Torbjörn Lindahl

Är man det?

 

Jag försöker i alla fall - trots att jag har en liten "klimatförnekare" inombords som inte helt vill tystna.* 

 

Vad gör man då?

- sopsorterar ordentligt. Inte ens det lilla skaftet på ett päron i brännbart utan i komposterbart. När jag ibland köper hembakat bröd på Kvantum och får det i särskild påse som består av både plast och papper, så delar jag den sedan hemma och lägger respektive bit i rätt sorteringskärl. När jag köper Bob lättdryck och klipper av hörnet på den lilla förpackningen för att hälla oblandade drycken i tillbringaren så slänger jag alltid den lilla biten i kärlet för pappförpackningar, aldrig slarvigt i brännbart

Man gör vad man kan alltså.

 

Men så hamnar man i situationer där man blir villrådig. 

Om man snytit sig i en bit toalettpapper, ska man då slänga det i toaletten och spola bort det, eller he** det i papperskorgen så det får bli brännbart? Eller om man i hushållet använt en plastpåse, ska den då helst slängas  (i återvinningskärlet för plast givetvis) eller ska man diska och skölja ur den, med visst extra utsläpp av diskmedel i avloppet och ökad vattenåtgång som följd? Kanske går det åt (minst?) lika mycket vatten att tillverka en ny? Och alla övriga miljöhänsyn torde väl - på sikt i alla fall- vara klimatsmarta. Eller?

 

Jag läste för en tid sedan en artikel i tidningen att om man har en relativt ny bil med måttlig bensinförbrukning, och dessutom inte kör så mycket (nu som pensionär under 1000 mil per år - är det acceptabelt?) Så är det inte säkert att köp av ny elbil är det klimatsmartaste. Det blir nämligen så mycket koldioxid av tillverkningen att man knappas hinner "tjäna in" den.

 

Dessutom har jag ju sålt motorcykeln så där försvann några hundra mil ren nöjeskörning.*** Onödig konsumtion ängar jag mig sällan åt.

 

Man gör vad man kan alltså. För tänkt om det skulle vara minsta försummelse i mitt sopsorterande som skulle göra att temperaturföränndringarna når the point of no return. Någonstans måste ju den punkten ligga och jag vill inte vars den på vars axlar ansvaret för dess överskridande ska ligga.

 

 

 

* alltså inte en som förnekar existensen av klimat - även om det är vad uttrycket rent språkligt borde betyda - utan en som inte helt övertygats om människans avgörande betydelse för klimatförändringarna

 

** norrländskt uttryck

 

*** den ende som kan sakna det måste vara min gamle kamrat som inte riskerar få oväntat besök för kaffe och en stunds ljug. Att åka plåtlåda t o r Älvsbyn för en kopp kaffe kommer inte på fråga