I ett evighetsperspektiv

Har ni tänkt på att det ofta händer att när manniskor talar om äktenskap så säger man att brudgummen och bruden lovar varandra "evig trohet". O, så vackert, så fint, så fantastiskt! Man blir nästan rörd. Fram med näsduken! Så fint - men totalt fel!

Är det något man inte lovar varandra så är det något evigt. Det man lovar varandra gäller "tills döden skiljer oss åt". Dvs så länge båda parter lever. Inte längre än så. I praktiken är det väl numera så att många inte ens lovar varandra trohet och kärlek så länge. I nöd och lust har utbytts mot så länge jag har lust, som man nu brukar beskriva verkligheten.

Ett annat missbruk av ordet evig träffade jag på i kyrkovalsdebatten. Det var några representanter från naturskyddsföreningen som skrvit en insändare i NSD* och utmanat kyrkopolitikerna att ha en vision om ett hållbart brukande av kyrkans skog. Och strax innan kom den fantastiska formuleringen att det gäller att ställa om "från dagens kortsiktighet till ett skogsbruk som är hållbart i ett evighetsperspektiv". Ett sådant skogsbruk skulle jag vilja se. Himmel och jord ska förgås och allt ska förtäras av hetta och allt vad det nu står i de bibeltexter som är aktuella under denna tid av kyrkoåret. Men evigt är väl ett vackert ord även här och kan skänka tyngd även åt skogsskötseldebatter.

Något som inte är evigt är datorer och program och operativsystem. Mina föräldrar har nu bestämt att dom ska hänga med de sista åren av sitt liv. Alltså har dom köpt en ny bärbar dator (den gamla stationära dom hade - utan internet - hade dom fått av min lillebror för många år sedan och den var redan då gammalmodig!). Nu ska dom alltså bli moderna - dock inte eviga - och ut på "nätet" ska dom också. Idag var jag hos dom en stund och hjälpte dom komma igång en aning. Man konstaterar dock att när t o m jag blir dataexpert då måste okunskapen vara totalt monumentalt bottenlöst obefintlig.

I morgon är det Domssöndag. Då handlar det om evigheten. För en gångs skull visste jag redan på fredagskvällen vilka de olika delarna i predikan ska bli. Det kom för mig när jag satt och pratade med en vän och kollega på licentiatexamensfest igår kväll.  Den kärlek som den himmelske brudgummen lovar oss den gäller - i evighet.

- - - - -

Under senaste tiden har jag fått ett antal kommenatarer till bloggens olika inlägg som jag valt att - av olika skäl - inte publicera.

Men ett av dem vill jag ändå kommentera. Det var ett som bemötte mitt förra inlägg, det jag skrev om prästämbetet. Skribenten menade bl a att svenska kyrkan idag inte klarar sig utan sin kvinnliga präster. Det håller jag med om. I praktiken skulle det givetvis inte idag gå att tänka bort dem särskilt inte från ena dagen till den andra. Det gör inte jag heller. Utan tänker - och skriver - mer principiellt: var det på djupet riktigt att ordningen en gång infördes? Jag tvivlar (minst sagt) och många med mig. 


* denna insändare - som legat på mitt köksbord sedan mitten av september - var den direkta anledningen till detta inlägg. Det jag inledningsvis skrev (om äktenskapet) och avslutningsvis skrev (om datorer och Domssöndagen) var bara för att få upp längden på inlägget.

Kommentarer
Postat av: "Syster"/Annette Öberg

Den "Andliga döden", kan skilja människor i ett äktenskap såååå mkt.åt.

2009-11-21 @ 21:22:35
Postat av: Ann O Nym

med glädje noterar jag att ett visst åkdon inte berörs.



oop, nu åkte jag dit....

2009-11-22 @ 09:47:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0