Torbjörn Lindahl

Ja, det känns nästan så. Som om jag varit på kyrkhelg. Eftersom jag bor i min kyrkstuga i Gammelstad i helgen - från igår kväll och jag tänker sova där även inatt. Det är helt otroligt fridfullt. Varje gång jag far dit så funderar jag på vilken bok jag ska ta med mig och läsa, men sen inser jag att jag inte behöver någon. Jag sitter bara och tittar in i ljusen jag ställt i öppna spisen, och så kan jag meditera över livet några timmar och sedan lägger jag mig.

Ingen saknad efter böcker, TV-apparater, CD-skivor eller något annat som hör det moderna livet till. Däremot har jag under dagen ägnat mig åt annat som hör ett modernt liv till. Gissa vad? Givetvis vet du vid det här laget vad du ska gissa. Jag tog givetvis hojen till kyrkstugan och med den åkte jag sedan till högmässa idag - men när man går i högmässa så gör man ju nå't som inte riktigt verkar höra ihop med det moderna livet.

Har jag, apropå det, berättat om vad som utspelade sig för ca 14 år sedan när jag var på dagisinskolning med yngste sonen? Jo, jag var där, klädd i prästskjorta eftersom jag skulle vidare till jobbet. Då kom jag i samspråk med en man i 30-årsåldern som jobbade på Högskolan, och han började ställa frågor om kyrkan. Han undrade bla "är det många som går i kyrkan nuförtiden?"

???

Han fortsatte:

- För man - och här hann jag tänka att han skulle säga ungefär: för man har ju sett de gånger man varit där att det inte är så många, eller något liknande - istället sade han:

- För man känner ju ingen som går i kyrkan!

Det blev ett litet uppvaknande för mig, den kyrkoanställde, som fortfarande gick med någon slags kyrkan-mitt-i-byn-känsla. Verkligheten är att kyrkan och dess aktiva är långt på sidan om en modern människas liv. (Ber om ursäkt om jag berättat detta förut - orkar inte kolla alla inlägg, men tröstar mig med att det sannolikt dykt upp någon ny läsare).

Nå, hur gammalmodigt det än må vara så gick jag i kyrkan, eller åkte motorcykel till kyrkan - för att vara helt korrekt. Men givetvis parkerade jag utanför så det är nog till sist rätt att säga att jag gick i kyrkan. Det fantastiska är att nästan samtidigt som jag parkerade landade ytterligare en MC utanför kyrkmuren; en Honda Africa Twin med förare och passagerare. Efter gudstjänsten kom jag i samspråk med arbetskamrat som bor i Boden som sade att det var roligt se motorcyklar utanför kyrkan; att det liksom visar bredden av gudstjänstfirarna, det är inte bara en människotyp! Men då svarade jag att när då en av MC-åkarna demaskeras och det visar sig att ur MC-stället kliver en präst då blev ju det förstört och det höll han med om.

Så har jag då avslöjat att jag för andra veckan i rad (tredje gången under sommaren) gick i Överluleå (Boden) kyrka. Vidhåller tidigare skriverier att - särkilt under sommaren - med alla sammanlysningar, friluftsgudstjänster, hembygdsgårdsgudstjänster och sommarkvällsmusik, så är det ett förhållandevis pålitligt ställe att gå till - om man vill ha en (så kallad!) riktig gudstjänst. Sommarkyrkans medverkan också fin.

Nu har jag tagit del av tre utläggningar av denna helgs evangelietext. Först i radions helgsmålsbön (där blev vinklingen att det viktiga är att fatt egna beslut - men vilka kan man ju undra!), sedan genom läsning av Bo Branders och Göran Skyttes postilla (där förklarades lite av relationen mellan kristendom och judendom) och sist predikan av kyrkoherden i Boden (som väl mer var på Branders spår än på radiohelgsmålsbönens). Efter gudstjänsten kom han fram till mig och erkände att några tankar i predikan (om hur Gud leder oss) hade han knyckt av min bror som tidigare skrivit svar i någon slags frågespalt på dåvarande SESG:s (nu: CREDO) hemsida. Och då förstår ni ju att jag måste tycka att predikan var bra.

Nu ikväll har jag gått i gudstjänste en gång till - i "Kyrkan i Konsumbutiken" dvs Öst-Laestadianska bönhuset här i Luleå. Där blev det annan predikan, för där har man gamla psalmböcker och följer alltså evangeliboken från 1937. Noterar att ett antal prersoner som knappast definierar sig som laestadianer dyker upp där då och då, men som inte (i vart fall inte lika ofta) gjorde det när laestadianerna hade sina gudstjänster i kyrka/församlingshem. Är det  i vissa fall "lägre trösklar" till bönhus än till kyrkans lokaler? Oftast brukar vi väl förutsätta (ha fördomen?) att det är tvärtom.

Men nu är det dags att lämna utflykten i det moderna livet - vilken jag gjort enbart för att kära läsarna ej ska lämnas åt sitt öde - slå av datorn och återvända till stillhten i kyrkstugan.