Annorlunda blev det
Inte var det så annorlunda att jag for förbi min dotter i Boden. Jo, att jag gjorde det på en tidig söndagmorgon. Och att jag fick pengar av henne! (Uppmärksam läsare minns att jag tog hojen till Piteå för ett tag sedan och köpte ett par jeans åt henne. Nu fick jag äntligen betalt.)
Inte så annorlunda heller att jag for på SMC:s "avrostning". Det har jag ju varit med om varje vår sedan jag köpte hojen - utom ett år då det blev inställt pga snöfall!
Men annorlunda blev det att jag körde omkull med hojen. Och nu sitter lite mörbultad (jag kan uppvisa ett gigantiskt blåmärke på höger ben för den som vill se, men annars helt oskadd) och funderar på hur det egentligen gick till och vad jag gjorde för fel. Eller om det var hojens fel? Knappast - föraren är mellan 80 och 95% av körningen. Och om jag vågar köra igen - jo, det vågar jag för jag körde hem samma dag och lika fort som vanligt (110 på 90-väg!). Och idag har jag kört hojen till verkstaden för skadebesiktning (mest "kosmetiska" skador verkar det, men sånt är lika svindyrt på en hoj som på en bil, minst!) - utan rädsla, så det sitter inte där. Nej, jag funderar på om lusten att köra blir densamma. Om jag återigen tycker att det hela är så viktigt att jag en gång till gör samma investering - nya kläder behöver jag tex för dom blev sönderslitna, även jeansen jag hade under. Till det kommer självrisken. Ska jag gå och hoppas att reparationen blir så dyr att försäkringsbolaget väljer att ta hojen och ge mig en nätt summa. Just nu känns det nästan så.
Ska jag tänka - jag som redan mitt första dygn som MC-ägare välte omkull hojen tre gånger och (enligt tidigare - ytterst underhållande! - inlägget "konsten att välta en motorcykel") för ett ögonblick vände blicken uppåt och frågade "är det något du vill säga mig med tanke på MC-körning?" - alltså ska jag nu när jag vält omkull i (måttlig, men dock) fart men klarat mig, tänka att det är någon som vill säga mig något som annars måste sägas i ännu högre tonfall dvs i högre hastighet. På söndag kväll när jag på hemvägen hälsade på prästkollega som bor ytterst mysigt i liten stuga vid älven så tänkte jag så: nu är det färdighaft med motorcyklar. Men ni vet hur det är med alla beslut som tas på kvällar*: när morgonen kommer, när man "sovit på saken" när man fått förståndet alternativt oförståndet tillbaka...
Farligt är det förstås. Det inser jag. Men kul är det - fortfarande. Och praktiskt. När man är en ensamstående man så är MC ett perfekt semesterfordon. Tänk att kuska land och rike runt ensam i en Saab 9000 -92, hur kul är det på en skala?
Vad var det egentligen som hände. Jag skulle göra en övningsinbromsning på avrostningen. Framhjulet låste sig. Sen var jag omkull. Enligt instruktören såg det ut som jag vred lite på styret och då är det ju kört. Blev väl rädd. Förvånad blev jag också för jag har övningsbromsat många gånger och upplevt att jag bromsat lika hårt.
Möjliga orsaker:
1. För överambitiös och bromsade för hårt när farten gått ner (mest sannolikt)
2. För dåligt framdäck och/eller för halt underlag pga tidigare måttligt regn (möjligt - men sannolikt??)
3. Något fel på bromsoken så bromsarna låser sig ett ögonblick (mest osannolikt)
4. Kombination av tex 1 och 2 (???)
Om det är alt 1 som gäller då gäller det för mig att ta varningen på allvar. För jag vet att jag ibland kan ha en tendens att av olika skumma skäl låta fokus vara på lite fel ställe. Detsamma var nog förklaringen till några av mina tidigare omnämnda omkullvältningar. Det får man inte när man kör hoj.**
Hur som helst blir det inte några MC-turer den närmaste tiden. Alltså får jag anstränga mig att ändå skriva något MC-relaterat.*** Jag tar ju inte bort kategorin Mest MC - ännu!
* det är därför man alltid har väckelsemöten på kväller: Det är lättare få folk fatta avgörande beslut då när "försvaren" inte är lika starka. Sedan gäller det att få dom att direkt på morgonen "bekänna sin tro" innan dom backat. Jag tänkte själv på det och funderade på om jag skulle skriva på bloggen om min kvällsavgörelse. Men jag övervann den frestelsen - använde måndag fm till att dammsuga!
** och inte när man kör bil heller. Minnesgilla arbetskamrater kan rekapitulera i minnet när jag (när det nu var) i plötslig kombination av ambition och tjänstvillighet skulle flytta någon möbel mellan Örnäsgården och Hertsökyrkan och i stressen inte såg var jag for när jag backade och svängde så jag fick punga ut med tre tusen i självrisk för ny framskärm. Vis av skadan - fler exempel kan ges men det skulle spränga gränserna för detta inlägg - har jag nästan alltid haft helförsäkring trots att jag alltid haft gamla bilar
*** för Ann O Nyms skull
Vilket försäkringsbolag har du?
Kan vara bra att veta då premierna säkert går upp med bloggaren i kundstocken...
garvar ska jag uppfatta det där som att du tycker att det är dags även för mig att bli ägare av ett stycke tvåhjuligt fordon samt körkortsbehörighet a ?
Nej, jag har ingen uppfattning om hur Ann O Nym ska förhålla sig till MC och körkort med A-behörighet.Ville bara meddela att jag för egen del ska försöka hitta lämpliga anledningar att fortsätta sktriverier inom den kategori som Ann O Nym visat så anmärkningsvärd uppmärksamhet.
Vis - av olyckan, skulle jag nog sluta åka "för ro skull". Säkrare med annat fordon.
Man kan faktiskt köra bil, fast man är "singel" och ändå njuta av ledigheten. Fast klart bättre om man ej vore ensam, för ofta.
Oj då, Kanske min gamla Kyrkvärd i Eskilstuna hade rätt då jag inte köpte motorcykel.(Han hade haft 17 stycken). Förståndet segrade över känslan!
Hä va fallitt! är lokal dialekt för "Det var det värsta!!"
Tur att du "bara" föll med cykeln och inte ramlade ur kyrkboken alldeles.
Nej, det var inte det värsta. Kunde varit betydligt värre som man inser när man märker att jag fortfarande bloggar. Den av instruktörerna som stod närmast till uppmuntrade mig senare genom att berätta att det finns två kategorier motorcyklister:
1. dom som ännu inte farit omkull med MC:n
2. dom som har gjort det.
Sedan bjöd han mig titta på hans MC och se märkena efter hans (senaste?) omkullkörning.
Då förstår jag varför du inte tog MC:n till Niklas! (för att den är på rep och inte av på grund av någon rädsla; vad jag förstod på ditt inlägg). Du såg dock välbehållen ut hos födelsedagsbarnet. Jag håller med Jedi-mästaren: Tur att du inte gjorde dig mer illa.
Jag får väl ansluta mig till skaran av lättade bloggläsare!
Att lägga ner en hoj kan visserligen göra en bloggare mer slipad, men inte riktigt på önskvärt sätt!
Men är inte detta med avrostning och åkning på bana lite överskattat, och mest gjort för ungdomar som vill leka av sig?
De jag hört berättas om vurpor, har lite väl ofta hänt på dylika tillställningar :-)
Nu vill jag ändå å det bestämdaste avråda dig från att återgå till att bara vara bilburen. En man som fortfarande kör hoj är evigt ung på något sätt, medan en man som kör bil, bara är en man i mängden av män som kör bil... :-)
/Per-Eric
Gläder mig att Per-Eric vill att jag ska bevara min ungdom och att jag inte bara ska bli en i mängden. Får se vad jag kan göra åt saken.
Precis!
Utan hoj skulle du vara en vanlig alldaglig präst ingen skulle veta något om. Som det var förr typ. När ingen visste något om dig, tidningarna aldrig skrev om dig, TV aldrig bjöd dig till pratprogram, ingen var vare sig glad eller irriterad över att du fanns och när du som en grå-beige anpassling gjorde spikrak karriär till kyrkans näst högsta klättermustinnar. ;-)
Då var det ju tur att jag började köra hoj så att i alla fall min gamle kamrat fick syn på mig mitt i den gråa mängden. Får bara hoppas att han inte glömmer mig om jag väljer ett liv i skuggdimmorna.
