En märklig kyrkoherde
Han hette Jean Marie Vianney och var kyrkoherde i en liten by som hette Ars på den franska landsbygden. Han föddes i slutet av 1700-talet och dog 1859. Ganska jämngammal med Lars Levi Laestadius konstaterar jag när jag betänker att han i vår andliga tradition snarast skulle ha kallats en väckelsepräst istället för det han kallas i katolska kyrkan - ett helgon.
Helgon förkommer även på annat sätt i boken. Bla så sker ett under där ett sädesmagasin blir fullt med säd efter det att man anropat ett visst helgon och bett om helgonets förböner. Jag får erkänna - kanske till sorg för en del av mina protestantiska vänner - att jag med åren får allt större förståelse för den fromhet där man också aktivt räknar med helgonen och vågar tänka tanken att de är aktiva förebedjare för oss. Även om jag själv aldrig ber något helgon om förbön. Det har liksom aldrig ingått i den andlighet jag fostrats i.
Men det som träder en till mötes när man läser vittnesbördet om den enkle landsortprästen som blir Guds redskap för en fullständig förvandlig av den bygd där han verkar är att här möter man verklig och levande fromhet. En ödmjukhet där han alltid vill ställa sig själv i andra rummet. En själasörjarvishet. Nådegåvor i funktion, utan tvekan både helandets gåva och profetians.
När jag betänker att kyrkoherden i Ars är ungefär jämnårig och samtida som välkänd kyrkoherde i Karesuando så tänker jag att vi i den reformerade kristenheten ofta tänker på 1800-talet som väckelsens århundrade. Säkerligen gällde det även den katolska kyrkan på olika ställen. När Gud har ett verk att utföra då gör han det, genom vem han vill, genom den som öppnar sig att vara hans redskap, oavsett vilka traditioner Gud får verka genom.
Jean Marie Vianney, i katolska kyrkan mer känd. Både helgonförklarad och sedd som alla kyrkoherdars skyddshelgon. Men hos oss lutheraner väntar han kanske mer på att bli känd. Väl värd att lära känna.
Milton Lomask: Jean Marie Vianney - Kyrkoherden i Ars. Bokförlaget Catholica, 120 sid.
Hittler omvände ju ett helt land, så det säger nu inte så mycket. Sen märker man hur den katolska läran smyger sig på mer och mer. O ni prällor står där o snackar om det yttre, osså är det mässa hit o mässa dit. Det tragglas om hur gudstjänsterna borde vara uppbyggda osv...
Det finns ingen människa som frälser en enda själ, helgon eller vad du vill. Det är en GUDS gåva till den som vill ta emot hans nåd.
Det är nog så att den svenska kyrka är djupt djup i skiten.
Så klart är det så, att den som bekänner sin syndfullhet och tror att HERREN JESUS dog för mina och dina synder, då får vi ta emot av nåd frälsningen i JESUS KRISTUS.
Tack för boktipset. Gick in och beställde den bok du skrev om - Kyrkoherden i Ars.
Visst är det så Janne, att ingen människa kan frälsa en annan människa - men - det är bland oss kristna alltför få som frimodigt bekänner sin tro inför andra! Den vägen kan Gud använda många av oss, som redskap åt honom, så en människa börjar längta/söka och öppnar sitt hjärta för, att av Guds nåd, ta emot det Nya liv han vill ge alla som vill tro!
Ser oxå med oro på svenska kyrkans på många platser, utarmning/villolärande/likgiltighet men det finns oxå kristna som "brinner" för att sprida evangeliet idag, även inom kyrkan. I bön får vi bedja att Gud inte tar sitt ljus ifrån oss - då blir det mörkt och kallt!
Jag tror vi är många som är berörda av Jean-Marie Vianney och hans prästgärning, ett sant föredöme.
Janne kanske skulle läsa boken och fundera lite över sina uttalanden. Att jämföra en helig man med en diktator och massmördare var minst sagt inte så genomtänkt.
Det är inte undren i sig som är det viktiga utan varifrån kraften kommer. Bibeln uttrycker ett tydligt förbud mot att kontakta döda vilket även inkluderar "fromma".Har Jesus sagt att vi ska be i hans namn, så ska vi hålla fast vid det, även om under sker genom andra namn . Det finns inget stöd för helgondyrkan i Bibeln, och vem som är helgon eller inte vet Gud allena. Ordet "helgon" lär bara betyda "avskild åt Gud"och omfattar alla som gett sina liv åt Kristus.Historiska berättelser och legender om enskilda individer bör tas som sedelärande (bortsett från Bibeln) eftersom det finns en stor risk för förvrängning.Johannes av Kronstadt är ett exempel, (han nämns i ett annat inlägg). Samtida icke -ortodoxa ögonvitten uppfattade inte honom som ödmjuk utan tvärtom: mycket egocentrisk som mer eller mindre krävde att bli åtlydd och dyrkad. Vems beskrivning är rätt? Däremot finns det skäl att tacka Gud för alla som burit tron genom tiderna så att vi fått del av den, men att utse vem som har gjort mer än andra är en obiblisk syn eftersom det är Gud som gjort allt som är av värde.
Helande och under sker även i åkallan av demoner, asagudarna och genom schamanism m m, så håll er vakna. Kom även ihåg att trollkarlarna som Aron och Mose mötte i egypten kunde göra likadana tecken som Gud, (bortsett från myggen).Uppenbarelseboken varnar just också för "tecken och under" som ska ske i den yttersta tiden.
Mariadyrkan verkar öka, men på vad grundar den sig? De som främst burit den tron är de som samtidigt förnekar kvinnans rätt att förvalta Ordet och sakramenten, dvs kvinnan kan inte bli andedöpt på rätt sätt, eftersom det är Guds Ande som ska ge orden i predikan och kraften i välsignelserna. Jesus själv tog ner alla på "jorden" när man försökte hylla henne.Hon är en förkristnad variant av den demoniska kraften som fortfarande existerar och kallas i Gamla testamentet för Himladrottningen.För mig som gjort en andlig resa och slutligen fått möta den Uppstånde Jesus personligen,ter sig allt detta med helgon, Maria och andra andliga hierarkier mm som djävulens försök att med fromma medel försluta förhänget som brast när Jesus dog på korset och öppnade vägen för alla till Gud.Vi behöver inga mellanhänder för att nå vår Gud och Fader. Är inte det ett tecken på en dålig relation om man inte kan tala med sin förälder direkt utan måste be någon annan fungera som budbärare?
Detta betyder inte att de som bär helgondyrkan i sin tro och tradition går miste om frälsningen, men trons kraft kan bli försvagad om man spär ut Jesus med andra namn vilket kan leda till att man i svåra stunder faktiskt lämnar sin Gode Herde. Detta gäller alla kristna oberoende av vad man kallar sig: Jesus kan inte förstärkas med andra krafter, utan vad som händer är att Guds Ande försvagas och den ondes kraft tränger sig på, med förföriska under och tecken.
@Niclas Larsson!
Att hålla på med helgondyrkan o tjafs som katolska kyrkan ägnar sig åt, är att leda bort folk ifrån Gud.
Vilket faktiskt är värre än Hittlers massmord, han kunde bara ta folks liv, inte deras tro!
