Torbjörn Lindahl

Igår gick jag i kyrkan - fast jag var ledig. Dessutom var det ju lördag. Men jag är nu en gång för alla så fast fostrad/förankrad/indoktrinerad - välj vad du vill - att det är naturligt för mig att gå till gudstjänst varje helgdag som det erbjuds. Nu var det lite problem att komma på var jag skulle gå. Började med att konstatera att i den församling där jag arbetar (grannförsamling till den jag bor i) där var det gudstjänst i bara ett av distrikten. Och även om jag måste erkänna att det var jag, som under min tid som distriktspräst i församlingens centraldistrikt på 90-talet, som kom med idén att vi skulle ha  en enkel gudstjänst utomhus på midsommardagen, så måste jag ytterligare erkänna att när jag själv är ledig och ska gå till gudstjänst då vill jag att det ska vara mässa. Det är klart att om predikan är väldigt god så kan det uppväga avsaknaden av mässa, men....

Alltså kollar man predikoturerna. Nu tänker jag bort Domkyrkan direkt för dom har inte riktigt vin. Nu påstår jag inte att det med säkerhet inte är riktig nattvard med alkoholfritt vin, men varför chansa? Dessutom - som de flesta av mina vänner och ovänner vid det här laget vet - så föredrar jag att det är manlig präst som celebrerar. I Nederluleå - min hemförsamlings huvudkyrka - verkade det enligt predikoturerna bara vara konfirmation men inte mässa. Stängt i de flesta övriga distrikt. Jag kollar församlingar i både Piteå och Bodens kommuner. Överallt massor med aktiviteter kring midsommarstången på midsommarafton men tunnt med gudstjänster på Midsommardagen.

Till slut väljer jag Konfirmation med mässa kl 15 i Bergnäskyrkan - distriktskyrka i andra änden av Nederluleå församling (lagom långt bort för en MC-tur!) - ledd av Staffan Klingert. Helt OK bortsett från att jag tycker att det ska heta Mässa med konfirmation. Jag menar: om vi har ett dop i en högmässa så kallar vi det inte plötsligt för dop med högmässa. Eller? Efter att själv ha lett tiotals konfirmationer så är det roligt att gå på en som är ledd av någon annan. Det har jag nog bara gjort när mina tre äldsta barn konfirmerats. Jag bestämmer mig för att avstå från att recensera en kollegas gudstjänst men kan givetvis inte låta bli att tycka att man helst ska ha komplett nattvardsliturgi - inte hoppa över prefationen och helig. Roligt var det att också möta assisterande prästen, garnisonspastor Helge Stålnacke, som varit i Afganistan under våren och som där mött min dotters sambo som tjänstgjort i fredsstyrkan. Alltid roligt när olika trådar knyts samman.

Efter gudstjänsten kom en av de anställda fram till mig och frågade "vem har du här då?" - dvs om man går på en gudstjänst med konfirmation så måste det ju bero på att man är relaterad till någon av konfirmanderna! Jag svarade: "Jesus". Och det är väl det som gör att man längtar efter en mässa. Återigen går mina tankar till de två veckorna i Israel där vi fick fira mässa varje dag. När man kommer in i den rytmen så börjar man märka vilken gudomlig närvaro och vilken kraft som ligger i altarets sakrament.

Idag firar jag gudstjänst två gånger. Nyss har jag haft söndagsgudstjänst i Örnäset. Ikväll blir det mässa i Hertsön. Vi var förhållandevis många på förmiddagen - i alla fall om man betänker att detta historiskt och statistiskt alltid varit en av stiftets okyrkligaste församlingar - undrar hur många som orkar ut ikväll?

Eftersom jag redan talat om en kort MC-tur tidigare i inlägget så känner jag mig befriad från kravet att på ett "finessrikt och fyndigt sätt" få med något om motorcyklar.