en MC-tur till slut
Men först gick jag - precis som jag skrev i föregående inlägg - i bönhuset. Faktum är att jag inte for hem emellan utan åt söndagmiddagen å mindre näringsställe på Örnäset och även hann sova middag en stund på soffan i kyrkomusiker Samuels arbetsrum. Nå, väl i bönhuset så fick jag förfrågan om jag kunde tänka mig predika lite kort. Jag svarade väl inte alltför entusiastiskt - jag såg ju att flera av församlingens predikanter fanns på plats och dessutom hade jag gått dit väldigt hungrande efter att bara få lyssna. Nu var tanken för dagen att man skulle ha två predikningar istället för postilleläsning + predikan som det brukar vara. Nå, frågan gick vidare till en gästande amerikansk predikant och han accepterade. Det var roligt tycker jag. Även vid något annat tillfälle har jag hört predikant från Amerika och det har varit positiva upplevelser. Lite annorlunda formuleringar och tankegångar än det som man här i landet känner alltför väl igen. Utläggningen för dagen blev om syriern Naaman som botas från sin spetälska när han lyder profeten Elisas ord att doppa sig sju gånger i Jordan, 2 Kungaboken (dagens ordinarie predikant talade över evangeliet (1 årg) om den barmhärtige samariten *.)
Som alltid i bönhuset träffar man vänner som det är roligt samtala med, men jag drog ganska snabbt för jag ville upp på hojen. Då, framåt aftonen, hade det blivit finare väder med solsken så jag blev direkt inspirerad att ta en längre tur än bara direkt hem.
Ut norrut från stan, via Bensbyn - Örarna till Persön. Där stannade jag vid macken och handlade lite. Ringde en kompis som bor några mil bort och kollade om ett besök kunde passa. Det gjorde det inte. Då körde jag bara en bit efter E4 och tog sedan av över Smedsbyn mot Boden. Nästan framme i staden där solen aldrig sägs le stannade jag en stund för att beskåda ytterst spegelblank liten sjö. Ren njutning.
Genom stan och över Hedenbron och sen ner efter älven mot Avan. Där var först min avsikt att åka mot Selet för att få lite kurvig väg men då klockan närmade sig åtta och färjan strax skulle gå så beslöt jag ta densamma över älven till Sunderbyn och sedan hem via Gammelstad- Rutvik.
Oljekoll och kedjesmörjning i garaget, så var detta äventyr klart. Jag får erkänna - igen - att jag numera åker hoj betydligt mer sällan, men när man väl tar sig ut så är det verkligt skönt, roligt och avstressande.
Summa:
Reslängd: ca 10 mil
Bensinåtgång: gissningsvis drygt 5 liter
Bensinkostnad: ca 70 kr
Utsläpp av klimatförstörande avgaser: ??? **
Nöje: 100%
* OBS! inte den barmhärtige samariern som det heter i nya bibelöversättningen och nuvarande evangeliebok. Laestadianerna använder 1937 års psalmbok (som gammal kyrkräv får jag erkänna att jag uppskattar få sjunga de gamla gedigna psalmerna vilka numera aldrig eller sällan används i kyrkan) med tillhörande förrförra evangeliebok
** men här måste jag väl ändå ha ett tillgodokonto eftersom jag inte reser på en flera hundra mil lång bilsemester ej heller tar flyget till vare sig Mallorca, Kanarieöarna eller Thailand
Vad gäller psalmernas användande finns ju mer att säga än valet av psalmbok. Jag menar själva psalmvalet.
De två tredjedelar av "gamla psalmboken" som de facto användes kom ju i allt väsentligt med i den nya 1986 och kan användas - men hoppas ofta över eftersom de just anses gamla och kända. Ordet "anses" är här viktigt eftersom det just är en uppfattning, inte en verklighet. De 25 år som gått sedan 1986 har ju gjort att mycket av det som finns med av beprövad gedigen kvalitet kommit att falla i glömska enär - underbart gammalt ord - så många psalmväljare så ofta tycker att de låtar med nummer 700+ är så mycket bättre. Detta just för att de är nya - typ. Resultatet blir att ingen kan något och alla psalmer och melodier blir helt obekanta för alla samt att man ersatt sådant som ofta har gediget innehåll med allmänt jolm.
Om du å annan blogg kategoriserar inlägg som fullständigt ointressant vad bör man då klassificera detta och då speciellt sista hälften som? fullkomligt meningslöst??
Det var ord och inga visor av den gamle kamraten, precis vad de sa till oss på kyrkans grundkurs! ;-)
Själv tycker jag som uppvuxen i frikyrkan i Stockholmstrakten att 700+ är uttjatade och gamla. 326 och framåt däremot är riktigt fräscha, speciellt dem av Luther!
