Keryx
Vissa blir irriterade över Ulf Ekmans och Livets Ords nyorientering. Dom tycks mena att eftersom Ulf Ekman tidigare tog med sig sitt gäng in på en väg av stark kritik mot de etablerade samfunden så får han inte nu "vända tillbaka". Han skulle på något sätt ha bränt sin broar så att han förverkat sin rätt att någonsin uppskatta den allmänkyrkliga traditionen. Den sortens revirbevakande bitterhet ligger inte för mig. Snarare gläds jag. Inte heller kan jag helt förstå dem som fortfarande - efter tjugofem år! - starkt låter sig präglas av de "skador" dom menar sig ha fått av en felaktig förkunnelse och själavård i Livets Ord-sammanhang. En mig närstående person, som stod betydligt närmare de stormiga skeendena på 80-talet än jag gjorde, uttryckte för en tid sedan att människor trots allt måste ta eget ansvar för sina handlingar och sin närvaro och sitt engagemang i olika sammanhang.
Vad innehåller då denna tdskrift, Keryx, som jag här valt att göra reklam för.? Först alltid en kort ledare av Ulf Ekman. Alltid en huvudartikel av Ekman där han tar upp någon tanke som ligger i linje med numrets tema. I övrigt artiklar från olika håll. Mest olika, skulle man kanske säga om man ser det ur traditionellt Livets Ord-perspektiv. Det framgår av Ulfs ledare att han ofta får frågor och kritik från människor i sina gamla vänkretsar som undrar vad detta är för linje han nu driver. Bland författarna märks tex Kh em, teol dr, docenten Folke T Olofsson. Caesarius Cavallin har skrivit vid något tillfälle. Ortodoxa och katolska författare återkommer regelbundet, tillsammans med kyrkohistoriska artiklar behandlande de mest skilda tider och företeelser i kyrkans historia - med en liten förkärlek för sammanhang som är "karismatiska" eller ska vi säga "förkarismatiska". Utdrag ur kyrkofädernas skrifter dyker ofta upp, blandat med predikningar av Lewi Pethrus!
En person som ofta skriver - i mina ögon ytterst värdefulla artiklar - är Anders Gerdmar.** Han är teolog och presenteras i tidskriften som ansvarig för den teologiska fakulteten vid Livets Ord University. Det är Gerdmars artikel i senaste numret av Keryx (2-09) som är den direkta anledningen till att jag skriver detta. Det är en recensionsartikel där han går igenom Jonas Gardells bok Om Jesus. I särklass den grundligaste och mest kompetenta recension jag läst av boken ifråga. Teolog och forskare som han är vågar - och kan på allvar! - Gerdmar kommentera Gardell på den spelplan där Gardell vill befinna sig: den moderna jesusforskningens. Dessutom klarar Gerdmar av att både vara mycket uppskattande mot det som positivt griper tag i honom i vissa av Gardells formuleringar samtidigt som han vågar (!) - vilket jag inte riktigt tycker att andra recensenter orkat med - säga tydligt ifrån när han tycker att Gardell är ute och cyklar. Och hans slutsats blir väl till sist att GardelI är ute på en rejäl cykeltur. Även om Gardells jesus är vänlig, snäll och inkluderande så förmår han inte - eftersom han inte på allvar är Frälsare - att upprätta och ge nytt förvandlat liv. Så har Gerdmar också gett sin artikel titeln Att göra sin egen Jesus.***
Nu ska jag ta mig an resten av senaste Keryx. Tur att jag har semester. Nästa artikel i tidskriften är Ulf Ekmans egen betitlad Kriser i kristenheten idag. Några korta gluttar i artikeln avslöjar att det blir intressant läsning. Därefter följer en artikel av Folke Olofsson om Luther och fornkyrkan.
Inte undra på att Keryx håller på att bli den tidskrift - av alla jag prenumererar på eller får gratis - som jag uppskattar allra mest och läser mest noggrant från första till sista sidan
* man får nästan intrycket att någon LO-representant suttit med vid, och tagit intryck från, våra planeringsmöten inför förra årets OAS-möte i Älvsbyn där min gamle kamrat förtjänstfullt argumenterade för att vi skulle ha en "kyrklig" möblering på podiet - innehållande just ett altarbord - under alla mötesdagar, inte bara vid själva mässorna.
** Anders Gerdmar lärde jag själv känna under KGF-tiden i början av sjuttiotalet. Vi ingick bla tillsammans i den arbetsgrupp som planerade KGF:s riksmöte i Örnsköldsvik 1974. Prästson från Småland, blev själv präst men lämnade senare prästjobbet och svenska kyrkan för Livets Ord. I ett tidigare nummer av Keryx har han beskrivit sin andliga vandring.
*** andra recensenter jag läst har hamnat i formuleringar av typen Gardell ställer viktiga frågor och nu måste vi ta vara på samtalet som Gardells bok initierat osv. Den typen av (som jag uppfattar det) undanglidande formuleringar tolkar jag alltid som att den som uttrycker det i grunden inte håller med men inte orkar/vågar uttrycka det. Jfr när man säger "det du säger är spännande". Det betyder ju i praktiken oftast: jag håller inte med.
Det är alltid högtidsstund när Keryx kommer. Det som känns så fräscht är blandningen av kyrkofäder och mer moderna teologer, basteologi och nutidsreflektioner, alltifrån karismatisk teologi till ortodox. Jag glädjer mig mycket över denna bredd och djup. Särskilt uppskattade jag Casidays artikel om glupskhetens ande!
Örnsköldsvik känner jag till, men var ligger örnskäldsvik?
Men äras den som äras bör!
Det var ju faktiskt du Tobbe som vid utvärderingen av OAS-mötet 2007 tyckte att podiet skulle göras större så att både sångarne och altare skulle få plats på så sätt att altaret skulle vara I CENTRUM under själva Festhögmässan. Mitt bidrag blev väl snarare att argumentera för att ha en sådan "kyrklig möblering" under HELA MÖTET.
Måste vara tecken på att jag tillvuxit i ödmjukhet att jag så spontant gav bort den ära som tydligen tillkommer mig (eller är jag bara glömsk?). Men gärna delar jag äran med min gamle kamrat.
Att Ann O Nym alltid ska lyckas hitta något stvfel! Men nu är det rättat.
Det verkar som om de gamla kamraterna lider av oförutsedd dyslexi och dyskalkyli, är det möjligen ett resultat av att herrarna har för lång tid av frihet från arbete
Eller MC-abstinens?
Det kan det inte vara då den gamle kamraten vägrar sitta upp på ett dylikt fordon
Förståndig människa
Bra analys om recensenter Tobbe! Jag vill dock anmäla ytterligare en recension som jag finner läsvärd och den finns publicerad i senaste Signum.
Jag har inte läst Gerdmars recension och den är kanske ännu grundligare så den vill jag gärna läsa.
Annars har jag en känsla av att de flesta recensenter och svenskkyrkliga dignitärer inte vågar säga emot Gardell då risken att bli betraktad som intolerant är för stor.
Jag vet inte vilken sorts kommentar till Gardells bok är - undergiven, för Gardelltolerant eller vad. I och för sig är jag ingen "kyrklig dignitär" så det spelar ju ingen roll. I vart fall är den lätt att hitta: näst sista inlägget på bloggen http://preacherteacher.blogg.se.
Jag måste nog kolla upp Keryx ytterligare..fick ett provnummer en gång på AkF men då blev jag inte så imponerad..
