Tolvstegsprogrammet

Har just läst en bok om och av en person som blivit befriad från ett mycket destruktivt missbruk genom denna metod. Det är Mia Törnblom som berättar sin historia i sin självbiografiska bok Så dumt!

I tio år hade hon varit knarkare och ordentligt kriminell som en följd av det. Efter sin upprättelse har hon ju blivit känd som vägledare och föreläsare i personlig utveckling. Hon har varit i TV flera gånger. Skrivit böckerna Självkänsla nu! och Mera självkänsla, böcker jag dock inte läst - ännu.

Att läsa ett personligt vittnesbörd av denna typ är alltid gripande, tycker jag. Tänk att det finns en möjlighet att en människa kan bli så totalt förvandlad. Verkligen något att vara tacksam för. Det påstås i vissa sammanhang att tolvstegsprogrammet är det mest effektiva rehabiliteringsprogrammet som finns. Ändå är det bara en minoritet av dem som börjar programmet som blir långsiktigt drogfria. Så svårt är det alltså. Tolvstegsprogrammet utvecklades inom Anonyma Alkoholister men senare har det utvecklats många fler grenar: Anonyma Narkomaner mfl. Jag känner personligen, eller känner flyktigt eller har har hört talas om flera personer som blivit fria från olika former av missbruk genom detta program. Men jag vet också om många som inte blivit det. I nämnda bok sägs att det var 12 personer i den grupp som författarinnan ingick i. Terapeuten sa att statistiskt sett blir fyra av er drogfria, fyra återvänder till drogerna och fyra dör en mycket för tidig död. När boken skrevs ca 10 år efteråt var tre drogfria (varav en tagit ett återfall, alltså bara två helt drogfria), fyra var redan döda och fem var tillbaka i missbruket.

Utan att avslöja några förborgade själavårdshemligheter kan jag väl berätta att i mitt arbete som häktespräst har jag mött många som gått igenom programmet men uppenbarligen fallit tillbaka. Varför? Jag tror (efter att ha hört både lyckade och misslyckade personliga vittnesbörd) - och jag tycker det framgår i boken också - att man verkligen måste ta det på allvar om det ska fungera. "Tror" man inte på det så funkar det inte, om man inte kommit till sin personliga botten där man verkligen erkänner hur illa det är ställt så fungerar det inte. Om man inte gör de olika stegen grundligt så fungerar det inte. Men om man tar det på allvar - då funkar det!

Många har ju - från olika utgångspunkter - lite svårt med tolvstegsprogrammets andliga eller religiösa sida, talet om Gud mm. I det religionsfobiska sverige så verkar det som om många som är engagerade försöker att så mycket som möjligt tona ner den andliga sidan av rädsla för att andra ska tycka att det är för mycket religion (när man gör det så tror jag man förlorar en del av kraften). De tolv stegen är inget annat än en grundlig* bättring (omvändelse). Dess ursprung finns i den s k Oxfordgrupprörelsen där den personliga rannsakan och den konkreta syndabekännelsen var grundläggande hörnstenar. Själv har jag även läst en bok som heter Steg in i livet**  som tydligt visar på tolvstegsprogrammets andliga - kristna! - ursprung och författaren (amerikan med kristen bakgrund) vänder sig å andra sidan till de kristna som tycker att det allmänna talet om Gud och högra makt är lite för diffust för en kristen. Han säger att man ska ta det lungt; även om man i början har ett dörrhandtag som sin högre makt så visar det sig - oftast! - att den Gud man börjar tro på - om det verkligen är en totalt älskande Gud - sakta men säkert får allt större likhet med den Gud som visat sig i Jesus Kristus. Den nämnda boken Steg in i livet  visar hur de tolv stegen även kan vara ett mönster för det kristna livets andliga tillväxt.***


* hur många i våra andliga kretsar som menar sig ha "gjort bättring" har tagit sig tid att skriva ner namnet på alla personer man under sitt liv sårat eller skadat, även om det blir tiotals A4-sidor och sedan börjat gottgöra dem alla så långt det är möjligt utan att man sårar eller skadar dem igen.
**J Keith Miller: Steg in i livet. Tolvstegsprogrammet som modell för andligt växande. Libris.
En bok jag starkt rekommenderar.
*** De tolv stegen i Anonyma syndares tappning:
Vi erkände att vi var maktlösa inför synden ... istället för alkoholen...osv. I övrigt precis som Anonyma Alkoholisters tolv steg: överlåtelse till Gud, rannsakan, syndabekännelse (inför Gud och en medmänniska), bön om att Gud ska avlägsna alla ens brister, gottgörelse, fördjupad kontakt med Gud osv

Kommentarer
Postat av: Rolf Lampa

Hej, intressant läsning om erfarenheterna av 12-stegsprogrammet. Vill tipsa om att farhågorna bland kristna om det diffusa "högre makterna" inte är helt obefogat. Rent Bibliskt finns nämligen "högre makter" som strider EMOT Bibelns Gud, och helst skulle vilja ERSÄTTA honom. Naturligtvis inte helt öppet, till att börja med.



Bill Wilson, den egentliga grundaren av 12-stegsprogrammet hade kontakt med Carl Jung, svartkonstmästaren med fallenhet för andeseanser och annat otyg som Biblen uttryckligen fölrbjuder, står för delar av konceptet. Bland annat just detta med att "högre makter" kräv för att bli fri ett kemiskt beroende. Och att man i verkligheten aldrig blir helt fri. Därav också uttrycket "en gång alkoholist, alltid alkoholist".



Denna ramsa, så likt hedniska religioners mantran, är nu inte sant, åtminstone inte om man ser till sekulära vetenskapliga undersökningar (bl.a. en från Harvard), som visar att ca 40% av dem som BLIVIT fria från alkoholmissbruk har blivit det helt utan systematisk terapeutisk metod. De har bara helt enkelt insett att de är ansvariga ör att du håller på att supa ner sig själv och de sina i misär, och att de därför, på grund av sin ansvarskänsla, brutit med sitt destruktiva beteende.



Dessa självständiga, som tog ansvar för sitt beteende, är intressanta att jämföra mot de (få) som blivit fria(?) enligt 12-stegsprogrammet, som alltså inte är "verkligen fria" (om jag får citera Bibeln).



Det finns enligt samma Bibel en som ALDRIG släpper sina fångar fria (jag förutsätter att bibeln menar att den onde inte *frivilligt* släpper sin fångar).



Man kan alltså med visst fog fråga sig vilka "högre krafter" som leder till att människor, då de blivit "hjälpta" av dem, för resten av sina liv går och mumlar "en gång alkoholist, alltid alkoholist". Eller om du vill, "en gång bunden, sedan aldrig helt fri".



Sätter man samman dessa aspekter med dem du redan tar upp, så får vi kanske en mer komplett uppfattning om vad alternativen till ("istället för", eller på gammelgrekiska "anti-") kristus egentligen medför. I praktiken.



Mvh,

// Rolf Lampa

2010-01-08 @ 13:57:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0