Olika perspektiv och inte helt fel trots allt
Idag på förmiddagen har jag varit ute på morgonpromenad. Ja, alltså jag gick ut kl 9 så det var väl snarare förmiddagspromenad än morgonpromenad. Jag har ett antal olika rundor genom grannbyn Björsbyn. Ibland går jag bortåt gamla E4, i bland går jag det som i grannskapet brukar kallas "långa rundan", då går man upp Hedbackavägen och sen upp till en bakre mindre väg vid skogskanten av byn och ut på landsvägen mot Sinksundet i höjd med Liras fotbollplaner och så hem igen (denna väg år dock bitvis lerig och undviks därför vid blött väder och särskilt efter snösmältningen innan vägen torkat upp ordentligt). Varannan gång jag går den rundan så går jag åt motsatt håll för variationens skull. Men jag har noterat att det är lika långt oavsett åt vilket håll jag går! En strålande insikt tycker jag. Ibland går jag helt enkelt bara efter landsvägen men åt andra hållet än då jag går mot gamla E4, då kommer jag mot Sinksundet. Ibland går jag fram till ett garage som ligger vid sidan av vägen mitt på en lång raksträcka. Det har blvit min vanliga vändplats. Men ibland - som idag när jag är ledig och har tid - så går jag ända fram till Sinksundet, alltså fram till Bensbyvägen och vänder där.
Då händer det märkliga att man på hemvägen får se det sagda garaget från andra hållet. Ja det var väl inte så märkligt. Utan det märkliga är perspektivet. När jag kommer från ena hållet så tycker jag att det är en lång raksträcka framför mig och att garaget ligger nästan längst bort på sträckan. Man anar att det finns en liten raksträcka kvar efter garaget före nästa sväng. Men när man kommer från andra hållet så upplever man exakt detsamma: garaget ligger långt bort på raksträckan med bara en liten kort raksträcka på efter sig innan kurvan i den änden av raksträckan.
Märkligt! Ligger garaget längst där borta eller längst där borta dvs längst åt ena hållet sett från andra hållet eller längst åt andra hållet sett från ena hållet.
????
Det här kunde man ju använda som liknelse i en predikan så skulle svågern i Uppsala bli glad. Men jag tänker att garaget ifråga ligger där det ligger oavsett från vilket håll man ser det. Kanske är det som äktenskapet. Oavsett om vi ser det ur skapelseordningens perspektiv eller ur kärlekens (vilket kyrkomötet trodde skulle innebära något helt nytt) så ligger det där det ligger, dvs i relationen mellan en man och en kvinna.
Olika prespektiv kan man anlägga även på abortfrågan. Jag försökte ta mig an frågan för något inlägg sedan men blev uppmärksammad på - vilket kära läsarna blivit uppmärksammade på - att jag fattat en artikel lite fel vilken jag refererat till. Därför valde jag ta bort inlägget.
Men inte helt fel ändå. Just när jag raderat detsamma inlägget så tog jag en titt på Anders Brogrens hemsida* och där fanns länk till den av mig nämnda artikeln, men även länk till en annan artikel ur Dagen som innehöll beskrivining av just ett sådant skeende som jag i mitt inlägg hade i åtanke: en blivande mor fick beskedet att barnet vara svårt sjukt/missbildat (men ej dött) och att hon därför övervägde ett avbrytande av havandeskapet. Nu överlevde barnet (till alla lycka). Jag inser att jag hade en blandning av dessa båda artiklar i huvudet när jag skrev. Om jag efter Anna-Saras** kommentar (vilken jag alltså lät försvinna med inlägget) hade undersökt saken ordentligt så hade kanske inlägget kunnat vara kvar*** och det räckt med en kompletterande kommentar från mig.
Jag får väl återkomma i frågan.
* på denna hemsida förses man med länkar till allt möjligt intressant**** på nätet så man slipper sitta och leta själv
** i fortsättningen rekommenderas dock Anna-Sara (om hon vill se sina eventuella kommentarer publicerade) att göra det som jag försöker fostra mina kommentatorer till: att skriva fullständigt namn
***om jag haft som vana att göra som min gamle kamrat, dvs skriva inläggen i Word och sedan flytta dom till bloggen så hade jag ju också haft det kvar. Men så smart/omständig är jag inte.
**** hur intressant man tycker det är beror naturligtvis på vilket kyrkligt grundperspektiv man har. Jag gissar att det finns många som bara tycker det vore tröttande att läsa allt han länkar till. Men jag läser med intresse.
Då händer det märkliga att man på hemvägen får se det sagda garaget från andra hållet. Ja det var väl inte så märkligt. Utan det märkliga är perspektivet. När jag kommer från ena hållet så tycker jag att det är en lång raksträcka framför mig och att garaget ligger nästan längst bort på sträckan. Man anar att det finns en liten raksträcka kvar efter garaget före nästa sväng. Men när man kommer från andra hållet så upplever man exakt detsamma: garaget ligger långt bort på raksträckan med bara en liten kort raksträcka på efter sig innan kurvan i den änden av raksträckan.
Märkligt! Ligger garaget längst där borta eller längst där borta dvs längst åt ena hållet sett från andra hållet eller längst åt andra hållet sett från ena hållet.
????
Det här kunde man ju använda som liknelse i en predikan så skulle svågern i Uppsala bli glad. Men jag tänker att garaget ifråga ligger där det ligger oavsett från vilket håll man ser det. Kanske är det som äktenskapet. Oavsett om vi ser det ur skapelseordningens perspektiv eller ur kärlekens (vilket kyrkomötet trodde skulle innebära något helt nytt) så ligger det där det ligger, dvs i relationen mellan en man och en kvinna.
Olika prespektiv kan man anlägga även på abortfrågan. Jag försökte ta mig an frågan för något inlägg sedan men blev uppmärksammad på - vilket kära läsarna blivit uppmärksammade på - att jag fattat en artikel lite fel vilken jag refererat till. Därför valde jag ta bort inlägget.
Men inte helt fel ändå. Just när jag raderat detsamma inlägget så tog jag en titt på Anders Brogrens hemsida* och där fanns länk till den av mig nämnda artikeln, men även länk till en annan artikel ur Dagen som innehöll beskrivining av just ett sådant skeende som jag i mitt inlägg hade i åtanke: en blivande mor fick beskedet att barnet vara svårt sjukt/missbildat (men ej dött) och att hon därför övervägde ett avbrytande av havandeskapet. Nu överlevde barnet (till alla lycka). Jag inser att jag hade en blandning av dessa båda artiklar i huvudet när jag skrev. Om jag efter Anna-Saras** kommentar (vilken jag alltså lät försvinna med inlägget) hade undersökt saken ordentligt så hade kanske inlägget kunnat vara kvar*** och det räckt med en kompletterande kommentar från mig.
Jag får väl återkomma i frågan.
* på denna hemsida förses man med länkar till allt möjligt intressant**** på nätet så man slipper sitta och leta själv
** i fortsättningen rekommenderas dock Anna-Sara (om hon vill se sina eventuella kommentarer publicerade) att göra det som jag försöker fostra mina kommentatorer till: att skriva fullständigt namn
***om jag haft som vana att göra som min gamle kamrat, dvs skriva inläggen i Word och sedan flytta dom till bloggen så hade jag ju också haft det kvar. Men så smart/omständig är jag inte.
**** hur intressant man tycker det är beror naturligtvis på vilket kyrkligt grundperspektiv man har. Jag gissar att det finns många som bara tycker det vore tröttande att läsa allt han länkar till. Men jag läser med intresse.
Kommentarer
Postat av: Ann O Nym
Är inte kommentatösen kollegan strax söder om länsgränsen? isf så borde du länka till henne, så att hon får liknande dispens som den gamle..
Postat av: Tobbe
Här sprids inte dispenser som agnar för vinden.
Postat av: sven-åke nilsson
Gratulerar till dessa promenader, men hur klarar du det utan att ha en hund som tvingar dig ut?
Trackback
