Spöke i församlingshemmet

Det spökar emellanåt i Örnäsgården. Det påstår i alla fall med bestämdhet flera arbetskamrater. Ämnet var på tal vid morgonens prästkollegium för senaste tiden lär det ha spökat mer än vanligt. Div oförklarliga ljud hörs, och eftersom det är ett stenhus så kan ju oljuden inte förklaras med att det knarrar i trapporna. En kollega hade för några dagar sedan hört så tydliga ljud utanför rummet där han befann sig att han var tvungen gå ut i korridoren och se efter vad som hände men fann - ingenting! Annars lär det särskilt vara en av föramlingens tidigare präster som då och då vandrar runt i lokalerna. Jag har dock aldrig sett honom.

Men förra veckan slogs rekordet. En av diakonerna hade sett tre livs levande spöken i ett av rummen. Bakgrunden var följande: hon hade med husmor bokat ett av de mindre rummen för en sorgegrupp och beställt kaffe. I ett senare skede bestämmer hon med deltagarna att tidigarelägga träffen en stund då hon sett att lokalen var obokad. Men döm om hennes förvåning när hon tittar in i lokalen: då saknas kaffet till hennes grupp, istället är lokalen dukad för minnesstund - och bara det ser ju lite spöklikt ut med vita dukar och vita servetter. Och hon ser till sin häpnad tre personer sitta vid den lilla soffgruppen. minst ett av spökena hade dessutom skägg! Hon rusar därifrån och går in på pedagogernas kontor för att kolla i bokningen: nej, lokalen är ledig. Inget ska pågå där. Efter en stund tittar hon in igen och de tre spökena är oförklarligt försvunna och ingen har märkt att någon gått därifrån.

En kall kår kröp efter ryggen på församlingens prästerskap när historien på kollegiet förtäljdes, men med ett gapskratt kunde jag befria kollegorna ur förtrollningen. "Spökena" var jag och två personer från ett sorgehus. Jag hade fått löfte av husmor att sitta i lokalen eftersom den inte skulle användas förrän betydligt senare till sorgegrupp. Det beställda kaffet stod på sin vagn vid köksdörren och dukningen var bara en förberedelse för nästkommande dags minnssstund. Värre än så var det inte. När vi som satt i rummet märkte att någon tog i dörren så fick vi anledningen resa oss eftersom vi just vara klara med vårt samtal.

Kanske borde jag inte ha avslöjat sanningen så hade jag fått vara spöke. Jag är visserligen medveten om att det är vad många i kyrkan anser att jag är redan i vanliga fall. Särskilt om dom får tillägga att spöket kommer från urtiden.

Idag hade vi sedan julkollegium för alla anställda i församlingen. Gofika och glögg och några uppmuntrande ord från kyrkorådets ordförande står på programmet. Hr kr-ordf brukar dessutom alltid läsa en lämplig dikt. Det har han gjort varje år som jag kan minnas. Alla år utom ett. Det var 2004 när vi avtackade församlinsghemmets lokalvårdare som efter många tjänsteår skulle gå i pension. Hon brukade själv ibland dela med sig av dikter om det som skedde i församlingen och bland personalen. Därför hade jag dristat mig att skriva ihop en liten dikt till henne. Då tyckte hr ordföranden att det räckte med diktläsning. Men alla andra år som sagt. Så även detta.

Men då det nu har gått fem år sedan det nämnda tillfället så kan jag ju vid detta lilla jubiléum dela med mig av dikten och därmed i verkligheten göra det som min gamle kamrat i ingresstexten till sin blogg försöker intala sina läsare att han ägnar sig åt nämligen exponerad kreativitet. Håll till godo:

Här i Örnäsgården
har Elsy haft vården
inte om skinande pokaler
utan om helt vardagliga lokaler
Det har hon haft i så många år
att nu intet enda återstår
innan slutstationen
den vi kallar pensionen

Vi fruktar stor fara
och tänker: hur ska vi klara
att få dammet bort
och efter snöslasket torrt
Ja, vi vrider våra händer
och tänker en i sänder
att snart går det nog för oss opp
att vi saknar vår gumma med mopp

Kommentarer
Postat av: Hanna Johnselius

Det spökar även i f.d prästgården i Överkalix... Jag har hört hårda oförklarliga dunkningar i ytterväggen när jag sovit där (jag sov där själv ett par veckor en sommar då jag var tjänstebiträde där).

2009-12-16 @ 16:01:23
URL: http://hannajohnselius.blogg.se/
Postat av: Anonym

Hejsan Torbjörn! Jag har gått runt och funderat på en sak ganska länge men aldrig fått något riktigt svar så jag vänder mig till dig om hopp att du kanske har ett svar och att du kan hjälpa mig:) Jag undrar nämligen om det är okej att en laestadian som är troende i gammellaestadianismen och en person som är med i svenska kyrkan gifter sig med varandra. Är det accepterat för den laestadianska väckelserörelsens eller är det så att helst bägge ska vara laestadianer?



Med vänlig hälsning

Maria

2009-12-17 @ 17:29:16
Postat av: Tobbe

Hej Maria!

Du tar ju upp ett helt annat ämne än spöken! Men jag ska försöka svara så gott jag kan.



Jag tror att de flesta laestadianer - oavsett vilken riktning det gäller - har den grundsynen att man i första hand ska gifta sig med en kristen person. Hur hårt man sedan bedömer vem som är kristen det kan variera. Vem som helst som bekänner tro på Kristus, oavsett vilken kyrka personen är med i? Eller vilken laestadiankristen som helst? Eller bara en kristen ur den egna gruppen?



Förmodligen tänker de flesta laestadianer att det är angeläget att hitta sin livskamrat

i första hand: i den egna laestadianska riktningen

i andra hand: i en annan laestadiansk grupp

i tredje hand: i annat kristet sammanhang.



Hur strängt man sedan i de olika grupperna ser på om någon hoppar ur fållan det tror jag varierar och jag tror det varierar från person till person.



Du talar om "gammellaestadianismen". Med det uttrycket (som egentligen används i Finland och inte i Sverige) brukar man ju avse den i Finland dominerande riktningen (SRK) med centrum i Uleåborg. Om det är den grenen av laestadianismen som du avser så får jag erkänna att det är den lestadianska riktning som jag känner till absolut minst (av de större riktningarna), men vad jag hört så ser man nog där rätt strängt (minst sagt) på att man bör gifta sig med en kristen av rätt sort.

(men ibland brukar man blanda ihop namnet på denna sk "gammallaestadianism" med den grupp som kallar sig "Gamla laestadianska församlingen" dvs det som vi i Sverige traditionellt kallat "västlaestadianer".)

2009-12-17 @ 18:13:21
Postat av: Maria

Ett stort tack för ditt svar!

2009-12-17 @ 19:28:58
Postat av: Kyrkvärd med insideinformation

Klockrent beskrivet, Torbjörn. Hos vissa är nog detta ett rejält hjärnspöke.

Maria: Bra och känslig fråga. Sen är nog ingen "troende i gammellaestadianismen", men frågan måste ju ställas så för att bli tydlig.

2009-12-17 @ 20:26:25
Postat av: den gamle kamraten

För att ta fasta på det ursprungliga inläggets innehåll visste jag inte att Örnäsgården hyser oknytt. Trodde sådant upphörde när vi for till Uppsala för att plugga. Vad jag förstått finns det dock ett litet antal kyrkliga lokaliteter i vilka det sägs spöka vemhelst som befinner sig i dem. Att det också finns kyrkligt folk för vilka det spökar varhelst vistas torde dock bäst förklaras med lokala tomtar på loftet.

2009-12-18 @ 00:09:36
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se/
Postat av: Hanna Johnselius

Nej, inga tomtar på loftet här! :) Möjligen ngn som ville spela ett stackars ensamt tjänstebiträde ett spratt och dunkade i väggen... Har ingen annan förklaring.

2009-12-19 @ 13:05:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0