Bio
Sista dryga veckan har jag varit två gånger på bio. Anledning till dessa täta biobesök är att när man (som väl de flesta läsare redan vet?) går en vardagkväll så kan man genom att bara betala en liten extra summa (oftast 10 kr) få ett rabattkort som berättigar till tre biobesök inom tre månader för halva priset. Det har jag skaffat mig många gånger men nästan lika många gånger inte kunnat utnyttja det eftersom det antingen inte funnits några filmer jag velat se (ofta) eller för att jag aldrig har tid en vardagkväll (ibland) eller helt enkelt för att jag inte ids (oftast). Men likväl kan jag inte låte bli att alltid köpa ett dylikt rabattkort de gånger jag går på bio en måndag till torsdag. Och då måste man ju utnyttja det. Alltså är det bäst att gå nästan direkt så man inte förlorar de pengar man kan tjäna på att bara betala halv priset. Det är ju nästan exakt som med alla div andra erbjudanden man får: gå med i X-bokklubben, betala bara Y kr, få det och det och det, tjäna ZZZ kr. Frågan är ju alltid hur man kan tjäna pengar på att köpa nåt som man egentligen inte vill ha eller tidigare i vart fall inte vetat om att man vill ha.
Nå, i vart fall har jag gått på bio. Förra veckan såg jag andra delen om korsriddaren Arn. Tyckte inte att den var särskilt bra. Inte första filmen heller. Dom kan du låta bli om du ej sett dem.
Igår kväll såg jag filmen om Kautokeinodramat. Inte var väl den filmen heller så särskilt bra, men eftersom den utspelar sig här på Nordkalotten och har en viss koppling till fromheten i nordanland så blir man ju lite mer berörd än av en film om korsfarare. Som alltid när präster och andlighet och fromhet ska framställas i filmform så var det ganska schablonartat och konstlat. Bilden av Laestadius och hans verk innehöll många direkta felaktigheter i detaljerna. Må vara. Det som grep mig mest var dock framställningen av händelsen som en de förtrycktas kamp mot den förtryckande överheten, de drabbades försvarslöshet och olikheten inför lagen. Jag blir alltid berörd av sånt, oavsett om det i den aktuella framställningen överensstämmer med verkligheten eller inte.
Givetvis var den person som framställdes som ledande i det andliga skeendet kvinna. Det passar ju bra nu i jubileumstider. På måndag kommer jag (som extra inledning av kyrkomötet) att deltaga (tillsammans med Dag Sandahl) på en temadag i Storkyrkan i Stockholm där kommande veckas firande av 50-årsjubileet av 1958 års beslut om kvinnors behörighet till prästämbetet ska inledas. Dag har förutspått att efter temadagen kommer vi att behöva "gå och ta en pilsner för att lugna ner oss". Få se om det ska behövas. Jag ska kanske föreslå bio istället så får jag utnyttja mitt rabattkort igen. Filmen Rallybrudar vore väl lämplig att se nu när svenska kyrkan ålägger oss att fira kvinnors tillträde till tidigare helt manligt livsområde!
Nå, i vart fall har jag gått på bio. Förra veckan såg jag andra delen om korsriddaren Arn. Tyckte inte att den var särskilt bra. Inte första filmen heller. Dom kan du låta bli om du ej sett dem.
Igår kväll såg jag filmen om Kautokeinodramat. Inte var väl den filmen heller så särskilt bra, men eftersom den utspelar sig här på Nordkalotten och har en viss koppling till fromheten i nordanland så blir man ju lite mer berörd än av en film om korsfarare. Som alltid när präster och andlighet och fromhet ska framställas i filmform så var det ganska schablonartat och konstlat. Bilden av Laestadius och hans verk innehöll många direkta felaktigheter i detaljerna. Må vara. Det som grep mig mest var dock framställningen av händelsen som en de förtrycktas kamp mot den förtryckande överheten, de drabbades försvarslöshet och olikheten inför lagen. Jag blir alltid berörd av sånt, oavsett om det i den aktuella framställningen överensstämmer med verkligheten eller inte.
Givetvis var den person som framställdes som ledande i det andliga skeendet kvinna. Det passar ju bra nu i jubileumstider. På måndag kommer jag (som extra inledning av kyrkomötet) att deltaga (tillsammans med Dag Sandahl) på en temadag i Storkyrkan i Stockholm där kommande veckas firande av 50-årsjubileet av 1958 års beslut om kvinnors behörighet till prästämbetet ska inledas. Dag har förutspått att efter temadagen kommer vi att behöva "gå och ta en pilsner för att lugna ner oss". Få se om det ska behövas. Jag ska kanske föreslå bio istället så får jag utnyttja mitt rabattkort igen. Filmen Rallybrudar vore väl lämplig att se nu när svenska kyrkan ålägger oss att fira kvinnors tillträde till tidigare helt manligt livsområde!
Kommentarer
Postat av: ATL
Gå och se Mama Mia - om du inte redan gjort det. Själva storyn håller med nöd och näppe ihop hela vägen, men musiken är härlig. I alla fall för oss som är så gamla att vi minns när Abbas låtar spelades första gången. Dessutom gott om roliga slap sticks. Underhållande!
Trackback
