MC eller inte MC
Som jag skrev i föregående inlägg har jag länge planerat att på lördag ta motorcykeln och bege mig söderut, men jag undrade också om jag skulle orka det. Faktum är att jag just då kände att det gör jag inte. Så bara en kort stund efter föregående inläggs avslutande var jag ute på nätet och bokade flygbiljetter. Det känder skönt just då. Kommer jag att ångra mig? Min svåger tycker att jag borde det eftersom MC-tur kunnat innebära att vi träffats på div ställen i vårt avlånga land. Nu blir intet därav - den här gången. För mig själv har det känts lite si och så. När man väl är nere i södra Sverige och har chans att ta vackra turer på västkusten mm då är det roligt att ha hojen med, men usch vilka långa tröstlösa vägsträckor man måste klara av för att ta sig dit. Och som sagt just nu känns det inte som om jag orkar med det.
Men inte avstår jag MC-åkande för det. I tisdags kväll skyndade jag mig efter jobbet till samlingsplatsen vid järnvägsstationen där ett gäng varje vecka brukar mötas för att fara ut på en tur i bygden tillsammans. Men vi var inte många. Bara en till förutom mig. Han valde då att åka till en kompis i Siknäs, men eftersom jag varit i Siknäs hos min kompis - dock med bil - på måndagkväll så ville jag inte fara dit igen. Istället valde jag att åka till annan kompis i Södra Prästholm. Lagom i tid för att få äta upp middagsresterna. På hemvägen blev det regn. Kläderna höll tätt, men det blir alltid svårare med sikten, vattendroppar på utsidan av visiret och imma på insidan. Tur att inga älgar dök upp. Däremot en liten stackars ren som lyckats tag sig in innanför viltstängslet. Men jag har lärt av min morbror att om renen står med huvudet ner och munnen vid marken då är den så koncentrerad att den inte springer över vägen; om den däremot går med huvudet uppe då kan den när som helst springa i vilken riktning som helst. Stämmer det? Det senare har jag många gånger märkt, det förra vågar jag knappt lita på. Hur som helst med sagda ren. När man väl hunnit ta ställning till om renen befinner sig i farligt eller ofarligt läge så är den redan 200 m bakom en så det kan kvitta. Detta visar att ju snabbare man kör desto fortare är man förbi eventuella faror och därmed minimeras olycksriskerna!
Eftersom jag tar flyg söderut så får jag några dagar till hemma. Det innebär sannolikt några kortare MC-turer i norrbotten till helgen. Jag återkommer. Vad gäller redogörelse för det just timade OAS-mötet i Älvsbyn får jag hänvisa till de 5-6 senaste inläggen hos blogg-grannen Stig Strömbergsson. Länk finns här på sidan. Men jag gissar att de flesta som läser min blogg redan vet om Stigs.
Men inte avstår jag MC-åkande för det. I tisdags kväll skyndade jag mig efter jobbet till samlingsplatsen vid järnvägsstationen där ett gäng varje vecka brukar mötas för att fara ut på en tur i bygden tillsammans. Men vi var inte många. Bara en till förutom mig. Han valde då att åka till en kompis i Siknäs, men eftersom jag varit i Siknäs hos min kompis - dock med bil - på måndagkväll så ville jag inte fara dit igen. Istället valde jag att åka till annan kompis i Södra Prästholm. Lagom i tid för att få äta upp middagsresterna. På hemvägen blev det regn. Kläderna höll tätt, men det blir alltid svårare med sikten, vattendroppar på utsidan av visiret och imma på insidan. Tur att inga älgar dök upp. Däremot en liten stackars ren som lyckats tag sig in innanför viltstängslet. Men jag har lärt av min morbror att om renen står med huvudet ner och munnen vid marken då är den så koncentrerad att den inte springer över vägen; om den däremot går med huvudet uppe då kan den när som helst springa i vilken riktning som helst. Stämmer det? Det senare har jag många gånger märkt, det förra vågar jag knappt lita på. Hur som helst med sagda ren. När man väl hunnit ta ställning till om renen befinner sig i farligt eller ofarligt läge så är den redan 200 m bakom en så det kan kvitta. Detta visar att ju snabbare man kör desto fortare är man förbi eventuella faror och därmed minimeras olycksriskerna!
Eftersom jag tar flyg söderut så får jag några dagar till hemma. Det innebär sannolikt några kortare MC-turer i norrbotten till helgen. Jag återkommer. Vad gäller redogörelse för det just timade OAS-mötet i Älvsbyn får jag hänvisa till de 5-6 senaste inläggen hos blogg-grannen Stig Strömbergsson. Länk finns här på sidan. Men jag gissar att de flesta som läser min blogg redan vet om Stigs.
Kommentarer
Trackback
