Predikoresa i olika andliga traditioner
Det blev det alltså idag. Som jag tidigare aviserat så var jag idag i laestadianska församlingen i Vitsand utanför Piteå. Det är en församling som hör till en av de mindre laestadianska riktningarna. Hur alla dessa olika grupper förhåller sig till varandra, vad som skiljer dem, hur, var, när och varför dom skilts från varandra; det saknar jag ordentlig kunskap om. Dvs tillräcklig kunskap för att dela med mig till kära läsarna, även om jag inte är totalt okunnig. På senare år har det börjat ske ett närmande mellan olika laestadianska grupper så många av dem jag idag mötte har jag tidigare träffat även i fridsförbundets bönhus i Luleå. För några år sedan medverkade jag även med undervisning om sakramenten vid studiedagar som denna grupp hade i Melderstein norr om Råneå.
Bönhuset där vi höll till har tidigare varit ett EFS- bönhus/missionshus. Men denna församling köpte det av EFS i mitten av 90-talet och sedan har församlingen även byggt ut det och gjort ett större serveringsrum som komplement till den ursprungliga gudstjänstlokalen.
Det kan inte hjälpas att jag trivs i norrländska bönhus. Under mina första elva prästår i Nederluleå fick jag ofta predika i olika bönhus/missionshus i byarna. Det är en särskild känsla. Det är nästan som att det går lättare att predika i en äldre byggnad. Är det samma sak som med kyrkor - dom är väl inbedda? Alltid lättare att predika i en äldre kyrka än i en nyare. Det är kanske en nästan fysisk verklighet att Guds ord och bönen helgar t o m själva byggnaden. Sedan gillar jag bönhusatmosfären. Det är nå´t särskilt. Man känner sig ledig och fri. Alltså en fin upplevelse. Jag tackar församlingen för att jag fick förtroendet att kommma och predika. Som predikotext tog jag dagens episteltext ur Jak 5 men läste kapitlet till slut.
Några vänner från Luleå var med på resan så sammanlagt var vi sex personer som kom på besök. Det innebar också att jag inte behövde åka i min egen lilla bil på vinterväg. Efter gudstjänst och kaffe blev vi alla Lulebor bjudna på mat hos kristna vänner. Tack för gästfrihet och generositet!
Det enda ovana för en (som jag) som hittills fått sina främsta möten med laestadianismen genom tornedalningar och människor bördiga från Tornedalen det är att höra laestadianer som talar Pitemål. Men kan ni ens i er vildaste fantasi föreställa er en EFS:are som talar Tornedalsfinska?
Bönhuset där vi höll till har tidigare varit ett EFS- bönhus/missionshus. Men denna församling köpte det av EFS i mitten av 90-talet och sedan har församlingen även byggt ut det och gjort ett större serveringsrum som komplement till den ursprungliga gudstjänstlokalen.
Det kan inte hjälpas att jag trivs i norrländska bönhus. Under mina första elva prästår i Nederluleå fick jag ofta predika i olika bönhus/missionshus i byarna. Det är en särskild känsla. Det är nästan som att det går lättare att predika i en äldre byggnad. Är det samma sak som med kyrkor - dom är väl inbedda? Alltid lättare att predika i en äldre kyrka än i en nyare. Det är kanske en nästan fysisk verklighet att Guds ord och bönen helgar t o m själva byggnaden. Sedan gillar jag bönhusatmosfären. Det är nå´t särskilt. Man känner sig ledig och fri. Alltså en fin upplevelse. Jag tackar församlingen för att jag fick förtroendet att kommma och predika. Som predikotext tog jag dagens episteltext ur Jak 5 men läste kapitlet till slut.
Några vänner från Luleå var med på resan så sammanlagt var vi sex personer som kom på besök. Det innebar också att jag inte behövde åka i min egen lilla bil på vinterväg. Efter gudstjänst och kaffe blev vi alla Lulebor bjudna på mat hos kristna vänner. Tack för gästfrihet och generositet!
Det enda ovana för en (som jag) som hittills fått sina främsta möten med laestadianismen genom tornedalningar och människor bördiga från Tornedalen det är att höra laestadianer som talar Pitemål. Men kan ni ens i er vildaste fantasi föreställa er en EFS:are som talar Tornedalsfinska?
Kommentarer
Postat av: SigridL
Det behövs antagligen inte, att han (eller hon) talar tornedalsfinska. Eftersom det bara torde finnas en EFSare som behärskar språket. Han/hon ska väl inte behöva tala för sig själv.
Angående bönhus är svaret givet. Givetvis inbedda, de ÄR ju faktiskt BÖNhus.
Postat av: Ann O Nym
Där har du ett bra ämne till fortsättningsalpha på björx.
Postat av: Anton B
Jag vill bara lugna de vilda fantasierna med att påpeka att det i Haparandas EFS-grupp finns (åtminstonde) två som pratar tornedalsfinska.
Postat av: Tobbe
Tvärtom Anton Björkman!
Du sätter full fart på mina vilda fantasier. Det här rubbar hela min världsbild! Nästan lika allvarligt som det jag ska skriva om i kvällens inlägg (10/12) om "traditionsbrott".
Trackback
