Resa
Jag har också gjort en resa. En lång resa med stopp på många olika stationer. Och jag har också kommit fram.
Min resa i detta ärende började vid en plats i livet som innehöll en traditionell hållning i denna fråga. Att heterosexualitet var det naturliga. Visserligen visste jag att homosexualitet fanns men jag visste givetvis inget om det. Att kyrkans roll absolut bara var att viga man med kvinna och kvinna med man var fullständigt självklart.
Den första stationen på min resa kom under min studietid i Uppsala en vårdag. Då gick någon slags gay-parad genom stan. Homosexuella av båda könen som gick öppet och med plakat berättade om sin läggning och framförde slogans och glada tillrop. Jag får erkänna att mötet med denna grupp där på gågatan chockade mig litet. Gjorde mig också eftertänksam och jag insåg - det som jag i ock för sig redan visste men nu fick svart på vitt: de homosexuella var precis som vanliga människor. Ingen skillnad alls.
En annan tydlig station i mitt liv där jag stannade till ett slag var under de knappa två läsår när jag vara studentpräst i början av 90-talet. Det var ju strax efter det att HIV och AIDS börjat uppmärksammas. Då var jag med på en konferens i studentkårernas och studenthälsans regi. Kopplat till AIDS-frågan började jag läsa en del böcker och broschyrer som handlade om homosexualitet, om hur ungdomar har det som börjar inse att dom bär den läggningen osv. Mycket av det jag där inhämtade var nytt för mig. Faktiskt många nya insikter.
Under åren därefter har jag nog läst en hel del i ämnet. Från olika utgångspunkter och synsätt. Under åren har jag också mött allt fler homosexuella, yngre och äldre; människor vars äktenskap brutits upp för att den ena parten visat sig vara homosexuell; föräldrar till homosexuella ungdomar osv. Läst vittnesbörd av dem som i både världsliga och andliga sammanhang brottats med sin läggning; de som sökt en förändring av sin läggning på olika vägar; de som tyckt sig erfara det på ett (hittills!) förblivande sätt; de som trott det för en tid men backat tillbaka; de som med sorg lidit över att ingen förändring funnits; de som aceepterat att livet är nu en gång som det är och inrättat sig efter det utan bitterhet.
Osv i en lång rad.
Det som särskilt grep mig en gång var när jag läste ett vittnesbörd av en person som levt i kristen miljö (ensamstående) men inte för någon berättat om sin läggning. Om hans kamp och vånda, och om hur han steg för steg fann några att anförtro sig åt. Han skrev som en vädjan till alla kristna att aldrig skämta om homosexualitet utan alltid tala om det på ett seriöst sätt. För - som han skrev - du kan aldrig veta om det i din omgivning finns någon som brottas med homosexualitet och som i tysthet söker någon förtroendevärd person att anförtro sig till. Förstör inte det möjliga förtroendet genom slarviga skämt.
Så har jag rest genom livet. Plockat med mig lite här och lite där. Bär betydligt mer med mig idag av insikter, av andras bördor, av ödmjukhet, av förståelse att vi måste varsamt ta hand om varandra, men betydligt mindre av tvärsäkerhet och självklarhet.
Men nu tror jag att jag kommit fram till målet. Och när jag då ser mig omkring så inser jag att jag måste ha rest i en jättestor cirkel. För med alla mina erfarenheter och insikter så befinner jag mig på samma plats där jag startade (men betydligt ödmjukare och försiktigare):
Äktenskapet kan aldrig bli något annat än en förening mellan en man och en kvinna. Så som Gud avsåg redan i skapelsens början. Så som det utan all tvekan ges oss genom Bibelns ord och såsom kyrkan mottagit det av sin Herre. För en del av oss är äktenskapets möjlighet öppen. För andra inte. En del av oss finner någon att dela livet med i ett äktenskap. Andra försöker leva i äktenskap men misslyckas. Andra blir ensamma. Andra väljer ensamheten.
I allt detta har vi ingen annan möjlighet än att var ock en söka förverkliga Guds vilja. När vi väljer hans vägar så stöder och välsignar han oss. När vi misslyckas och faller så upprättar han oss om vi vänder oss till honom i ånger och tro och bön om förlåtelse. Men Kyrkan kan aldrig gå utanför det mandat hon fått av sin Herre. Det är därför jag inte kan ställa upp bakom kyrkomötets beslut.
Jag är lite yngre. Min resa började i att det var väl självklart att alla skulle få samma rättigheter att gifta sig oavsett sexuell läggning. För mig har dock mitt växande i tro lett till att jag utifrån bibelns ord och mina egna erfarenheter av vad Gud velat med mitt liv hittills, kommit fram till att vi alla måste offra något för att följa Jesus, vi måste med Jesu ord beräkna kostnaden. För dem som inte av olika anledningar kan ingå äktenskap (t ex de som är födda utan kön mfl enl Jesu ord) innebär detta offer att man inte kommer kunna ingå äktenskap. Jesus undervisar att det är en gåva att kunna göra det. Visst kan man hävda att alla som gifter sig i kyrkan inte är Jesusefterföljare. Men då måste man fråga sig: Varför vill dessa då gifta sig i kyrkan? Är inte kyrkans uppgift just att följa Jesus tillsammans? Jag tror att kyrkosynen vid sidan om bibelsynen är en viktig förklaring till olika ställningstaganden. Är grundförutsättningen att sv k främsta uppgift är att serva ett sekulariserat folk med traditionsenliga kyrkliga handlingar, då är det ju service-minded att ge folk vad de vill ha. Jag anser att sv K främsta uppgift är att förkunna evangeliet så att människor ser sin synd och vänder sig till Jesus som har dött för deras synder på korset så att de får leva med honom för evigt. Med det perspektivet är det inte "snällt" att predika syndens tillåtelse istället för dess förlåtelse, snarare cyniskt och kärlekslöst. Sedan kanske det handlar om hur man ser på nyckelmakten.
1 Kan kyrkan tillåta något som är emot Guds ord eller bara förlåta det som inte är det? Isåfall: Gäller det hela kristenheten tillsammans? Stämmer det isåfall att Påven har Petri nycklar i praktiken även om vi Lutheraner lägger dem hos församlingen(Katolska kyrkan är i majoritet så om det ska tas något "demokratiskt beslut...")
2 Om kyrkan lär fel, blir det kyrkan som får stå till svars för det på domens dag, inte de som handlar? Och isåfall: Alla Svenska Kyrkans medlemmar eller bara de som var positiva till beslutet eller bara de som fattade det? Vi kan jämföra med Hitlertyskland. Hur stor del i skulden för förintelsen hade den Hitlertrogna Tyska Kyrkan?
3 I slutänden handlar det likafullt om tron på Jesus kristus, för vi är alla syndare, och skulle alla gå förlorade om inte han hade dött för våra synder.
Visst är det skönt att det inte är vi som dömer! Men det vore intressant att höra dina synpunkter på detta iallafall - det tror jag kan ha en viss betydelse nu när folk funderar på om de kan vara kvar i Svek.
När blir det tillåtet att gifta sig med sitt djur? Oavsett vad det är för djur så finns det ofta ett starkt kärleksband mellan människor och deras djur även om det inte är av sexuell art. Kärlek är ju kärlek enligt homovigselförespråkarna och djur är enligt mig lika mycket värda som människor. Med lite fantasi går det att se scenariot framför sig. Eller varför inte kunna gifta sig med sina ägodelar? Vore bra för dem i ekonomiskt trångmål då kronofogden lär få svårare att skilja på vad Gud har sammanvigt när de vill beslagta huset, bilen, båten eller vad det nu är.
Håller med allt du skriver om att "Äktenskapet är av Gud instiftat" och som Bibeln säger "Redan i begynnelsen gjorde Skaparen människorna till man och kvinna och sade: Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru , och DE tu skola varda ETT".
Vi får i bön lägga fram att Guds plan uppenbaras för de män och kvinnor som våndas över att ha stark dragning till samma kön. Guds stora kärlek behöver plats i deras hjärtan så en klarhet och frid får komma.
"Min hjälp skall komma från Herren, som har skapat himmel och jord."
Ja det är ju för bedrövligt att Svenska Kyrkan slagit sig in på denna väg..
Du lovade en gång att jag får påpeka om nya laestadianfilmer på Youtube. Här finns en ny från sångkvällen vid veckoslutets möte i Pedersöre kyrka:
http://www.youtube.com/watch?v=HG4wKnp-A3k
Här är psalmen "Jesus det renaste" från samma sångkväll med bra ljudkvalitet och text.
Håll till godo!
