Livets Ord
Däremot har jag sjungit om Livets ord. En gång under det glada åttiotalet när det stormade som bäst omkring Livets ord; och jag upplevde att många Livets ord-kritiker inte bara var mot det som var felaktigt från det hållet utan också i själva verket var emot all personlig väckelsekristendom - då alltså, fick jag för mig att jag i smyg skulle visa lite andra sympatier. Alltså höll jag en gudstjänst där psalmerna var så valda att alla innehöll formuleringen livets ord. Det är lättare än man tror.
Dig vare pris för livets ord... (42:4)
En Fader oss förenar...ett frälsningens och livets ord...(60:1)
Var Herre själv oss nära din kraft gör spord. Förklara nya vidder av livets ord... (65:2)
...Nära kommer livets ord, tar gestalt på denna jord (123:2) OBS! julpsalm!
Käre Jesus vi är här för att livets ord få höra (406:1)
En herde för sin kära hjord, du leder oss med livets ord (474:3)
Det finns nog några till tror jag, men kommer ej ihåg dem just nu. Kanske var det bara en helgsmålsbön så jag inte hade så många psalmer, för julpsalmen var inte med! Kanske var det på gamla psalmbokens tid.
Förutom en hos mig välutvecklad förmåga att alltid vara tvärtemot det som "alla" tror (just då!) så har jag alltid haft en positiv grundinställning till Ulf Ekman eftersom vi var goda vänner under studietiden. Varje gång då vi hastigt träffats på senare år har vi sagt att vi borde få tid att sitta ner lite ordentligt. Kanske kan det bli i samband med höstens kyrkomöte?
Tills vidare får jag nöja mig med att se och lyssna på Livets Ords web-TV. Jag började ett nytt liv när jag för några veckor sedan lyssnade från OAS-mötet via nätet. Inspirerad av det fortsatte jag veckan efter att lyssna från Livets Ords europakonferens. Vissa yttre likheter finns mellan dessa två: lovsångare och talare på ett stort podium. Långa predikningar med avslutande förbön i någon form. Men där tycker jag att likheterna tar slut. OAS-mötena känns så oerhört mycket friare! Större variation i samlingarna, framförallt i avslutningarna. Friare, som sagt. På livets Ord är det mycket mer kommenderande: stå upp! sitt ner! Lite rörigare under förkunnelsen också på Livets ord när talaren kutar omkring på scenen. T o m Hans Weichbrodt blev påverkad av stilen när han talade där. Hans är klart bättre på ett OAS-möte. Behåll din egen stil, Hans! Ulf Ekman är surrig! Jag tyckte det redan när jag hörde honom från OAS-mötet och likadant var det på deras egen konferens. På de tre gånger jag hört honom på nätet så tycker jag aldrig han sagt något som är fel, men så surrigt, osammanhängande och rörigt. Det måste vara något annat än predikningarna som gjort att Ulf Ekman kunnat bygga upp en så stor rörelse som han gjort (när han var i Boden i april var han betydligt mindre surrig, klart bättre).
Livets ords Europakonferens hade många talare. Jag tänker lyssna på dem alla. Hittills har jag (förutom Ulf Ekman och Hans Weichbrodt) hört Kong Hee (särskilt hans andra predikan innehöll mycket tänkvärt tyckte jag) och den katolske karismatikern Charles Whitehead. Den senare har jag hört på OAS-möten Både i Hässleholm och Boden. Han är väl värd lyssna på.
Hur ska man då se på Livets ords roll i svenska kristenhet? Ingen tvekan om att pastor Ulf på senare år styrt sin rörelse i riktning mot ett närmande till de traditionella kyrkorna och de äldre frikyrkorna. På OAS-mötet i Borås bad Ulf om förlåtelse för sådant som var fel från Livets Ords sida på 80- och 90-talen, sådant som han själv sade sig vara ansvarig för. Det var bra. Och jag tror många blev glada för det steget. Jag har tidigare efterlyst att han säger "jag", att han inte bara säger det "blev fel" el dyl. Ett steg i rätt riktning således. Nu väntar vi bara på sista steget i den sanna bättringen: synder som har namn ska med namn bekännas.* Konkret måste det bli, annars gills det inte.
* laestadianskt favorituttryck som betyder att synder som är så konkreta för mitt medvetande att jag kan namnge dem måste jag också klart nämna i syndabekännelsen. I princip helt riktigt, tror jag. (Det finns mycket mer att säga om var, när och hur man ska bekänna synder. Kanske återkommer jag till ämnet.)**
** men jag har ju också lovat en genomgång av partiernas kyrkopolitiska program. När ska jag hinna det? Snart får jag själv bikta brutna löften!
Som motvikt till surrigheten kan du lyssna till Anders Persson, som har bibeldagar på Stefanosgården i Gagsmark till helgen.
Se www.stefanosgarden.nu
Jag hoppas ju på att Ulf Ekman ska gå till Missionsprovinsens, låta sig vigas till biskop för Livets Ord och hela trosrörelsen, och återinföra den apostoliska successionen - åtminstone när det gäller vigningen, beträffande läran är det väl mer oklart särskilt vad avser dopet - i den svenska frikyrkligheten..det går åt rätt håll iallafall, och ett gott tecken är ju att inte bara svenskkyrkliga utan fler och fler frikyrkliga börjar göra korstecknet..det vore väl helt otänkbart bara för tio år sedan.
Jonas! Det vore ju verkligen en intressant utveckling om det skulle bli så. Är det en "from fantasi" eller finns något som tyder på det?
Torbjörn, än så länge nog mest en from fantasi, jag har dock framfört det på hans blogg ett par gånger, för att väcka tanken om inte annat. Men han har ju gått långt åt rätt håll de sista åren, tänk på hans bok Tag och ät där han synes företräda en klassisk svenskkyrklig nattvardsteologi, hans engagemang för Enhetens kyrka i Östanbäck och att han där predikat iförd stola och alba (tänk om man kunde slippa dessa i och för sig fina kostymer på Livets Ords möten, åtminstone då de firar nattvardsgudtjänst), de allt tätare besöken på Oassammankomsterna, de katolska kontakterna..så varför inte ta steget ut, han är ju huvudpastor, bättre att bli en riktig sådan istället..sen om han kanske inte står med mitran och kräklan i handen och håller sina karismatiska predikningar i första läget må ju vara hänt..
