Tack gode Gud! (II)
Nu tänker jag på själva begravningen, den som jag i föregående inlägg berättade att jag deltog på. Biskop Bertil Gärtners begravning i Göteborgs Domkyrka alltså. Det var verkligen en mäktig gudstjänst. Innan allt var slut hade den pågått i nästan två och en halv timme, varvid ca halva tiden var när de 11-1200 deltagarna skulle defilera förbi kistan för att ge sitt avsked.
Gudstjänsten leddes av Bo Brander. Naturligtvis enligt en genomtänkt och högtidlig ordning med både vigvatten och rökelse, vacker körsång och mycket mäktig psalmsång. I sitt griftetal påminde Bo Brander om biskop Bertils betydelse som samlande gestalt i svenska kyrkan för alla dem som i olika traditioner likväl vill det gemensamma att stå tydligt på Bibelns grund. Han uttryckte också att biskopen inte lämnade några bekymmer efter sig. Fint uttryck, tycker jag.
Gravsättningen skedde på Onsala kyrkogård, där även biskopens första hustru är begravd. Dagen avslutades sedan med mässa i Onsala kyrka, också den ledd av Bo Brander.
Sammanlagt en oerhört fin dag. Naturligtvis sorglig när man betänker vilken andlig resurs som svenska kyrkan nu förlorat utan att se någon självklar efterträdare. Men roligt var det också att träffa många gamla vänner. Åtskilliga av bröderna som jag mötte och lärde känna under tiden som dekan i Synoden; vänner från Frimodig kyrka; Berit Simonsson; Ulf Ekman; och till min stora glädje även kollegan Torbjörn Axner.*
Vi funderade efter dagen om det var värt besväret med en sådan lång resa. Vi konstaterade att det gick inte värdera på¨det sättet. Utifrån vad biskop Bertil betytt för oss personligen och för de andliga sammanhang som vi på olika sätt tillhör så fanns helt enklet inget annat val än att deltaga.
* honom har jag inte sett på över trettio år. Vi var studiekompisar och av honom köpte jag min första bil, den mörkblå Amazonen som några av läsarna minns.
Gudstjänsten leddes av Bo Brander. Naturligtvis enligt en genomtänkt och högtidlig ordning med både vigvatten och rökelse, vacker körsång och mycket mäktig psalmsång. I sitt griftetal påminde Bo Brander om biskop Bertils betydelse som samlande gestalt i svenska kyrkan för alla dem som i olika traditioner likväl vill det gemensamma att stå tydligt på Bibelns grund. Han uttryckte också att biskopen inte lämnade några bekymmer efter sig. Fint uttryck, tycker jag.
Gravsättningen skedde på Onsala kyrkogård, där även biskopens första hustru är begravd. Dagen avslutades sedan med mässa i Onsala kyrka, också den ledd av Bo Brander.
Sammanlagt en oerhört fin dag. Naturligtvis sorglig när man betänker vilken andlig resurs som svenska kyrkan nu förlorat utan att se någon självklar efterträdare. Men roligt var det också att träffa många gamla vänner. Åtskilliga av bröderna som jag mötte och lärde känna under tiden som dekan i Synoden; vänner från Frimodig kyrka; Berit Simonsson; Ulf Ekman; och till min stora glädje även kollegan Torbjörn Axner.*
Vi funderade efter dagen om det var värt besväret med en sådan lång resa. Vi konstaterade att det gick inte värdera på¨det sättet. Utifrån vad biskop Bertil betytt för oss personligen och för de andliga sammanhang som vi på olika sätt tillhör så fanns helt enklet inget annat val än att deltaga.
* honom har jag inte sett på över trettio år. Vi var studiekompisar och av honom köpte jag min första bil, den mörkblå Amazonen som några av läsarna minns.
Kommentarer
Postat av: Sigrid L
Liten undran på Bengts blogg huruvida det faktiskt inte fanns någon biskop närvarande på Bertil Gärtners begravning. Du kanske kan styrka eller bestrida påståendet.
Postat av: Tobbe
Nu kan jag inte påstå att jag såg alla 11-12-13-1400 närvarande på nära håll, så jag kan ju inte veta säkert. Men det sägs att ingen av de nuvarande tjänstgörande biskoparna var närvarande.
Däremot såg jag två andra biskopar: dels Björn Fjärstedt, pensionerad biskop i Visby stift och Göran Beijer, biskop i Missionsprovinsen.Dom var med som vanliga gudstjänstdeltagare.
Trackback
