Torbjörn Lindahl

Igår bytte jag olja i motorcykeln.

Eventuell uppmärksam läsare noterar att jag i höstas skrev att man helst ska göra det på hösten (du diskar tallriken direkt efter maten, inte strax för nästa måltid). Det hade jag tänkt också. Men när jag äntligen bestämde mig för att definitivt "garaga" hojen då var vi redan en bit in i oktober och det var kallt och du vet allt. Nå, det blev inte av. Allvarligt. Man predikar för andra men gör inte själv i enlighet med sina egna ord. Ytterst allvarligt. Hoppas verkligen att jag inte gör på samma sätt i förhållande till det jag predikar i kyrkan.

Alltså: igår blev det av. Jag tänkte då att premiärturen skulle få vänta en tid för än är det väl inte riktigt säsong denna sena vår. Men när jag i morse fick en bil framför mig på vägen till jobbet som hade registreringsbokstäverna SMC (=Sveriges MotorCyklister) då fick jag en extra maning bara av att läsa bokstäverna.

Sagt och gjort. När arbetsdagen var slut (torsdag eftermiddagar är jag alltid på häktet) så tog jag en tur. Först som vanligt till OK för att fylla däcken. Sedan genom stan till Gäddvik, en kort bit på E4 med möjlighet dra upp hojen i 110, mot stan på Bodenvägen och sedan nya vägen från Notviken mot Porsön. Den vägen känns ju för övrigt som ett provisorium där den ängsligt väjer för varje liten kraftledningsstolpe. Ska man tolka det som att den verkligen är ett provisorium och att den till slut ska dras den ursprungligen planerade sträckningen, dvs förbi Beijers byggmarknad. Hurra, säger jag i så fall. På alla sätt vore det bättre.

Alltså blev premiärturen lite kortare i år än i fjol. Men så är det ju kallare också och inte riktigt lika lockande att köra långt. Men känslan är kvar, glädjen likaså. Livet återvänder.