Media
Idag har vi haft media-dag på jobbet. Inte alla anställda men ett stort gäng utvalda har fått höra på en föreläsning i konsten att möta media. Inget var väl särskilt nytt för mig. Flera gånger har jag hört liknande föreläsningar, bla av fd redaktören på Kyrkans Tidning, numera redaktören på Dagen Elisabeth Sandlund.
Det handlar ju om att respektera journalistens yrkesroll, att inse att det ovanliga/konfliktfyllda mm är mer nyhet än det vanliga fungerande, att om vi vill ha journalisternas öra så måste vi vara beredda svara när dom frågar, att alltid säga sanningen direkt och inte försöka dölja något , att skaffa bra rutiner för att stå till medias förfogande med material mm osv.
Som sagt, inget särskilt nytt för den som hängt med ett tag. Men lite tankar väckte det givetvis. Kom bl a att tänka på en historia om kristdemokraternas förre partiledare Alf Svensson. Han var ju en skicklig retoriker och därmed även duktig i mötet med media. Det sägs att han en gång, när det var tal om någon ståndpunkt där kristdemokraterna anses lite gammalmodiga, fick frågan ungefär så:
- Men är inte det här lite 1800-talsmässigt?
Istället för att börja diskutera eller försvara så går Alf Svensson till snygg attack genom att säga ungefär:
- 1800-talet?? Absolut inte, våra idéer är 2000 år gamla.
Hur fortsätter journalisten samtalet då, kan man undra.
Men det roligaste var avslutningen av dagen idag. Föreläsaren menade att samfälligheten (vår arbetsgivare) borde ha något pris för dem som lyckas ordna en artikel i tidningen. Sedan föreslog han "den som fixar en artikel får en cykel". Jag hann tänka: så många gånger som jag under min tid som anställd härstädes har hunnit vara i tidning, radio och TV så borde samfälligheten skänka mig en hel cykelaffär. Men döm om min förvåning när han fortsatte: "den som fixar tio artiklar får en motorcykel".
!!!!!!! (??)
Min lycka är gjord. Arbetsgivaren är helt klart retroaktivt skyldig mig en motorcykel. När jag sade det till kyrkorådets ordförande efter kursdagens slut så försökte han slingra sig genom att hänvisa till att jag redan är MC-ägare, men så enklet slipper man inte undan sina förpliktelser. Jag tar gärna emot ett ex av nyaste modell av den sort jag har: Honda Transalp. Här i Luleå kan man nu få årets modell för höstpris 75000 kr. Roligast vore ju att få hojen direkt. Ove på kyrkoförvaltningen kan ju köra den till mig. Han är ju också Honda-motorcyklist. Men för enkelhets skull accepterar jag pengar. Jag är inte så hård, jag kan nöja mig om jag får dem på nästa lön. Jag skickar en räkning:
FAKTURA
Till
Luleå Kyrkliga samfällighet
Från
Torbjörn Lindahl
komm i Örnäset
Ersättning för all den reklam jag gjort för kyrkan (OBS! all reklam är god reklam) genom att under mer än tio år varit massmedias favorit-påhopp-objekt bland samfällighetens anställda.
S:a 75 000 kr
Kan insättas på mitt konto i samband med nästa löneutbetalning.
Jag ber särskilt Ann O Nym notera att det är helt utan min förskyllan eller värdighet som mediadagen slutade med MC.
Det handlar ju om att respektera journalistens yrkesroll, att inse att det ovanliga/konfliktfyllda mm är mer nyhet än det vanliga fungerande, att om vi vill ha journalisternas öra så måste vi vara beredda svara när dom frågar, att alltid säga sanningen direkt och inte försöka dölja något , att skaffa bra rutiner för att stå till medias förfogande med material mm osv.
Som sagt, inget särskilt nytt för den som hängt med ett tag. Men lite tankar väckte det givetvis. Kom bl a att tänka på en historia om kristdemokraternas förre partiledare Alf Svensson. Han var ju en skicklig retoriker och därmed även duktig i mötet med media. Det sägs att han en gång, när det var tal om någon ståndpunkt där kristdemokraterna anses lite gammalmodiga, fick frågan ungefär så:
- Men är inte det här lite 1800-talsmässigt?
Istället för att börja diskutera eller försvara så går Alf Svensson till snygg attack genom att säga ungefär:
- 1800-talet?? Absolut inte, våra idéer är 2000 år gamla.
Hur fortsätter journalisten samtalet då, kan man undra.
Men det roligaste var avslutningen av dagen idag. Föreläsaren menade att samfälligheten (vår arbetsgivare) borde ha något pris för dem som lyckas ordna en artikel i tidningen. Sedan föreslog han "den som fixar en artikel får en cykel". Jag hann tänka: så många gånger som jag under min tid som anställd härstädes har hunnit vara i tidning, radio och TV så borde samfälligheten skänka mig en hel cykelaffär. Men döm om min förvåning när han fortsatte: "den som fixar tio artiklar får en motorcykel".
!!!!!!! (??)
Min lycka är gjord. Arbetsgivaren är helt klart retroaktivt skyldig mig en motorcykel. När jag sade det till kyrkorådets ordförande efter kursdagens slut så försökte han slingra sig genom att hänvisa till att jag redan är MC-ägare, men så enklet slipper man inte undan sina förpliktelser. Jag tar gärna emot ett ex av nyaste modell av den sort jag har: Honda Transalp. Här i Luleå kan man nu få årets modell för höstpris 75000 kr. Roligast vore ju att få hojen direkt. Ove på kyrkoförvaltningen kan ju köra den till mig. Han är ju också Honda-motorcyklist. Men för enkelhets skull accepterar jag pengar. Jag är inte så hård, jag kan nöja mig om jag får dem på nästa lön. Jag skickar en räkning:
FAKTURA
Till
Luleå Kyrkliga samfällighet
Från
Torbjörn Lindahl
komm i Örnäset
Ersättning för all den reklam jag gjort för kyrkan (OBS! all reklam är god reklam) genom att under mer än tio år varit massmedias favorit-påhopp-objekt bland samfällighetens anställda.
S:a 75 000 kr
Kan insättas på mitt konto i samband med nästa löneutbetalning.
Jag ber särskilt Ann O Nym notera att det är helt utan min förskyllan eller värdighet som mediadagen slutade med MC.
Kommentarer
Postat av: Ann O Nym
föreläsaren ju tvungen att säga något för att få bloggägarens uppmärksamhet
Trackback
