Kommunal middag

var jag bjuden på igår kväll. Tillsammans med  arbetskamrater, frivilliga, kommunanställda, medlemmar i Thailändska föreningen mfl som i somras var engagerade för att bistå de thailändska bärplockare som en tid blev strandsatta här i Luleå. Kommunen ville på detta sätt tacka alla som på olika sätt var engagerade. Thailändska föreningen delade dessutom ut diplom till alla som varit med i arbetet. Att jag också hörde till dem som fick ett känns som långt utöver det jag gjort mig förtjänt av. Jag var aldrig där nattetid och ägnade inga långa stunder åt att vara där på dagtid heller. Min väsentliga insats bestod bara i att frakta dit lite madrasser mm från våra förråd i Hertsökyrkan. Andra arbetskamrater gjorde betydligt större insatser. Men roligt var det givetvis ändå att få vara med på gårkvällens utvärdering och sammanfattning.

Lite sorgligt dock att få höra att för de flesta av bärplockarna är situationen ännu mycket besvärlig. Många hade ju lockats att låna pengar till flygbiljett på den utlovade förhoppningen att det med råge skulle gå att tjäna ihop den summan och ännu mer. Många är nu i sitt hemland i ett ännu sämre läge än innan de gjorde resan till Sverige. Inget annat än en tragedi. Man får verkligen hoppas att det kan skapas sådan regler i lagar eller avtal att ett så cyniskt uttnyttjande av människor förhindras. Men som konsekvens av att bärplockarna får drägliga villkor blir kanske vi konsumenter tvungna att betala mer för sylten!

En av deltagarna vid middagen var kommunalrådet Yvonne Stålnacke. Redan när vi hälsade tilltalade hon mig som om vi var gamla kamrater. När hon sedan berättade sitt efternamn som ogift och namnet på några av sina syskon mfl så insåg jag att vi under några år på 60-talet tillhörde samma ungdomsgäng på Örnäset. Liten nostalgichock!

Tänka sig att man har både kommunalråd och biskop bland sina gamla kamrater. Tur att min gamlaste kamrat bara blivit en vanlig präst precis som jag så att man har någon att jämföra mig med utan att bli helt på efterkälken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0