Torbjörn Lindahl

Jag prenumererar på tidningen Dagen. På baksidan av den är mitt namn och min adress tryckt. Givetvis, så brevbäraren ska veta vem i kvarteret som ska ha tidningen. Det märkliga är nu att bredvid denna namn- och adressangivelse står

TRANS
95-98

???

Förmodligen är det väl en förkortning av transport och siffrorna hänvisar till postnummerområden skulle jag tro. Men lite märkligt är det ju att se det ordet i kombination med de numren. Alltså, eftersom min motorcykel är en

TRANSALP -98

Lite märkligt som sagt. Hm! säger jag bara.

En annan gång när en liknande sak inträffade var på den tiden när jag regelbundet gav pengar till Svenska kyrkans mission* och fick inbetalningskort i kuvert en eller två gånger per år. På adressetiketten på kuverten stod ett nummer - exakt samma nummer som pinkoden till ett av mina kontokort. Var det Volvokortet eller Visakortet - minns ej. Hm! säger jag en gång till. Fast detta Hm! sa jag ju för länge sedan eftersom detta var för länge sedan.

När sådant här händer då börjar jag tänka en massa konspiratoriska tankar att det finns någon "storebror" dvs en gigantisk dator någonstans som håller reda på alla våra göranden och låtanden. En slags digital jättebläckfisk (man ska föreställa sig den blöt, äcklig och slibbig) som sträcker ut sina långa armar och infångar den han hittar; och som bara pga av lite virus i systemet ibland råkar släppa ut information av den typ jag redogjort för som visar att storebror har koll på alla delar av ens liv och kan se sambandet dem emellan.

Min äldste son som varit hemma under juli månad försökte (lönlöst - jag fattar ingenting!)  förklara vad Facebook och Twitter är. Som exempel gav han att han kunde meddela ( om det nu var på Facebook eller Twitter eller om man twittrar på facebook eller... - ni ser hur fullständigt ute jag är!) ; nå i vart fall gav han som exempel att han kunde meddela "sitter i köket och dricker kaffe med pappa". Men han tyckte ju sen att det är lite onödgt att man ska behöva Facebooka och Twittra sådana saker som kan ske automatiskt. Man kunde ju ha en inbyggd GPS så om det via den registreras att vi båda går in i köket samtidigt och (tillägger jag för att visa hur inne jag plötsligt blivit i det tekniska) det samtidigt registreras att det går åt exakt så mycket extra elektricitet som det behövs för att driva kaffebryggaren när den brygger kaffe åt två personer, då skulle det ju automatiskt kunna skrivas in på våra respektive Facebooksidor:

Tobbe: dricker kaffe i köket med äldste sonen
Äldste sonen: dricker kaffe i köket med pappa.

Så slapp man skriva det själv alltså. Det brukar ju ibland berättas historien om fadern som säger till sin son: tänk, på min tid var man tvungen att resa sig ur soffan när man skulle byta mellan (de två!) TV-kanalerna (istället för att bara zappa med fjärren, alltså). Kanske kommer våra barn en dag att säga till sina barn: tänk, på min tid var man tvungen att själv skriva på Facebook vad man gjorde (i stället för att det skrivs automatiskt alltså).

Hur kom jag in på det här? Jo, det var väl det här med storebror. Lite märkligt är det ju att jag som uppenbarligen får storebrorsfrossa av några fullt förklarliga bokstäver och siffror på baksidan av en tidning samtidigt ger hela världen chans att kontrollera (en del av) det jag gör och (mycket av) det jag tycker. Genom att jag bloggar alltså.

Hm! säger jag bara!

---

* det var alltså för länge sedan jag gav pengar regelbundet till Svenska kyrkans mission och det är redan nu länge sedan jag slutat. Det var när missionen bytte ut korset i sin logga mot en duva som jag gav upp. Då tyckte jag att om dom låter den kristna profilen vara så svag att inte ens ett kors kan ingå då får det vara nog för mig.** Sedan dess fortsätter jag dock att ge pengar till missionsarbete men ger det åt annat håll.

** i Frimodig kyrkas valplattform står följande om mission:

Mission - trons multiplicering
Mission är Jesus eget uppdrag till sin Kyrka i alla tider. Uppdraget, som aldrig kan väljas bort, gäller både i Sverige och utomlands. Fortfarande är det många människor över hela världen som inte hört evangeliet. Tyvärr har Svenska kyrkan kraftigt tonat ned sitt internationella missionsarbete. FRIMODIG KYRKA vill att Svenska kyrkan på nytt sänder ut missionärer för att evangelisera. Sanningsanspråket i kristen tro får inte sättas på undantag, samtidigt som det personliga mötet kräver att man möter andra människor med respekt. All mission bygger på att man ser hela människans behov. FRIMODIG KYRKA tror att en kyrka utan verklig mission är en tynande kyrka.***

*** att detta inlägg slutar som ett valtal för Frimodig kyrka är en ren oplanerad slump. Det bara föll över mig (fritt efter min gamle kamrat).****

****måste ju passa på att även här på min blogg gratulera min gamle kamrat till hans blivande farfarsskap****

***** jag ber kära läsarna notera denna nya litterära form att ha noter till noterna!