Slut för denna gång
Nu har jag återkommit till hemmiljö efter sommarens andra OAS-möte. Nu tror ni inte att jag gör annat i livet och det tror jag inte själv heller snart. Detta, det stora OAS-mötet i landet hölls i Borås. Jätteskönt var det att inte ha något som helst praktiskt ansvar. Det enda jag ansvarade för var en serie seminarier om Kyrkans kännetecken vilket var helt färdigförberett eftersom jag haft det hemma i församlingen under våren. Det var en liten grupp på ca 10 personer som deltog så vi kunde verkligen ha samtal med varandra så det kändes som ett riktigt seminarium och inte som det som seminarier i dessa sammanhang ofta blir nämligen föredrag för en något mindre grupp än för alla deltagarna. En gammal kamrat kunde absolut ha haft mina seminarier som en folkhögskolekurs - dom uppfyllde alla krav på god folkbildning.
OAS-mötet i övrigt var väl som vanligt men ytterst spännande var det ju att lyssna till den katolske prästen Raniero Cantalamessa, påvens predikant och en av förgrundsfigurerna i den katolska karismatiska förnyelsen. Hans båda predikningar vara fantastiska. Efter att i inledningen av första predikan ha sagt att vägen till uppfyllese av den helige Ande går via omvändelsen så höll han en evangeliskt mild och skarp omvändelsepredikan som kunde göra en laestadianpredikant grön av avund. Han fick t o m med vissa tankar och bilder som jag skulle säga är ytterst typiska för den laestadianska förkunnelsen. Ibland är välden inte alls som vi tror. Jag och gamle vännen Anders Rönnblom satt delvis och skrattade av igenkännande och sade till varandra att det här låter ju som "prosten" - Laestadius alltså.
Den utmanande katolska bättringsförkunnelsen ledde till ett ökat behov av att få bekänna sina synder så flera extra biktpräster fick rekryteras och placeras i förrådsutrymmen och på ödsliga platser på läktarna.
Festhögmässan givetvis en höjdpunkt. Och även om jag måste erkänna att det var stort och vackert och gripande redan i Älvsbyn så får man ju erkänna att här har det varit samma sak i jätteformat. Vi hann sjunga psalm 1 med alla sina verser tre eller fyra gången innan hela processionen med sammanlagt ca 900 dansande och flaggviftande barn, ungdomar, dansare, präster och diakoner gått in.
Utanför möteshallen träffade jag en dag två motorcyklitser på Transalp (min MC-modell). Givetvis kliade det i mc-tarmen, men jag får stå mitt kast. Efter någon dags vila hemmavid så återkommer jag om mina vidare äventyr på vägarna. Jag har ju fyra veckors semester kvar.
OAS-mötet i övrigt var väl som vanligt men ytterst spännande var det ju att lyssna till den katolske prästen Raniero Cantalamessa, påvens predikant och en av förgrundsfigurerna i den katolska karismatiska förnyelsen. Hans båda predikningar vara fantastiska. Efter att i inledningen av första predikan ha sagt att vägen till uppfyllese av den helige Ande går via omvändelsen så höll han en evangeliskt mild och skarp omvändelsepredikan som kunde göra en laestadianpredikant grön av avund. Han fick t o m med vissa tankar och bilder som jag skulle säga är ytterst typiska för den laestadianska förkunnelsen. Ibland är välden inte alls som vi tror. Jag och gamle vännen Anders Rönnblom satt delvis och skrattade av igenkännande och sade till varandra att det här låter ju som "prosten" - Laestadius alltså.
Den utmanande katolska bättringsförkunnelsen ledde till ett ökat behov av att få bekänna sina synder så flera extra biktpräster fick rekryteras och placeras i förrådsutrymmen och på ödsliga platser på läktarna.
Festhögmässan givetvis en höjdpunkt. Och även om jag måste erkänna att det var stort och vackert och gripande redan i Älvsbyn så får man ju erkänna att här har det varit samma sak i jätteformat. Vi hann sjunga psalm 1 med alla sina verser tre eller fyra gången innan hela processionen med sammanlagt ca 900 dansande och flaggviftande barn, ungdomar, dansare, präster och diakoner gått in.
Utanför möteshallen träffade jag en dag två motorcyklitser på Transalp (min MC-modell). Givetvis kliade det i mc-tarmen, men jag får stå mitt kast. Efter någon dags vila hemmavid så återkommer jag om mina vidare äventyr på vägarna. Jag har ju fyra veckors semester kvar.
Kommentarer
Trackback
