2 x mat med biskopen

Vår stiftsbiskop Hans Stiglund alltså. Vi gick och åt lunch tillsammans idag. På den thai-restaurang i vars lokal min farmors mor hade bageri i början av 1900-talet.

Det var trevligt, intressant och givande. Jag frågade honom om man får uppföra sig mot en biskop som mot en gammal kompis som man känt sedan tonåren eller om man måste vara artig och buga åt höger och vänster. Han valde första alternativet. Vi kom också överens om att vi ska hitta en lämplig söndag då han kan komma och predika i Hertsökyrkan.

Större delen av dagen har jag suttit i budgetutskottet och lyssnat på redogörelser för kyrkans framtida ekonomiska situation. Det ser mörkt ut. Frågan är hur stora insikterna är. Själv anser jag att vi nu måste börja spara på "den nationella nivån". När man hör att kyrkokansliet i Uppsala har flera hundra anställda så får man lust att utbrista som en engelsk präst i London gjorde 1997 när vi var på besök med all församlingspersonal; en präst alltså där bara han var anställd och alla andra var frivilliga, med blicken på oss alla utbrast han "What are all these people doing?".

Frågar detsamma!

Undrar om jag får något svar ikväll när jag återigen ska äta middag med biskopen. men nu tillsammans med alla ledamöter från Luleå stift. Det brukar vara trevliga kvällar. Särskilt som det finns en centerpartist som är motorcyklist!

Kommentarer
Postat av: SvBG

Haha, vilken rolig (och berättigad) fråga!! :-D

2009-09-23 @ 21:54:02
URL: http://www.svenbertilgrahn.blogspot.com
Postat av: Gunvor Vennberg

Jag var på studiebesök i Gunnarsbyn igår. De har drygt 700 kyrkotillhöriga och 70 frivilliga i sin verksamhet. Prästen sa: När man delegerar arbete måste man också delegera ansvar och befogenheter.



Det är utifrån min erfarenhet precis INTE vad majoriteten anställda gör. Inom Sv K verkar kvalitet vara synonymt med att en expert har gjort det. Inom hemmasfären godkänner försäkringsbolagen det man har fixat själv eftersom den ovane gör det med större noggrannhet och håller på längre tid. Till på köpet lär man sig under tiden. Detta borde vara principer som gäller även vid frivilligt församlingsarbete efter viss handledning. Jag känner många som har gett upp i min församling. "Jag behövs inte så det är ingen vits att engagera mig". Då blir också anknytningen till kyrkan svagare, de anställda blir synonyma med kyrkan tillsammans med de förtroendevalda,resten är något slags kunder.



I slutänden blir det naturligtvis så att församlingsarbetet avvecklas i takt med att resurserna minskar. Detta måste brytas snarast!! Vi måste bygga levande församlingar med Jesus Kristus i centrum där frivilligt arbete är ett utflöde av kärlek till medmänniskorna som uppmuntras, stöttas och möjliggörs av de anställda arbetsledarna inom respektive område. Då kommer varken ekonomi eller tomma bänkar vara bekymmer längre.

2009-09-25 @ 15:32:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0