276:e dagen. Djuren vid Jämtebölesjön
heter en bok som ungdomskompisen Thommy Bäckström gett ut. På s k eget förlag gissar jag. Om upplagan är större än att det räcker till barn, barnbarn och närmaste vänkrets vet jag inte. I vart fall erbjöd han mig ett ex och jag beställde på stört. Idag var den i brevlådan.
Detta är nu den tredje bok Thommy ger ut. Den första handlade om en resa runt i USA som han och annan kompis gjorde i tjugoårsåldern. Hur vågade föräldrar släppa iväg två ungdomar på rundresa i USA långt innan internet och mobiltelefoner var uppfinna, har både Thommy och jag frågat oss i samband med att jag läste den boken.
Den andra handlade om en några veckor lång vistelse i Israel något år senare (eller var det tidigare?). Där hade han lärt känna en person som många år senare blev dömd för spioneri i USA.
Den bok som nu ska omtalas är inte en reseberättelse som de första två, tvärtom. Det är bilder på djur som finns runt (och i) sjön där han och hustrun har sommarstuga Jämtebölesjön.* Många fina bilder med intressanta berättelser om de olika djuren. Thommy är duktig fotograf. Men ibland har han tur också. Som den gången då han lyckades fotografera en parningsakt mellan två tornfalkar. Eftersom det hela är över på ca 15 sekunder så gäller det att man råkar ha kameran redo. Han berättar också nästan innerligt, om sin favoritfågel Storspoven.
* ortnamnet med Jämte- har att göra med att någon gång flyttade en grupp jämtar till södra Västerbotten, trakten kring Vännäs. Även ett Jämtland finns i närheten har jag sett då jag passerat med motorcykel.
Kommentarer
Postat av: Maria
När jag tågluffade (3ggr) i ungdomen sa jag väl till hemma några veckor innan och föräldrarna kommenterade väl med ”jaha jasså”
När man sen var på resan ringde man inte hem en enda gång men skickade ett vykort. Som kom fram när jag redan kommit hem. Jag upplevde inte att mina föräldrar var oroliga eller att jag kände mig tvingad att höra av mig under resan.
I yngre tonåren for vi ju på läger väldigt ofta. Vi tog tåget ner till kusten. Ingen ledare var med men det fanns några ledare på lägret som höll lite ordning. Man sov i princip ingenting och var väldigt trött när man kom hem. Jag minns att jag kunde sova 14 timmar. Vi var liksom fria och allt gick väldigt bra.
Svar:
Torbjörn Lindahl
Trackback
