Torbjörn Lindahl

av min semester alltså, är jag inne i nu. Massor av det som jag för några veckor sedan skrev att jag tänkte göra på semestern är ännu ogjort och kommer sannolikt att så förbli. Men idag satt äldste sonen och jag på altanen med våra kaffekoppar och diskuterade sånt man kunde ägna sig åt såsom att röja lite sly nedanför tomten, fälla några träd eller bygga om uteplatsen lite. Får se om vi får ett sk ryck någon av de närmaste dagarna. Inte idag dock, för nu känner jag mig lite hängig, nästan som om jag fått en liten släng av sommarförkylning. Men inget allvarligt tror jag. Kanske beor det på den stora ansträngning jag gjorde igår då jag fick ett annat sk ryck och tog mig för att stryka en massa dukar och gardiner som legat i väntan i nästan ett halvår. Högen av ostrukna tygdetaljer innehöll bla julgardinerna så om jag inte gjort något annat vettigt på sommar(!)-semestern så har jag ialla fall strukit julgardinerna. Fantastiskt. Upptäckte dessutom att jag saknat gardiner i köket sedan juldito åkte ner så nu fick jag upp ett par sommargardiner. Inte illa.

Alltså är jag väl värd en vilodag!

Igår var dessutom en trevlig dag på annat sätt. Äldste sonen fyllde 26 år så vi hade middag på kvällen i närvaro av hans äldre systrar och hans farmor och farfar. Vi diskuterade hur stor förändring i livet det är att fylla 26. Då upphör ju rätten att åka på div kollektiva trafikmedel på upp-till-26-biljett. Sonen själv tyckte dock att så länge man är under trettio så är man ung eftersom man ännu är nå't på tjugo. Håller med. Detsamma upplevde jag i den åldern. Att fylla trettio, och således inte längre vara nå't på tjugo, tyckte jag personligen var lite ångestfyllt. Men nu har den ångesten gått över.

Lite ångest får jag också när jag märker hur lätt tonläget höjs så fort ordet Israel nämns. Det har jag märkt i kommentar här på bloggen och även på min gamle kamrats blogg där jag varit inne och kommenterat. Får se om jag dristar mig att kommentera saken i eget inlägg vid tillfälle.