Svenska kyrkan i med- och motvind

Vi hade alltså en informationsutbildning på jobbet igår.  Jag har förvisso deklarerat att jag inte på bloggen vill skriva om min arbetsplats och om mina arbetskamrater, men likväl tänker jag reflektera lite utifrån det vi fick höra igår (och utifrån annat som jag associerar till pga andra kunskaper i tillhörande frågor). Föreläsare var nämligen en person från svenska kyrkans nationella nivå (som det numera heter) närmare bestämt informationsavdelningen på kyrkokansliet, och jag har inte gett kyrkans nationella nivå någon frisedel från kommenatarer på min blogg. Detta så mycket mer som jag är invald i kyrkomötet och därmed är en del av den demokratiska strukturen i svenska kyrkan, och där ingår det ju i själva grejen så att säga att man har synpunkter och åsikter.

Svenska kyrkan har skaffat sig en strategi för sin externa information. Till att börja med kan man ju reflektera över det faktum att svenska kyrkan sannolikt är den enda organisation i detta avlånga land som talar om extern information när man vänder sig till sina medlemmar. Vad säger detta om svenska kyrkans läge och om dess självförståelse. Det vore värt en lång utredning på Dag Sandahls blogg! Själv hoppar jag, som man numera säger, till något helt annat.

Ja, inte så helt annat kanske. Målet för svenska kyrkans externa information, fick vi höra igår, var något om att få kyrkans medlemmar att ha en så positiv bild av svenska kyrkan att det är en kyrka som man är glad att tillhöra. (Jag letade på webben för att se om jag kunde hitta detta mål utskrivet någonstans men fann det ej så jag får ta det ungefärligt ur minnet).

Givetvis är det roligt om människor är glada att tillhöra svenska kyrkan, men nog måste vi väl erkänna att det absolut viktigaste med svenska kyrkans informationssatsningar är att få folk att tillhöra kyrkan så att dom troget fortsätter att betala sin kyrkoavgift och att det därvid inte spelar så stor roll om dom är glada eller ej. (Nä, nu blev jag nästan för raljant!) Att människor lämnar svenska kyrkan är givetvis problematiskt sett ur ekonomisk synvinkel. Svenska kyrkan går en allt svårare framtid till mötes. Likväl tycker jag att det är förhållandevis för mycket fokus på ekonomi och antalet medlemmar.

Parallellt med medlemsavtappningen pågår nämligen i svenska kyrkan en annan avtappning, vilken det aldrig pratas lika mycket om, vilken många inte tycks oroa sig för, men vilken jag tror på sikt är minst lika oroväckande och allvarlig: avtappnigen av aktiva gudstjänstfirare. Och då tänker jag i första hand inte på den lilla skara som från att ha varit gudstjänstfirare går till att inte vara det alls, utan den grupp av människor som från att ha varit mer eller mindre regelbundna gudstjänstfirare i svenska kyrkan går till att vara regelbundna gudstjänstfirare i annat sammanhang. Som alltså har kvar sitt kyrkliga engagemang men flyttar det någon annanstans. Här finns givetvis alla dom som konverterar och blir katoliker eller ortodoxa, alla dom som går över till en frikyrka, men framför allt alla dom som radikalt minskar, eller helt upphör med, sitt gudstjänstfirande i svenska kyrkans officiella sammanhang för att istället utöva det i div svenskkyrkliga subgrupper (OBS! med "subgrupp" menar jag inte något skumt utan bara undergrupp), tex Bibeltrogna vänner (numera ELM), EFS, laestadianer, OAS-rörelsen, Missionsprovinsen mm, m fl.

Detta borde oroa oss mer än det gör. Detta borde problematiseras (som det numera heter). Här förlorar nämligen svenska kyrkan verkliga levande resurser. Man bör allvarligt betänka att enligt vår gällande kyrkoordning så krävs det för en församlings existens att det firas regelbunden gudstjänst. Men det krävs inte vare sig kyrkolokaler eller anställda. Rent principiellt innebär det alltså att om en församling blir så fattig att den måste sälja sin kyrka och säga upp alla anställda, men det likväl finns en skara som vill fira gudstjänst i gemenskap med en präst som ställer upp på sin fritid och dom samlas i skogen eller i ett hem - så skulle det kunna räknas som en församling! Men om församlingen är så rik att den har fina, välrustade kyrkor och en uppsjö av anställda men inga människor som vill fira gudstjänst - då finns likväl ingen församling. Tankarna går osökt till Uppenbarelseboken 3:17.

Det borde alltså oroa svenska kyrkan att den förlorar levande resurser. Men det verkar inte göra det. Istället tycks svenska kyrkan vara lika glad att bli av med en del av sina hängivna medelmmar enligt principen är dom så kritiska så är det väl lika bara att dom finner ett annat sammanhang - eller hur det nu var vår biskop Hans Stiglund sa i lokaltidningen härförleden. Tyvärr känner jag bara till en typ av sammanhang där man är glad att förlora hängivna interna kritiker: totalitära sammanhang - som efter en tid faller ihop som korthus.


Kommentarer
Postat av: SvBG

Jag delar din oro! Det är ju också så att om man är kritisk mot t ex Svenska kyrkan så är det ju bara genom att troget stanna kvar som man kan påverka i rätt riktning.

2008-10-11 @ 20:00:26
URL: http://www.svenbertilgrahn.se
Postat av: Dag Selander

Jag delar också din oro, vilken du verbaliserar alldeles förträffligt. Jag har delat er gemensamma oro i över tre decennier. Men lämnat oron.



Bröder, jag önskar er kraft, inspiration och vishet.



Församlingens kallelse är att vara ett profetiskt salt och ljus, att gestalta Guds rike samt att inkarnera evangelium. (Några av mina käpphästar ;-)



Broderligen

//Dag Sr

2008-10-12 @ 19:38:14
URL: http://missionxp.webblogg.se/
Postat av: Dag Selander

PS

Torbjörn & Sven-Bertil... 'Att vara församling' är en av Kategorierna på min blogg MXp där jag söker få till stånd samtal om frågor ni bl.a. berör ovan.



Men, det är nästintill omöjligt att få med några bröder från svenska kyrkan. En liten bön: Har ni tid och tillfälle att komma in med ett Ord på vägen, så lovar jag att vedergälla det med bonus på något sätt. Mitt hjärta bär nämligen hela Den svenska kristenheten, till vilken Svenska kyrkan är inte ringa del om man uttrycker sig ödmjukt ;-)

2008-10-12 @ 19:43:05
URL: http://missionxp.webblogg.se/
Postat av: Margareta Lindberg

Det finns så mycket att göra för att öka närvaron vid gudstjänster. Det finns präster,organister och andra anställda.En stor tillgång. Men hur involveras alla frivilliga som har ideer,som ser med "nya" ögon, som känner sej efterfrågade,som kan n ågot nytt för gudstjänstsammanhang. Yngre människor måste få tillfälle att ta an svar. Hälsningar från en gamling,men optimist för det.

2009-02-06 @ 16:21:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0