Frälst?
Märkligt att man kan bli nåt så konstigt som hocke-frälst. Ja att man kan bli frälst på nånting överhuvudtaget. Här ser man hur ords betydelse kan skifta. Ordet frälst blev väl en del av svenska folkets vokabulär genom frikyrkligheten, särskilt pingströrelsen. Och eftersom den som blivit frälst - dvs kommit till tro på Jesus - och använde just ordet frälst för att beskriva sin erfarenhet det var ofta någon som levde i andlig tradition där det ingick att vara rätt entusiastisk och gripen. Så blev ordet frälst ett uttryck för att vara i största allmänhet gripen eller starkt engagerad för någonting.
Alltså kan man vara frälst på lite av varje. Jag är ju också motorcykelfrälst har väl kära läsarna märkt - läs annars inläggen under kategorin Mest MC. I vart fall är jag halv-MC-frälst. Jag är faktiskt inte så totalt MC-frälst att jag använder hela sommaren till att fara runt på MC-träffar. Men min MC-frälsning är tillräckligt stor för att jag hellre ska ta MC än bil på sommarsemestern.
Vad är jag mer frälst på? Vet inte. Inget mer i denna värld hoppas jag. Men jag skulle kanske kunna säga att jag är gudstjänst-frälst. Jag gillar verkligen båda att gå på och att leda gudstjänster. Gångna helgen var jag ledig och passade på att tillsammans med goda vänner deltaga i högmässa i Boden. I morgon firar jag mässa i Hertsökyrkan. Det ska bli roligt som vanligt.
Predikotexten i morgon handlar om hur lärjungarna räddas ur stormens fara. Kanske blev dom Jesus-frälsta då. Det är väl det som är det viktigaste. Men kanske är det viktigt att vi när vi återför ordet frälst till det kristna sammanhanget befriar ordet från alla associationer som har att göra med entusiastisk, gripen, överväldigad osv. För annars finns risken att vi tror att tron huvudsakligen har med känslor att göra. Och när man känner sig tvivlande så gäller det att elda på känslorna lite och öka entusiastgraden ett snäpp. Det blir lätt kravfyllt. Och det leder snabbt in på fel spår så att tron blir en prestation som det gäller att hålla igang. Men frälsningen är en gåva. Att vara frälst är att ha tagit emot det som Gud ger - gratis.
Undrar om det blir några nya frälsta i gudstjänsterna. Eller som resultat av alpha-arbetet som vi just dragit igång för terminen. Det är väl det som är poängen med all kyrklig verksamhet.
Ja, det borde i alla fall vara poängen... är dock inte så säker på att det alltid finns med i målbeskrivningen.
Gud är mitt ibland oss! Gud är här tillstädes...även idag. Alltjämnt verkar han på jorden, genom sin Ande, i Ordet och sakramentens yttre gestalt.'
En tid var jag mig själv nog, levde i min egen viljas slutna sfär, bakom ett ogenomträngligt skal av funderingar, egna önskningar och egen hjälplös förgänglighet. Såg inte Guds härlighet.
Den som hungrar och törstar efter Gud, som jag verkligen gjorde, när tiden för omvändelse - överlåtelse kommer - den stunden blir "min frälsning". En kraft som inte kan beskrivas så att det kan förstås, att något "övernaturligt" händer -men det gör det. "Strömmar av Guds närhet och ett osynligt vatten" kom över mig den stunden.
Den "gåva" som jag fick den gången, får jag alltid tacka för. Jesus genomförde detta "under" genom det redskap han den gången använde. Ordet måste predikas som Guds Ord - rent och klart, innerligt förkunnat. "Mitt samtal med Herren"/böner - blev också en bro till "andra sidan". Äntligen kunde jag då ta emot detta stora i mitt hjärta - jag blev frälst.
