Femte dagen på resten av mitt liv*

Om jag inte räknat fel så ska det vara det nu. Kanske bäst att låta min gamle kamrat kontrollräkna - han var ju naturvetare i gymnasiet, jag bara samhällsvetare.

Dag 2
I fredags alltså. Vad gjorde jag då? Ingen aning. Eller var det då jag var till Boden och kollade på några gamla bilar med äldsta dottern, vilka hon dock inte köpte. En sak vet jag: jag dammsög inte. Jag gick ut och åt för jag orkade inte laga middag.

Dag 3
I lördags. Då åkte jag först mot Kalix. Snabbtitt förbi svärför och sedan en nästan lika snabb sväng till Kalix för att titta på annan begagnad bil åt dottern. Jag tyckte kanske hon kunde ta den men själv tyckte hon nog den vara lite för skruttig när jag beskrev den i telefon så vi letar vidare. Under provturen körde jag så att jag kunde se bloggrannens, med make, Hannas blå hus, men ansåg inte att jag hade tid titta förbi. Får bli en annan gång. Jag hade nåmligen bråttom komma dit jag egentligen var på väg: Malmberget. Hade tänkt titta in på Sirillus i Överkalix en stund och surra med Bengt Pohjanen men han var i Haparande för repetition av Krigsoperan.

Nå till Malmberget kom jag i början av eftermiddagen för helgbesök hos nuvarande kyrkoherden därstädes, min mångårige kamrat (ända sedan gymnasietiden) och likaledas mångårige kollega i Nederluleå under det glada åttiotalet - Mats.

Roligt komma tillbaka till Malmberget. Sedan kyrkan flyttades (1974?) har jag nog bara varit där någon enstaka gång, bla på en vigsel. I början av sjuttiotalet var jag också där några gånger när kyrkan låg på sin gamla plats. Lite sorgligt att se detta samhälle sakta brytas ner av den sk gropen som underminerar marken och tvingar invånarna att flytta och utrymma allt större områden. En eftermiddagspromenad lät mig med egna ögon se det nu allt ödsligare fd centrat av ett en gång betydligt livligare samhälle.

Kollegan Mats hade två dop i kyrkan på eftermiddagen och då jag inte hade annat vettigt att göra under tiden så satt jag med i kyrkan. Det gjorde att jag sedan blev medbjuden på dopkaffet av en familj som jag väl kände igen. Mycket riktigt: dom var uppflyttade från Luleå. Deras förra barn döpte jag i Hertsökyrkan för ca ett eller två år sedan. Så kan det gå.

Dag 4
Söndagen innebar också givetvis besök i kyrkan. Högmässa som jag fick förmånen koncelebrera** med Mats. Fin stämning i gudstjänsten. Mycket folk och ännu fler lär det vara under vintertiden. Roligt med många invandrare som deltog, de flesta från Eritrea. Det kan inte hjälpas att man tycker det är vackert med kvinnorna klädda i sina långa sjalar. Fint också att en av de anställda stod med ett koptiskt kors i handen vid utgången som dom på orodoxt vis kunde kyssa när dom gick ut.

Det ger ett lite märkligt intryck att vara i Malmbergets kyrka. Just denna byggnad uppfördes alltså 1974 men (så vitt jag förstår) i exakt samma stil och utseende som den gamla från 40-talet. Det betyder att dörrar, föntser och annan inredning är ca 60 år gammal, men  man får bestämt känslan att det är mycket äldre. Det är något slags gammalt stuk över alltihop. Kanske har det också att göra med att kyrkan är väl inbedd och inpredikad.

Här har ju firats ett mycket medvetet och profilerat (högkyrkligt) gudsjänstliv under Rune Klingerts tid som kyrkoherde. Åtskilligt av det som finns i kyrkans nuvarande handbok har provats fram här. Även andra andliga strömningar har satt sin präghel: än i denna dag har västlaestadianerna årliga samlingar i kyrkan. Den ungdomsväckelse på 70-talet - som jag i andra sammanhang nämnt och som påverkade mig starkt - kan väl i någon mån sägas haft sin upprinnelse här då det var i Malmberget som Bengt Pohjanen började som präst.

Kul alltså att vara där och roligt erfara att det nuvarande prästerskapet i församlingen är sådana som vill ta vara på det bästa ur svenska kyrkans liturgiska arv ***.En sannskyldig oas kan detta bli i en kyrka där mycket rasar i allt snabbare takt.

Söndasgeftermiddagen innebar en liten biltur i bygden genom de två grannsamhällena Koskullskulle och Gällivare. På vägen åkte vi även förbi det nya bönhus som västlaestadianerna håller på att bygga. Givetvis gjorde vi korstecken i bilen när vi passerade bönhusbygget. Jag noterade - till min glädje - att det vara ett stort och tydligt synligt kors på ytterväggen, något som västlaestadianska bönhuset i Luleå saknar.  Håller västlaestadianerna möjligen på att bli mer "katolska"?

Givetvis avslutades kvällen med bastubad.

Dag 5
Idag alltså, åkte jag hem. Tog vägen över Porjus och Jokkmokk och sedan ner efter Luleälven. Klart vackrare väg och särskilt sträckan efter Porjus innehöll ju kurvor som fick det att börja klia - lite - i motorcykeltarmen.

Nu är jag hemma. Nu har jag fyllt min plikt mot kära läsarna (så nu behöver gamle kamraten inte gnälla på mig på några dagar) men nu slutar jag räkna dagar i mitt nya liv. Nu ska jag koncentrerar mig på att leva det.
* om eventuella nytillkomna läsare behöver hjälp att förstå hur och varför jag räknar som jag gör så hänvisas till föregående inlägg.
** koncelebrera= präster står tillsammans vid altaret under nattvardsritualet och läser nattvardsbönen och instiftelseorden tillsammans.
*** dock fanns givetvis vissa små detaljer att justera innan man når fulländningen. Jag får väl uppmuntra församlingens unge komminister att ta fram slipstenen och slipa diamanten..

Kommentarer
Postat av: Father Brown

Lite råg i ryggen inför liturgiska finslipningar är inte fel. Slipstenen dras nog men har hittills inte varit tillräckligt effektiv efter vad det låter på den bloggaren...



En sommarbastu med densamme kanske skulle kunna råda bot på den hittillsvarande ineffektiviteten?



2009-06-17 @ 17:48:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0