MC eller inte MC
För det första vet jag ju inte än om den ens blir reparerad. Blir den inte det utan jag istället får en summa pengar av försäkringsbolaget då tror jag att saken är klar: inte MC. Nej, jag köper nog inte någon ny, inte just nu i alla fall.
Men om jag får den tillbaka i uppfräschat skick vad gör jag då? Kör med den eller säljer den? Det senare är nog lättare sagt än gjort för det finns en uppsjö av dylika motorcyklar till försäljning på dvs sajter. Men vill jag fortsätta köra det är frågan?
Pratade för någon kväll sedan med äldsta dottern som är vis och klok. När hon lyssnat på mina funderingar en stund så sa hon:
- Pappa, det låter som att du innerst inne inte vill köra mer men att du önskar att någonting skulle övertyga dig att vilja köra mer.
Säkert en korrekt analys. Hon borde känna mig ganska väl.
I eftermiddags pratade jag med en kollega å annan ort som erkände att han regelbundet läste denna blogg (+ min gamle kamrats blogg - "det är dom enda") och han uttryckte något som jag uppfattade som att det skulle vara lite tråkigt om jag slutade blogga om MC-åkares öden och äventyr. För en präst kan det ju inte vara så kul att bara läsa präster som bloggar om kyrkliga ting. Lite frisk luft måste ju blåsa in i livet och då är ju vinddraget på hojen perfekt. Alltså måste jag i mina överväganden även räkna in de reaktioner som kan uppstå på bloggen. Men ännu värre skulle det ju vara om jag körde ihjäl mig. Sånt får man inte skämta om tycker en del. Men det gör jag. Jag har aldrig varit skrockfull och trott att jag skulle dra döden över mig bara för att jag skämtar.
I går var jag hos näst äldsta dottern och fixade en del åt henne i hennes lägenhet. Vi slutade dagen med kinamat. Givetvis kom hon ihåg hur man värmer ett fadershjärta:
- Vad duktig du är!
Idag på förmiddagen firade jag gudstjänst i Hertsökyrkan. Familjegudstjänst. Vid kaffet efteråt samtalade jag en lång stund med person från annat land som gav många intressanta inblickar i de kristnas situation därstädes.
På aftonen tog jag cykeln - vanliga cykeln alltså - till andra änden av Porsön och mötte en kort stund min gamle kamrat och hans hustru vilka var i staden för att installera äldste sonen i ny lägenhet. Alltså klarar vi oss några dagar innan vi måste ringa varandra och ljuga igen.
Tänk vad mycket man hinner när man låter bli fullständigt meningslösa och onödiga MC-turer.
inga fler mc-relaterade inlägg att reta sig på, vad ska jag då reta mig på? gamla kamraters lostifikationer?
Skaffa en annan hobby då (så att fortsätter få in den friska luften). Inredning tycks du ju ha börjat med (hos dottern) eller kanske tädgårdsarbete. Eller så börjar du skriva en bok: "Präst på MC" eller nå´t.
Du kan förresten få komma och hjälpa oss att måla vårat hus om du vill. Då lovar jag dig att du får mycket frisk luft! Vi är hemma hela den här veckan och målar (semester). Välkommen! (Vi bjuder på middag.)
Ibland är människan trög. Den gamla alltså. Vår Herre visar dig, på ett ganska handfast sätt, lite dramatiskt - som han brukade göra i de gamla dagarna, på Elias och pojkarnas tid - att Han tycker det är dags att lägga hojandet åt sidan. Och sedan blir du förvånad och fundersam varför du inte riktigt vill hoja???
Stort skratt :-)
De flesta som åker slalom ramlar och slår sig, men inte tror de själva eller hela(?)deras vänkrets att det är ett tecken från vår Herre!
Nej, åker man och har kul, så blir det blåmärken ibland, så är det bara.
Så skaka av dammet, putsa hojen och åk iväg igen.
För om det verkligen var kul tidigare, och inte bara gjordes som image, så har det väl inte blivit mindre kul nu?
Du har så otroligt mycket allvarligt, skojjigt och vist att dela med dej på bloggen. När det gäller att fortsätta att köra eller inte köra MC kan du nog besluta det utan att bekymra dej över oss som läser bloggen. Personligen och fler med mej är väldigt mån om att få ha dej kvar i livet för att du förkunnar Guds ord på ett vis som når in till hjärtat. Jag är urusel på att citera och ska inte heller göra det, men jag tänkte på det där med att typ släng hellre armen eller ögat än att det får vilseleda hela personen.
Roligt att läsarna engagerar sig i mina öden och äventyr.
