Om profetiors tolkning del I
Min gamle kamrat har på sin blogg vänligen skrivit ett långt inlägg (under rubriken ja på båda) om hur man ska se på profetior, och det av det enda skälet att jag hade ställt några frågor. Vilken vänlighet! När jag läser min gamle kamrats svar så kan jag inte annat än instämma. Men jag vill tillfoga några kompletterande kommentarer. Jag tror att man om GT-profetior också kan säga följande fyra saker:
1. Det finns profetior i GT som redan i sin (sannolikt) mest avsedda syftning pekar mot en tid långt in i framtiden, sett ur den talande profetens perspektiv. Man kan nämna tex Betlehemsprofetian i Mika 5, vilken enligt förklaringen i NT syftar på Jesu fördelse i Betlehem många hundra år efter det att den uttalades. Ett annat exempel är Bileams profetia. Visserligen får Bileam senare i Bibeln det omdömet att vara en falsk profet men likväl var ju den profetiska anden så stark inom honom att han inte kunde motså att profetera det som Gud ville och han uttalar en profetia som kyrkan tolkat på Kristus: "Jag ser honom men inte nu, jag skådar honom, men inte nära..." (4 Mos 24:17).
2. NT säger att profeterna inte alltid var medvetna om vilken tid dom profeterade om men att dom blev medvetna om att det var "er" (dvs de som var samtida till den nytestamentlige brevförfattaren) dom tjände. Alltså långt in i framtiden sett ur profetens synvinkel. (1 Petr 1:10-12).
3. Profetior kan i samma sammanhang, ja, till och med i samma mening, innehålla förutsägelser som blir uppfyllda vid helt olika tider
4. Många av de profetior/förebilder som vi anser vara uppfyllda genom Kristus visar sig vara ytterst detaljerade; tex att soldaterna spelar tärning om Jesu kläder ("kastar lott om min klädnad") ner till enskild replik ("jag törstar") för att inte åter nämna att Kristus skulle födas just i den namngivna orten Betlehem.
Dessa fyra punkter som bakgrund. Innan jag går vidare vill jag skriva något om den tolkningstradition jag själv är skolad och uppvuxen i. Den går i stort sett ut på att "Kristus i Gamla testamentet" i praktiken är den enda tolkningsnyckeln till GT. Har man upplevt ett ord som profetia (i betydelsen förutsägelse om något kommande) men inte kunnat tillämpa det på Kristus så har man i praktiken inte vetat vad man ska göra av det. Alltså har man inte gjort någonting.
Den tolkningstradition år andra sidan som ser väldigt tydliga förutsägelser i Bibeln (i GT) om politiska och militära och andra skeenden i vår egen tid; är en uttläggningstradition som i större delen av mitt liv varit inte bara främmande utan till allra största del helt okänd för mig. På min gamle kamrats blogg har Egon Beglund gett exempel på sådan konkret tolkning när han nämner ord från Jesaja som påstås syfta på hur judiska invandrare kommer med flyg till Israel. Jag uppfattar att Egon är ganska van vid den typen av utläggning - och ganska less på den uppfattar jag nog också. Själv hade jag tänkt ge bla detta ställe som exempel. Jag kan inte vara less på dylikt - jag har nämligen inte på allvar mött det förrän för några år sedan. Att säga att det säkert är så -nej. Att säga det skulle kunna vara så - OK då. Att säga att det absolut inte kan vara så - nja. det blir väl lite för mycket åt andra hållet. I sammanhanget vill jag också påminna om det som Stig skrev nämligen att om man ibland upplever sig se en uppfyllelse av en profetia även i vår tid så är det "något som mer faller över en än något man kan räkna eller spekulera fram." Just precis så!
Jag är alltså i grunden präglad av ett sätt att läsa Bibeln där GT:s profetior huvudsakligen setts som uppfyllda genom Jesu liv på jorden och dom GT-profetior som på något sätt tyckts gå utöver detta har man till stor del bara låtir bli att bry sig så mycket om och liksom tänkt att "den som lever får se."
Första gången jag på allvar fick upp ögen för lite alternativa synsätt (nu är det länge sedan) var när jag fick återberättat en predikan av Levi Pethrus där han bla behandlade Jes 61, det avsnitt som Jesus citerar i Nasarets synagoga, återgivet i Luk 4. Det avsnitt som Jesus där citerar och tillämpar på sig själv slutar med orden att det ska komma ett "nådens år från Herren". Levi Pethrus påpekar (enligt referat) att därmed slutar Jesus mitt i meningen och utelämnar "och en hämndens dag från vår Gud." Varför? Jo, det är bara första delen av profetian som blir uppfylld i den tid där Jesus är. Men den senare delen "en hämndens dag från vår Gud" den kommer nästa gång Jesus kommer till jorden, alltså till den slutliga domen. Rätt eller fel? Den gången jag fick höra det så väckte det onekligen nya perspektiv hos mig.
Är detta riktigt så har vi därmed knäsatt som en möjlighet den tolkningsprincip jag angav under punkt 3. Ett sätt att förklara detta (att olika delar av samma profetia kan uppfyllas vid helt olika tider) är att tänka på hur det ser ut när man står på en fjälltopp (jag har skrivit detta tidigare någon gång): man ser först en fjälltopp en bit bort, strax bakom den (som det ser ut) ytterligare en bergskam osv. Så från min utsiktspunkt ser det ut som om de två andra begrskedjorna ligger ganska nära varandra medan det i själva verket kan vara mycket större avstånd mellan dessa två än avståndet från min plats till den första. Sålunda alltså: när profeten talar så synes det som om det han säger i meningens första och andra del ska komma direkt efter varandra medan det i själva verket kan vara en lång tid emellan.
Så börjar vi närma oss det som kanske var anledningen till min skriverier: frågan om huruvuda judars ankomst i stor mängd till Israel i vår tid kan anses vara en (del av) profetiors uppfyllelse. Men då tror jag det blir dags att ta ett nytt inlägg.
1. Det finns profetior i GT som redan i sin (sannolikt) mest avsedda syftning pekar mot en tid långt in i framtiden, sett ur den talande profetens perspektiv. Man kan nämna tex Betlehemsprofetian i Mika 5, vilken enligt förklaringen i NT syftar på Jesu fördelse i Betlehem många hundra år efter det att den uttalades. Ett annat exempel är Bileams profetia. Visserligen får Bileam senare i Bibeln det omdömet att vara en falsk profet men likväl var ju den profetiska anden så stark inom honom att han inte kunde motså att profetera det som Gud ville och han uttalar en profetia som kyrkan tolkat på Kristus: "Jag ser honom men inte nu, jag skådar honom, men inte nära..." (4 Mos 24:17).
2. NT säger att profeterna inte alltid var medvetna om vilken tid dom profeterade om men att dom blev medvetna om att det var "er" (dvs de som var samtida till den nytestamentlige brevförfattaren) dom tjände. Alltså långt in i framtiden sett ur profetens synvinkel. (1 Petr 1:10-12).
3. Profetior kan i samma sammanhang, ja, till och med i samma mening, innehålla förutsägelser som blir uppfyllda vid helt olika tider
4. Många av de profetior/förebilder som vi anser vara uppfyllda genom Kristus visar sig vara ytterst detaljerade; tex att soldaterna spelar tärning om Jesu kläder ("kastar lott om min klädnad") ner till enskild replik ("jag törstar") för att inte åter nämna att Kristus skulle födas just i den namngivna orten Betlehem.
Dessa fyra punkter som bakgrund. Innan jag går vidare vill jag skriva något om den tolkningstradition jag själv är skolad och uppvuxen i. Den går i stort sett ut på att "Kristus i Gamla testamentet" i praktiken är den enda tolkningsnyckeln till GT. Har man upplevt ett ord som profetia (i betydelsen förutsägelse om något kommande) men inte kunnat tillämpa det på Kristus så har man i praktiken inte vetat vad man ska göra av det. Alltså har man inte gjort någonting.
Den tolkningstradition år andra sidan som ser väldigt tydliga förutsägelser i Bibeln (i GT) om politiska och militära och andra skeenden i vår egen tid; är en uttläggningstradition som i större delen av mitt liv varit inte bara främmande utan till allra största del helt okänd för mig. På min gamle kamrats blogg har Egon Beglund gett exempel på sådan konkret tolkning när han nämner ord från Jesaja som påstås syfta på hur judiska invandrare kommer med flyg till Israel. Jag uppfattar att Egon är ganska van vid den typen av utläggning - och ganska less på den uppfattar jag nog också. Själv hade jag tänkt ge bla detta ställe som exempel. Jag kan inte vara less på dylikt - jag har nämligen inte på allvar mött det förrän för några år sedan. Att säga att det säkert är så -nej. Att säga det skulle kunna vara så - OK då. Att säga att det absolut inte kan vara så - nja. det blir väl lite för mycket åt andra hållet. I sammanhanget vill jag också påminna om det som Stig skrev nämligen att om man ibland upplever sig se en uppfyllelse av en profetia även i vår tid så är det "något som mer faller över en än något man kan räkna eller spekulera fram." Just precis så!
Jag är alltså i grunden präglad av ett sätt att läsa Bibeln där GT:s profetior huvudsakligen setts som uppfyllda genom Jesu liv på jorden och dom GT-profetior som på något sätt tyckts gå utöver detta har man till stor del bara låtir bli att bry sig så mycket om och liksom tänkt att "den som lever får se."
Första gången jag på allvar fick upp ögen för lite alternativa synsätt (nu är det länge sedan) var när jag fick återberättat en predikan av Levi Pethrus där han bla behandlade Jes 61, det avsnitt som Jesus citerar i Nasarets synagoga, återgivet i Luk 4. Det avsnitt som Jesus där citerar och tillämpar på sig själv slutar med orden att det ska komma ett "nådens år från Herren". Levi Pethrus påpekar (enligt referat) att därmed slutar Jesus mitt i meningen och utelämnar "och en hämndens dag från vår Gud." Varför? Jo, det är bara första delen av profetian som blir uppfylld i den tid där Jesus är. Men den senare delen "en hämndens dag från vår Gud" den kommer nästa gång Jesus kommer till jorden, alltså till den slutliga domen. Rätt eller fel? Den gången jag fick höra det så väckte det onekligen nya perspektiv hos mig.
Är detta riktigt så har vi därmed knäsatt som en möjlighet den tolkningsprincip jag angav under punkt 3. Ett sätt att förklara detta (att olika delar av samma profetia kan uppfyllas vid helt olika tider) är att tänka på hur det ser ut när man står på en fjälltopp (jag har skrivit detta tidigare någon gång): man ser först en fjälltopp en bit bort, strax bakom den (som det ser ut) ytterligare en bergskam osv. Så från min utsiktspunkt ser det ut som om de två andra begrskedjorna ligger ganska nära varandra medan det i själva verket kan vara mycket större avstånd mellan dessa två än avståndet från min plats till den första. Sålunda alltså: när profeten talar så synes det som om det han säger i meningens första och andra del ska komma direkt efter varandra medan det i själva verket kan vara en lång tid emellan.
Så börjar vi närma oss det som kanske var anledningen till min skriverier: frågan om huruvuda judars ankomst i stor mängd till Israel i vår tid kan anses vara en (del av) profetiors uppfyllelse. Men då tror jag det blir dags att ta ett nytt inlägg.
Kommentarer
Trackback
