Torbjörn Lindahl

ledde Mats ikväll i Örnäsets kyrka. Mässan planerad och inbokad av Luleå Fridsförbund som en del i dess gudstjänstplanering för höstterminen. Alltid fint få tjäna i en  gudstjänst. Mässa i samband med Fridsförbundets gudstjänster har jag under åren firat "hur många som helst" och oftast gjort det med glädje. Särskilt vid lite större samlingar som sommarstormöten, nyårssamlingar och höstmöten. Men inför en mässa som den ikväll kan jag känna lite tveksamhet. Varför en laestadiansk gemenskap med egen mässa bara så där utan att det är i samband med något större möte? Om jag tänker vidare mot det jag fruktar så blir svaret att det är lite sekteristiskt, man vill vara för sig själv, vill inte behöva blanda sig med vanligt kyrkfolk. Det blir väl kanske frommare så. (?). Annars är det ju möjligt för den som önskar att gå till nattvarden varje söndsg i Hertsökyrkan. Men det är kanske så att många inom Fridsförbundet behöver att "alla" andra i gänget är med för att det ska kännas naturligt och tryggt att gå till Herrens bord. Mer gruppgemenskap än längtan efter gemenskap med Jesus? Om jag istället tänker vidare mot det jag önskar så blir det: kanske är det styrelsens tanke att en extra mässa som denna kan få människor börja gå oftare - nattvard bara vid de större samlingarna blir ju inte mer än fem-sex gånger per år.

 

Men efter en mässa som ikväll undrar jag: var höll alla hus? Endast ca 70 deltagare. Fridsförbundets medlemstal är ju, barnen inräknade, mellan 200 och 300. Bara en av de lokala predikanterna närvarande. Är det ett tecken på att nattvarden inte längre är viktig? För Mats och mig är den viktig. Redan I morgon kl 11 är vi i mässan i Hertsökyrkan.