Tydligt och klart

Tidningen Dagen har kollat hur de olika nomineringsgrupperna i kyrkomötet ställer sig till kyrkans framtida vigselrätt. Och hur dom ser på det utspel som nio av biskoparna gjort. Det är helt klart att de nios linje för närvarande inte vinner majoritet i kyrkomötet. De stora partierna är ju för bibehållen vigselrätt.

För någon tid sedan fick jag som kyrkomötesledamot en förfrågan av Kyrkans Tidning hur jag ser på saken. Jag avstod från att svara med motiveringen att höstens kyrkomöte blir ju meningslöst om vi redan haft omröstningen via Kyrkans tidning. Men så är det väl numera: genom media och opinionsundersökningar är saken klar redan innan den är klar.

Dagen verkar ha kollat läget genom att intervjua de olika gruppernas ledare. Saken verkar klar: majoriteten är för bevarad kyrklig vigselrätt. Men det var inte det jag syftade på när jag satte rubriken Tydligt och klart. Nej jag syftade på något annat. I artikeln intervjuas bl a socialdemokraternas gruppledare i kyrkomötet, Olle Burell. Han säger:

Jag är förvånad att nio biskopar utan förvarning går ut så hårt i den allmänpolitiska debatten och presenterar en åsikt i strid med vad det finns majoritet för i riksdagen.

 
Kan den politiska ockupationen av kyrkan blottläggas tydligare? Jag ber läsarna att verkligen notera vad Burell säger. Alltså när han kommenterar att biskoparna har åsikter om kyrkans vigselrätt (en ganska kyrklig angelägenhet kan man möjligen tycka):

1. han ogillar att biskoparna yttrar sig i den allmänpolitiska debatten (må vara att frågan om vigslar hör till det allmänpolitiska men nog är det väl även en kyrklig fråga om kyrkan ska ha vigselrätt eller ej) 

2. han vill inte att biskoparna ska framföra en åsikt i strid med vad det finns majoritet för i riksdagen

Alltså: riksdagen ska först säga vad som gäller sedan ska kyrkan och biskoparna snällt följa efter. Tanken att kyrkan skulle kunna ha någon slags egen identitet och egen vilja i förhållande till statsmakten finns uppenbarligen inte i Burells värld. Man tar sig för pannan!

Man undrar: gäller denna princip - att staten först säger sitt och kyrkan sedan förväntas följa efter - i alla lägen? Borde den ha gällt även i nazityskland, när staten började avsiktligt döda sjuka och handikappade och utrota judar och andra? Eller i vilka frågor är det tillåtet för kyrkan att ha annan uppfattning än staten och riksdagens majoritet? Det kan man undra.

Vår kyrka är ockuperad!. Ockupationen måste nu hävas. Nu behövs det verkliga alternativet i kyrkopolitiken. Och du vet väl vilket det är, eller hur?

Kommentarer
Postat av: ATL

Man kan ju tänka sig att Burell inte har läst de nio biskoparnas artikel - i vilket fall han givetvis inte borde ha uttalat sig alls.

Alternativt kan det ju vara så att han gravt missupfattat dem och tror att de uttalade sig om riksdagens arbete med ny äktenskapsbalk. Men med tanke på hans inflytande i Svk är det kanske en ännu mer skrämmande tanke.

2009-02-11 @ 20:07:17
Postat av: "Syster"

Frimodig kyrka måste "frimodigt" visa vad de kämpar för, mer info till folket om att Svenska kyrkan står för kristen tro, med Jesus i centrum. En avpolitisering av kyrkan är så viktigt, en förändring måste ske.

Hoppet till förändring måste stärkas - aftonbönen är ett bra forum för det.

2009-02-11 @ 20:46:41
Postat av: Father Brown

Väl talat Tobbe. Äntligen lite adrenalinhöjande också på bloggen! Dags att ta fram Maciej Zarembas artiklar från millenieskiftet för att ta upp nivån ytterligare.

2009-02-11 @ 22:55:18
Postat av: Andreas Holmberg

Mycket bra skrivet! Absolut dags att börja valrörelsen nu! Men jag tror det behövs fler partier som alternativ till de politiska. Det är bra att t.ex. Posk finns med sin tydliga markering av sin partipolitiska obundenhet (även om Posk i sakfrågor är alldeles för "moderna"). Det är även bra att Öppen kyrka finns för folkkyrkefanatikerna. Kanske vi (bisarrt nog) också hade behövt ett parti av typen Sekulära Agnostiker i Svenska kyrkan (SaSK).



Men Frimodig kyrka är givetvis det bästa alternativet just nu (om än med inbyggda spänningar genom det jag ser som en oklarhet från motståndarna till ämbetsreformen 1958: är de facto-acceptansen av kvinnliga präster i Svenska kyrkan bara en taktisk, tillfällig reträtt tills man återtagit makten i kyrkan (ungefär som "Nya moderaternas anpassning till S), eller en verklig och definitiv omsvängning jämfört med 1958 och Kyrklig Samlings 15 (?) punkter under 60- och 70-talet?

2009-02-11 @ 23:48:31
URL: http://efsidag.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0