Slutet gott, allting gott?
Hur det blir med den saken kan man ju aldrig veta. Men jag vet hur det förra året slutade. Det var blåsigt här i Luleå med omnejd på nyårsaftonen. Alltså det blåste mest mitt på dagen. Nå´t tak, eller delar därav, blåste av någonstans, vägar och gator var fulla av nerblåsta grenar och på promenadväg i grannskapet hade en björk lagt sig på tvären. Men om jag uppfattat nyhetsrapporteringen* korrekt så har ingen människa kommit till skada. Tillsammans med två av äldre barnen var jag på lunch hos mor och far så vi befann oss en stund mitt i stormen.
Kvällen avlöpte i goda vänners gemenskap fram till dess att vi avlyssnat domkyrkoklockorna i radiosändning - och konstaterat att Luleå Domkyrka har den vackraste klangen - och välsignat årsskiftet och det kommande året med Guds ord och bön.
Nyårsdagen innebar besök i Högmässa i Nederluleå kyrka (Gammelstad) - det är ju faktiskt min församlingskyrka, och det är roligt att ibland återkomma dit där jag firade min första mässa för snart trettio år sedan (återkommer till det). Eftermiddagen besökte jag häktet ,då torsdagar är min vanliga besöksdag. På kvällen for jag med äldre sonen till Hertsökyrkan där vi fick vara med om en enkel och stillsam förbönsgudstjänst där vi bad för det nya året. Mycket fint och rogivande.
Alltså har det nya året startat bra. Har även hunnit träffa min chef (kyrkoherden) en liten stund, vilken återkommit efter sex månaders tjänstledigt. Men han blir ju bara kvar i två månader innan han övergår till ny tjänst i sitt gamla pastorat Överluleå. Det är nu tredje gången på raken som vi här i Örnäset har en kyrkoherde som slutar efter ca fem år. Kanske tycker jag personligen att kyrkoherdar borde stanna lite längre. Men kanske ligger det i tiden. I samband med mitt besök i Umeå strax före jul mötte jag kyrkopolitiker (gammal barndomskompis) därstädes som entusiastiskt berättade om den nya policyn i staden att anställa kyrkoherdar på begränsad tid - sex år. Helt klart är tendensen att förvandla kyrkoherdarna från herdar till chefer.
Snart får vi väl skriva om julevangeliet också:
I samma nejd voro några chefer för avdelningen för fåruppfödningsåtgärder ute och höllo vakt om natten över sin hjord. Då stod plötsligt en Herrens ängel framför dem...
* jag råkade först skriva nuhetsrapporteringen. Det vore väl ett intressant nytt ord. Rapportering om det som är nu.
Bättre med NUhetsrapportering än nyHETSrapportering... Ja, det är sannerligen en spaning rätt i tiden att kyrkoherdarna tenderar att bli chefer. Jag är inte så övertygad om att det är speciellt lyckat. Visst ligger chefskapet i herderollen, men att vara kyrkoherde är väl ändå mycket mer än så, eller hur?
Borde det inte stå "fåruppfödningsfrågor"?
Det borde väl du veta för en kan ju tro att du har fått tag i 'fel' tangentbord...
Det borde väl du veta för en kan ju tro att du har fått tag i 'fel' tangentbord...
På finska kallas kyrkoherde för "kirkkoherra" dvs kyrkoherren. Det har alltid förbryllat mig. Det blir ju nästan som en blandning mellan chef och något gudomligt, men mest bara fel känsla för uppdraget.
Det är som när vissa envist biter fast vid gamla psalmböcker och bibelöversättningar. Svåra ord som man för länge sedan slutat använda...känns bara fel och risken finns att man inte fåstår eller ännu värre missuppfattar betydelsen.
Nej, gamle kamrat. I detta fall ska det vara "fåruppfödningsåtgärder". "Frågor" sköts av någon chef eller expert eller inspiratör på något kansli någonstans som aldrig (nästan) är ute på "fältet".
