Förnyelse 2

Redan för ca en vecka sedan har jag berättat om att vi fått några nya vänner här i kyrkan, vilka invandrat som flyktingar från annat land (i mellanöstern). Givetvis kom dom i gudstjänsten idag också men i dagens högmässa hade vi även medverkan av en annan invandrargrupp. Ett gäng från Burma som under ett par månader redan lånat kyrkan på söndageftermiddagar för egna samlingar. Nu ville dom medverka i vår gudstjänst med en sång. Det var verkligen fint. Vid kyrkkaffet bläddrade vi i deras sångbok och med hjälp av de engelska titlarna lyckades vi hitta några låtar som även vi kan sjunga, tex O, store Gud (How great thou art) och Förunderlig nåd (Amazing grace). Roligt med gemenskap över gränserna.

Man kan inte annat än tacka Gud för de kristna invandrarna som kommer till vårt land med sin tro, sin hängivenhet, sin sociala frimodighet (det är ju där som vi svenskar är blyga och tillbakadragna). Utan några som helst lärdomar från kyrkliga kurser eller särskilda förnyelsekoncept blir här av sig själv en förnyelse av församlingslivet.

Apropå det så ska jag kanske komplettera den bild av förnyelsen (köksrenovering) som jag återberättade i föregående inlägg. Förnyelsen i köket har kanske inte bara med yttersidan att göra, det kan ju även vara så att man tar in något som man förut saknat, tex micro eller diskmaskin. Men det hindrar inte att vattnet i kranen och elströmmen i spisen är desamma. Så kan det ju vara i det kristna livets förnyelse också: vi behåller samma grund, men tar också emot från den Helige Ande ytterligare något som hittílls varit svagt, outvecklat eller outnyttjat i vårt kristenliv, tex undervisningen om nådegåvornas funktion i det kristna livet, den personliga förbönens förmån osv.

Idag tog jag hojen till kyrkan men vädret är inte lika roligt som igår.

Kommentarer
Postat av: Ingela

En liten språk korrigering "How great thou art" heter sången :)

2008-09-14 @ 14:48:54
Postat av: Tobbe

Nu har jag väl rättat det korrekt?

2008-09-14 @ 17:05:06
Postat av: Elisabet Bergdal

Jag tycker också att det är glädjande med kristna invandrare som söker gemenskap i kyrkan. Men det gäller för oss att inte bara köra på enligt våra egna principer så att vi av bara farten kränker minoriteten i jakten av att tillfredställa våra egna behov av att vara snälla och hjälpsamma. Sådana kulturkrockar är väldigt kränkande och kan skada de människor vi inte respekterar enligt deras egna värderingar och åsikter. Alla skall känna sej trygga i, och välkomna till kyrkan, för det är ju tron och kärleken till Gud och Jesus som leder oss dit in.

2008-09-14 @ 23:33:16
Postat av: A

I all välmening: varför vill du inte se också det kvinnliga prästerskapet som en sådan "renovering", som ett redskap för den helige Andes att "ta in något som man förut saknat"? Källan är ju densamma.

2008-09-15 @ 12:25:48
Postat av: Tobbe

Till Elisabeth:

Helt rätt men i det fall jag här har i åtanke är nog risken ganska liten att det blir på det sättet.



Till A:

Visst kan det vara så. Jag kan ju ha fel. Du får väl be att jag blir övertygad om den saken i så fall. Men hittills har igen lyckats övertyga mig åt det hållet.

2008-09-15 @ 14:07:42
Postat av: "Syster"

Vi i Sverige behöver få del av mission från våra systrar och bröder. Tack Gud att de kommit och fortsätter att komma hit.

De har så mkt.kärlek att ge oss högmodiga. Vi är så rädda att vara de kristna som Gud formar oss till. Förnyelse behövs ständigt i våra liv.

2008-09-15 @ 20:51:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0