Jo, min ambition är att skriva något - ofta kort? - varje dag fram till min 70-årsdag. Här ser man vilket inflytande en gammal kamrat kan ha på ens liv. Om han hade samma inflytande över mitt liv när det gäller vilket parti man ska rösta på låter jag vara osagt.
Partier har det handlat om i parti (!) och minut idag då jag satt och lyssnade på partiföreträdarnas röstförklaringar inför statsministeromröstningen. Talen var av två slag: 1) nu blir det total katastrof i landet, 2) äntligen kan det bli bra i landet.
Den enda som var rolig var v-ledaren som fick in en bra retorisk poäng när hon sa att enda chansen få en bostad här i landet blir snart att begå ett brott så man får en fängelsecell, eftersom det i regeringsavtalet talas om kamp mot kriminalitet men inget om byggande av hyresrätter.
De borgerligas återkommande tal om att väljarna röstat för förändring är helt ihåligt, de tre regeringspartierna har ju samtliga backat. Samma sätt att argumentera som
2014 när Löfven ersatte Reinfeldt. Då talade (s) återkommande om väljarnas vilja till förändring trots att sossarna gjorde ett dåligt val. I båda fallen är det ju SD:s ökning - och övriga partiers förhållande till den - som förändrat maktbalansen.
I årets val är S och SD de stora vinnarna. Båda är i grunden konservativa partier som vill ha det i Sverige som det alltid har varit. S-väljarna vill ha folkhemmets välfärdssamhälle och SD- väljarna vill ha det typiskt svenska (med den röda stugan och dans kring midsommarstången), utan kriminalitet och skjutningar. Men konservativt i båda fallen. Inte undra på att en av de stora sammanlagda (netto-)väljarströmmarna senaste val varit från S till SD.
