Kyrkan som myndighetsutövare

Unde de första dryga tio åren av min prästtid fick jag ibland agera i rollen som myndighetsperson. Det var när kyrkan skötte folkbokföringen. Som vice pastor (vikarierande kyrkoherde) hände det några gånger att jag fick skicka ett beslut till en människa med meddelande att hon fått beslut emot sig. Det kunde gälla frågan om namn till ett barn eller frågan om rätt folkbokföringsort. Givetvis fick man ibland ta emot en viss vrede från folk som "drabbats" på det sättet.

Sedan kom diskussionen om att kyrkan skulle släppa/förlora (välj lämpligt ord) folkbokföringen. Många oroade sig för det. Kyrkan skulle förlora så många kontakter med människor sades det. Själv var jag - med några av ovannämnda erfarenheter i färskt minne - bara glad. Jag tänkte: varför ska kyrkan fylla en samhällsfunktion som gör att vi ibland drar på oss människors irritation eller vrede pga av frågor som inte alls har med kyrkans inre liv att göra? Onödigt, tyckte jag.

Mina tankar far tillbaka till "det glada åttitalet" när jag för några dagar sedan i lokaltidningen läser om en kvinna som blivit bötfälld för felparkering på en av stadens kyrkogårdar. Själva saken har jag ringa kunskaper om. Finns tydliga skyltar eller inte? Men det som gör mig ledsen är när den bötfällda personen i slutet av artikeln säger att hon pga detta avser lämna svenska kyrkan.

Vilken effekt skulle det få om hon gör allvar av sin tanke? Jo, att hon fortsätter betala sin begravningsavgift till kyrkogården/kyrkogårdsförvaltningen, men hon upphör att betala till till sin församling med dess verksamhet, vilken inte alls har med saken att göra (församlingsliv och kyrkogårdsförvaltning är numera helt skilda ekonomier, som bekant). Om hotet blir verklighet så borde kanske församlingen ifråga skicka en räkning till kyrkogårdsförvaltningen för förlorad medlemsavgift!

Återigen, jag tar inte ställnig i själva skuldfrågan eller avgör inte om parkering var tillåten eller inte. Jag bara tycker att det är sorgligt att en vanlig församling drabbas av en vrede som rimligen borde riktas någon annanstans. Om kommunen skötte begravningsplatsen så skulle det vara kommunalrådet som fick sina fiska varma och den drabbades församling skulle få behålla sin pengar. Klart bättre tycker jag.

Kommentarer
Postat av: Barajag

Skarp iaktagelse.

Det finns troligen redan kyrkogårdsförvaltningar som kommunaliserats eller lagts ut på entreprenad.

Om riksdagen dessutom stiftar en ny lag om könsneutarla äktenskap så är det enda raka att Sv. kyrkan avsäger sig även vigningsrätten. Då får alla par vigas borgerligt för de civilrättsliga behoven. Tråkigt, men... Kyrkan kan då ha en egen välsignelseakt. Den kommer de flesta att ändå se som själva vigseln.

Snart har vi avskalat kyrkan sina "yttre bördor". Partipolitiska intresset svalnar. Kyrkan blir friare att utföra sitt eg. uppdrag.

2008-10-19 @ 10:41:36
Postat av: sven-åke nilsson

Visst finns det kommuner som sköter kyrkogårdarna.

I Tranås och Stockholms kommuner är det en del av den kommunala förvaltningen. Och i Eskilstuna så skötte för en del år sen kommunen detta på uppdrag av kyrkan. Men sen återgick detta till Kyrkan det vill säga Eskilstuna Kyrkliga Samfällighet.

2008-10-19 @ 14:53:51
URL: http://karesuandoherden.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0