Säkra vårtecken
Istället har jag sett - motorcyklar. Redan för någon dag sedan har jag berättat om den första synen. Idag blev det fler. Nu har jag sett långt över tio stycken. Varav alltså de flesta på samma dag. Åsynen av alla dessa härliga fordon väcker många tankar och drömmar och funderingar.
En fundering som uppkommer hos mig är det här med motorcykelklubbar. Det finns alltså klubbar (bland alla andra typer av MC-klubbar) för speciella motorcykelmärken- och modeller. Förefaller lite märkligt för mig som trots allt inte är en total MC-nörd. Att man kan ha något gemensamt om man har samma slags hoj kan jag förstå. Man kan diskutera vilka tillbehör och reservdelar som finns, man kan ge varandra tips inför reparationer mm. Men dessutom är det så att medlemmarna i dessa märkesklubbar ägnar sig åt att träffas på speciella träffar på sommarhalvåret. Det förstår jag inte riktigt. Vad är det som säger att jag just skulle ha en massa övrigt gemensamt med folk som bara råkat köpa samma slags motorcykel som jag? Det hela måste grunda sig på tanken
1) att motorcykellivet är en väsentlig del av hela mitt liv
2) valet av motorcykel är en så djupgående process att det avslöjar det helt dominerande i min personlighet
Alltså blir det självklart att alla verkligt likasinnade finns bland just dem som valt samma typ av hoj och att detta val således är överordnat alla andra livsval.
Lite inskränkt kan kanske t o m jag tycka. Nej, något mer som förenar måste väl finnas. (Eller har jag härmed avslöjat att jag inte är en äkta motorcyklist?)
Ibland har jag funderat på att försöka ta initiativ till en kristen MC-klubb i Norrbotten (i västerbotten finns det). De flesta kristna MC-klubbar synes mig dock vara väldigt evangelikala (med normalsvenska uttryck i praktiken "frikyrkliga"). Kanske skulle man ta initiativ till en mer allmänkyrklig MC-klubb, eller OAS-MC-klubb eller en laestadiansk. Tänk er en MC-resa i Laestadius fotspår. Förbi orter som Jäkkvikk (där han föddes), Kvikkjokk (där han växte upp), Härnösand (där han prästvigdes och senare avlade pastoralexamen), Åsele (där han träffade Lappflickan Maria), Lycksele (där han av allt att döma blev född på nytt några dager efter* mötet med Maria), Karesuando (där han började som präst och fick se väckelsen starta) och Pajala (där han slutade sin gärning och där hans grav finns. Kanske borde man tillägga en resa ner efter Tornedalen till Haparanda (dit han fick vandra för att av prosten därstädes mottaga en "skrapa" för något olämpligt beteende, en resa vilken blev en ren triumfvandring efterom kristna i tusentals slöt upp vid hans sida under resan varav många följde honom ända till prostgården). Frägan är om man ska ta orterna i kronologisk ordning (det blir ett väldigt körande fram och tillbaka) eller enligt någon slags geografisk närhetsprincip. Att lägga till Uppsala (där han studerade teologi) är kanske att överdriva det hela tycker en norrlänning.
Nå, först måste jag se till att min egen ännu vinterundanställda hoj förvandlas till ett skinande vårtecken.
* specialnot riktad till laestadianer och kyrkohistoriskt intresserade:
Den dominerande traditionella synen är att Laestadius betraktar mötet med Maria i Åsele som sin nya födelse. Problemet med det är att han i andra sammanhang förlägger sin nya födelse till ett datum några dagar senare. Detta har skapat mycken huvudbry hos forskare och andra. I boken Laestadius väg till nya fördelsen har dock laestadiusforskaren Gunnar Wikmark på ett övertygande sätt (tycker jag) visat att Laestadius inte misstagit sig om datum (vilket man ofta tagit för givet) utan att han verkligen menar att mötet med Maria var just det han kallar det, nämligen en "försmak av himmelens glädje" (min kurs) och att den verkliga himmelens glädje dvs nya födelsen kom några dagar senare. (Även Bengt Larsson har i sin bok om Laestadius försiktigt öppnat dörren på glänt för den tolkningen).
Wikmarks bok rekommenderas för den som är intresserad av (laestadiansk) kyrkohistoria (och som redan känner till grunddragen i Laestadius livshistoria). Lämplig lektyr på en MC-semester kanske?
..jamen är det inte just det som gör det intressant att ha den typen av gemensam nämnare. Att man får träffa en massa olika sorters människor som råkar ha just samma pryl. Eller tro på samma gud eller gilla att kika på fåglar. Om man bara träffar folk som tycker och tänker lika blir man ju till slut helt utmattad och trött på sig själv som människa...för man får liksom inte tänka en enda ny tanke.
Varför bilda en egen klubb, mer "gudelig"? Enheten är viktig om man ska visa, att man tror på Kristus, utåt. Samlingen växer och kan locka fler.
MC klubben kan på sitt sätt bli en MC-Jesusmanifestation - mer att vara Ett - än att splittra.
Jag tycket det låter som en utmärkt idé, det att samla intresserade på en runda i Laestadius fotspår!
Men i dina planer ser jag också ett innehåll, som visar något av problemet i MC-kretsar, nämligen att alla hojar inte passar på alla ställen.
Att japanska riskokare inte passar på HD-träffar anses väl som självklart, oklart varför, men även vägarna kan ställa till problem!
Förklaringen är att din planerade tur till diverse småorter i Norrlands inland, verkar vara väldigt bra anpassad för hojar som trivs på dåliga smala grusvägar eller kostigar!
Kan det händelsevis bero på att du själv har en sådan hoj? :-)
Nej, ska du verkligen samla alla, oberoende av andlig eller mc riktning, måste du nog planera om, och hålla resan så att den följer Laestadius senare del av livet.
Då kan vi istället följa väckelsen senare utbredning, och hamna på intressanta platser som Lofoten, Lyngseidet, Alta och Uleåborg, och slutligen USA!
Det låter väl som en bra resa...inklusive Europavägar hela tiden.
Hälsningar från en landsvägsmaskin utan fjädring :-)
Vi får väl sätta oss ner och planera resan så den kan passa fler än folk med min MC-sort. Men absolut inte bara europavägar. Lite nötning ska det bli på däcksidorna också, inte bara mitt på.
Men nog kan man få med alla på de flesta (asfalt-)vägar bara man kör tillräckligt sakta.
Du vet väl om att idag lär björn gå ur idet. (Tiburtiusdagen) Kanske dags för Torbjörn också! Ta det försiktigt på vägarna bara...
