Don Giovanni
Nu har jag varit på opera! Mitt livs första. Men så är ju Mattei-festival på kulturhuset härstädes. Givetvis måste jag gå och höra Peter Mattei åtminstone en gång. Jag var ju hans konfirmandpräst för 29 år sedan. Präster är ju alltid intreserade att se vad det blir av ungdomarna i livet. Han sjöng bra redan då kan jag intyga. Dock gjorde han väl inte några stora sånginsatser just i konfirmandgruppen men han sjöng luciasången på italienska någon gång i samband med något julfirande, accompanjerad av dåvarande organisten i Nederluleå Gunnar Edberg.
Får väl erkänna att jag annars inte är särskilt kulturell av mig. Jag tror att detta är tredje gången i mitt liv som jag går på något musikaliskt som kostar inträde. Och alla tre gångerna är det min mor som bjudit mig. Hon måste se som sin uppgift att öka den kulturella delen av mitt liv. Annars har jag gått på åtskilliga konserter och Matteus- och Johannespassioner, mest orgelkonserter. Men det beror väl på att jag som präst varit närvarande för att leda en kort avslutningsandakt. Någon gång fick jag smita in när min barn sjöng i medverkande kör. Nä, musik-kultur är uppenbarligen inte min starka sida. Men just när jag skriver detta så inser jag att jag ljuger. Jag har (en gång!) gått på något fint musikaliskt där jag själv unnat mig inträde. Det var vid påsktid i fjol när jag gick med mina släktingar i Umeå på passion i Ume stads kyrka. Om det var Matteus- eller Johannespassion minns jag dock ej. Jag är uppenbarligen inte helt förlorad!
Annars undrade man ju om man var helt förlorad när man gick på något så världsligt som en opera som dessutom handlar om en förförare och bedragare. Nå, jag blev lugnad när jag i pausen märkte att på raden bakom satt biskopen med fru!
Får väl erkänna att jag annars inte är särskilt kulturell av mig. Jag tror att detta är tredje gången i mitt liv som jag går på något musikaliskt som kostar inträde. Och alla tre gångerna är det min mor som bjudit mig. Hon måste se som sin uppgift att öka den kulturella delen av mitt liv. Annars har jag gått på åtskilliga konserter och Matteus- och Johannespassioner, mest orgelkonserter. Men det beror väl på att jag som präst varit närvarande för att leda en kort avslutningsandakt. Någon gång fick jag smita in när min barn sjöng i medverkande kör. Nä, musik-kultur är uppenbarligen inte min starka sida. Men just när jag skriver detta så inser jag att jag ljuger. Jag har (en gång!) gått på något fint musikaliskt där jag själv unnat mig inträde. Det var vid påsktid i fjol när jag gick med mina släktingar i Umeå på passion i Ume stads kyrka. Om det var Matteus- eller Johannespassion minns jag dock ej. Jag är uppenbarligen inte helt förlorad!
Annars undrade man ju om man var helt förlorad när man gick på något så världsligt som en opera som dessutom handlar om en förförare och bedragare. Nå, jag blev lugnad när jag i pausen märkte att på raden bakom satt biskopen med fru!
Kommentarer
Trackback
