Disputation

Nu har jag varit på disputation. Alltså den som min gamle kamrat också skrivit om men själv blev tvungen missa pga viktiga uppgifter på jobbet. Det är ju roligt att det finns folk som sköter sina jobb. Och inte som jag tar ledigt så fort det vankas en trevlig fest någonstans.

Skött sitt jobb har min svägerska uppenbarligen gjort eftersom en ening betygsnämnd gav henne godkänt för avhandlingen. Trevligt var det också på festen efteråt. Vi fick t.o.m. vara med om att skjuta salut med riktig kanon - dock kanon i ministorlek. Men det smällde bra. Att festen var trevlig förstår ni när ni ser vilken tid jag nu bloggar. Många gamla vänner fick man också träffa och många intressanta samtal hann man med under middagen och festen.

Under disputationen satt jag tillsammans med (en annan) gammal kamrat som är mer kunnig än jag i det akademiska. Vi konstaterade att opponenten var ganska snäll och sa på skoj till varandra att det kan ha två orsaker: 1) avhandlingen är så bra att det inte finns så mycket att kritisera. 2) avhandlingen är så usel att opponenten av barmhärtighet inte vill vara för kritisk. Givetvis insåg vi att det var det förra som gällde (och det senare lär knappast förekomma i ett seriöst akademiskt sammanhang). När opponenten inledde med att tacka för en "mycket välskriven avhandling" så undrade jag (som är totalt okunnig) om det finns något hemligt kodspråk i akademiska världen som innebär att "välskriven" betyder "jag rekommenderar betygsnämnden att godkänna" (och ett motsvarande "intressant" eller  "väcker frågor" el dyl skulle betyda "det här skulle jag vilja underkänna" - ungerfär som i gamla tider i svenska domstolar: om domen började med "alldenstund..." så visste redan den åtalade direkt att efter en lång utredning av domsskäl hit och dit så blev det till slut dödsstraff.

Avhandlingen var intressant och viktig. Den handlar om vården av patienter som har (svårläkta) sår som rinner och luktar. Sådana sår kan givetvis upplevas mycket besvärande för både patient och vårdare.  Jag skall nu inte låtsas som om jag begriper särskilt mycket av saken, men eftersom disputationen var på svenska så fattade man i alla fall lite mer än av själva avhandlingen som är skriven på engelska.

Stort grattis Elisabeth. Nu när du inte längre har ditt avhandlingsarbete att skylla på för att hålla dig i Umeå så ser jag fram emot att du tar din man (min bror) med dig lite oftare på utflykter till Luleå.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag som tidigare smått provokativt raljerat om avhandlingar som ingen förstår, inser nu att denna avhandling är ytterst angelägen och behövd. Hoppas bara att Elisabeth (och hennes kunskaper och insikter), som jag inte känner, når ut till vårdtagarna och de som gör den handgripliga, dagliga sårvården.

2008-12-20 @ 11:37:24
Postat av: Anonym

är det inte dags att du ger dem gamle kamraten en avhandling om sisådär en 5-6 år?

2008-12-20 @ 16:04:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0