Puuh!
säger jag. Suckar av lättnad!
Idag var jag in fram och tillbaka på Bilkompaniet där jag bytte bort gamla bilen och köpte en ny - efter pigg uppmuntran av flera kära läsare. Idag känns det verkligen som att det var rätt beslut. Jag insåg det på följande sätt:
Jag hade alltså ärende tillbaka till bilaffären. Två ärenden rättare sagt. Det första var att lämna lasthållarna till gamla bilen. När jag sålde bilen så behöll jag dem för jag tänkte ge dem till en kamrat (ej gamle kamraten dock utan en nyare kamrat) men hade hade ju Saab 9-5 inte 9000 som jag så dom passade inte på hans bil. Att försöka sälja dem på Blocket el dyl iddes jag inte så jag tänkte att dom lika gärna kunde få följa med bilen om den fortfarande var kvar.
Jo, det var den och då kunde jag utöver att lämna lasthållarna även göra mitt andra ärende vilket var att gå till gamla bilen och kolla om jag hade min lilla tjänstepsalmbok kvar där. Mycket riktigt. I facket mellan sätena låg den lilla psalmbok med tillägg som jag just införskaffat för att ha i bilen så jag aldrig ska vara utan när jag far på sorgehusbesök tex.
Tur att dom inte hunnit sälja bilen. Och skälet? Jag träffade försäljaren och han berättade att dom tagit den på besiktning och att den inte blev godkänd pga att katalysatorn inte fungerade ordentligt. Så nu måste den bytas. Befriande suck från mig att jag hann göra mig av med bilen. Och den lilla nya bilen är jag helt nöjd med. En del som ser den kan visserligen inte låta bli att skratta åt en så liten gullig bil, men det är ju roligt när man kan glädja någon. När bilförsäljaren frågade om jag var nöjd fortfarande så svarade jag att "jag har inte hunnit tanka den än". Det säger allt: tanken rymmer bara 35 liter. Och bilförsäljaren kunde ha gott samvete att han inte varit bilskojare. Själv känner jag mig i dessa klimatmötestider nöjd med att ha övergått till en bil som bara drar drygt hälften av vad den gamla drog. Det kallar jag klimatkompensering för de MC-turer jag med betydligt bättre samvete kan ägna mig åt till sommaren.
Idag var jag in fram och tillbaka på Bilkompaniet där jag bytte bort gamla bilen och köpte en ny - efter pigg uppmuntran av flera kära läsare. Idag känns det verkligen som att det var rätt beslut. Jag insåg det på följande sätt:
Jag hade alltså ärende tillbaka till bilaffären. Två ärenden rättare sagt. Det första var att lämna lasthållarna till gamla bilen. När jag sålde bilen så behöll jag dem för jag tänkte ge dem till en kamrat (ej gamle kamraten dock utan en nyare kamrat) men hade hade ju Saab 9-5 inte 9000 som jag så dom passade inte på hans bil. Att försöka sälja dem på Blocket el dyl iddes jag inte så jag tänkte att dom lika gärna kunde få följa med bilen om den fortfarande var kvar.
Jo, det var den och då kunde jag utöver att lämna lasthållarna även göra mitt andra ärende vilket var att gå till gamla bilen och kolla om jag hade min lilla tjänstepsalmbok kvar där. Mycket riktigt. I facket mellan sätena låg den lilla psalmbok med tillägg som jag just införskaffat för att ha i bilen så jag aldrig ska vara utan när jag far på sorgehusbesök tex.
Tur att dom inte hunnit sälja bilen. Och skälet? Jag träffade försäljaren och han berättade att dom tagit den på besiktning och att den inte blev godkänd pga att katalysatorn inte fungerade ordentligt. Så nu måste den bytas. Befriande suck från mig att jag hann göra mig av med bilen. Och den lilla nya bilen är jag helt nöjd med. En del som ser den kan visserligen inte låta bli att skratta åt en så liten gullig bil, men det är ju roligt när man kan glädja någon. När bilförsäljaren frågade om jag var nöjd fortfarande så svarade jag att "jag har inte hunnit tanka den än". Det säger allt: tanken rymmer bara 35 liter. Och bilförsäljaren kunde ha gott samvete att han inte varit bilskojare. Själv känner jag mig i dessa klimatmötestider nöjd med att ha övergått till en bil som bara drar drygt hälften av vad den gamla drog. Det kallar jag klimatkompensering för de MC-turer jag med betydligt bättre samvete kan ägna mig åt till sommaren.
Kommentarer
Postat av: "Syster"/Annette Öberg
Det var nog inte bara tur, att psalmboken låg kvar där du lagt den. Den vill nog bli fortsatt nyttjad av dig, då du ser dess stora värde.
Värdesätter man något och visar, att man saknar det, om man tror sig ha mistat något - så blir glädjen stor när man finner det igen.
Trackback
