Det blev Stefanosgården
Dock var jag lite seg på morgonen så jag missade Anders Perssons första bibelförklaring som handlade om treenigheten. Den bibelförklaring jag fick lyssna till handlade om Maria, både som föredöme för oss personligen och som förebild för Kyrkan. Jag tycker att Anders balanserade bra på den smala lina som det innebär att å ena sidan säga allt som vi lutheraner kan tro och tänka om Maria (vilket många av oss till stora delar tror att vi inte får tänka) och det som kanske blivit för mycket spekulation i viss tradition och som vi därför kan markera viss distans emot. Men det märktes i frågorna och samtalen att många "protestanter" är så vana vid att allt som på minsta sätt har med Maria att göra är "katolskt" och därmed felaktigt. Så är det alltså icke! Luther var betydligt mer "katolsk" än vi tror - men det har jag ju undervisat kära läsarna om redan tidigare.
Att träffa och höra Anders Persson är som sagt alltid kul. Jag framförde hälsning från Sigrid L och redan när jag sade att jag hade hälsning från någon han delat lägenhet med i studentkollektiv så sade han "är det Sigrid?"
Träffade också en bekant som konstaterade att jag var på Stefanosgården och inte på Klippan och hörde Sievert Öholm tala om Israel. Undrar om hon läser min blogg och ser alla tips jag får av kära läsarna. Tänk vilken insats jag gjort för den mentala hälsan i landet genom att jag for dit jag for. Tänk om jag berättat att jag hört ett föredrag om Israel; nästan vad jag än refererat så hade det resulterat i ett mentalt basebollträslagsmål i cyberrymden. Nu kan kära läsarna somna i frid och i morgon använda sin energi till något nyttigare.Det tänker jag också, men vad det berättar jag en annan gång.
Träffade också en person jag mött i min prästtjänst i Nederluleå för 26 år sedan då jag begravde hennes far. Faktiskt en av de begravningar jag minns. Men det beror nog på att fadern (och modern) var trogna gudstjänstbesökare som jag ofta träffat. Verkligheten för en "statskyrkopräst" är annars (i alla fall i en stor(?) stad) att man aldrig träffat de personer man får begrava.
Träffade också en gammal skolkamrat från högstadiet. Hon berättade att vi som var kristna* i skolan försökte evangelisera och påverka henne och hennes kamrater att bli kristna. Det hade ingen framgång - då. Men 12-14 år senare blev hon kristen. Tänka sig. Om sedan den Helige Ande på något sätt kunde använda sig av våra bristfälliga evangelisationsförsök eller om han klarade det på hela på egen hand det får väl den dagen utvisa.
* hon nämnde även min gamle kamrat och min bror
Nu blev jag SÅ nyfiken främst av det sista. Får väl kanske mer information i telefon....
En liten utveckling av dina tankar kring Maria skulle vara intressant att ta del av. Kanske kan det få mig att revidera min egen uppfattning.
Tack Torbjörn. Anders minne har aldrig varit av det där snabbsnabba slaget, men det han minns det minns han. Romarbrevet på grekiska skulle jag förhöra honom på. Jag känner igen de flesta bokstäverna, men ändå.
Att han älskar Maria vet jag. Hans dotter heter också Maria, inte alls oväntat.
"Inte genom någon människas styrka eller kraft ska det ske, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot" Sak.4:6.
Men visst - ett redskap kan man som kristen vara, inför det Stora som sker när den helige Ande möter en sökare personligen.
Ja, Maria är en höjdare. I den luthersk/rosenianska EFS-tradition jag vuxit upp i var hon viktig som Gudsmoder och förebild. Var det annorlunda i Laestadianien? Riksdagsmannen Tore Nilsson (1919-1998) försvarade det folkliga firandet av Morsmäss 8 september och stod själv som poet för en evangelisk mariadiktning. Exempelvis följande: /// 1. Jungfru, syskon och vän, / helgon i himmelen, / moder till världens ljus, / kvinna av Davids hus,
2. vad din begrundan rört, / sällsamt och oerhört, / fyllts av vad störst vi vet: / frälsningens hemlighet.
3. Sövd av ditt hjärtas sång / vilade Gud en gång / tills du hans födelsedag / kände hans hjärtas slag.
4. Själv vart han född till döds. / Du och vart barn som föds / låg under syndens bann. / Men vad oss tvang tog han!
Annars har ju de romerska katolikerna genom bitvis rätt våldsamma överdrifter gjort vad de kan för att övriga Kyrkan ska börja hålla distans till Maria - för säkerhets skull, liksom, hon är ju dock som människa principiellt möjlig att avguda (i motsats till Herren Jesus). Rätt intressant förresten att i lördags firades Marie himmelsfärd, men en levande östkyrklig tradition talar om hennes insomnande i döden denna dag, som jag själv sett en ikon av i Konstantinopel (t.o.m. talas ibland om en viss grav i Efesos), vadan vissa romerska katoliker tydligen medger en viss osäkerhet om huruvida Marias kropp togs upp till himmelen levande eller ej (sic!). (Dog hon först och uppväcktes före himmelsfärden blir ju det hela en kopia av Jesus uppståndelse och himmelsfärd, ungefär som dogmen om den arvsyndsfria Maria i relation till dogmen om den arvsyndsfrie Jesus (jungfrufödd är hon ju dock inte ansedd som av någon), och dogmen 1950 är väl inte precis någon av romerska kyrkans mest genomtänkta (dom 1854 och 1870 var inga höjdare heller). Påven får väl tro vad han vill och Herren göra vad han vill med Maria, men binda samveten kring sånt här är ju pastoral katastrof, se 1 Kor. 4:6. Förutom att det alltså riskerar att - med orätt - bringa Maria i vanrykte.
