Inga regnbågsfärgade skosnören
Nå, i de länder där kristna förföljs (på allvar) brukar inte heller hbtq-personer stå högt i kurs. Och det finns åtskilliga länder (i Afrika t ex) där det är betydligt lättare att stå upp för kristen tro än för hbtq-personer. (Att det omvända generellt skulle gälla i Europa betvivlar jag starkt). Nog kan det finnas anledning att som kristen stå upp för homosexuellas mänskliga rättigheter (dit förvisso inte äktenskaps ingående hör), särskilt i Östeuropa och Afrika.
Det var väl det jag tyckte att du tydligare kunde ha betonat i den f ö utmärkta intervjun i Radio Norrbotten - att även om det också finns en orättvis homofobistämpel så existerar homofobi faktiskt. (Fråga bara vännerna till dem som knuffats utför stup i Australien https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=6620967 eller till dem som utsatts för följande i ryska Tjetjenien: https://nyheter24.se/nyheter/utrikes/880924-tjetjenientortyr-hbtq-personer-kris). Nog borde vi väl reagera lika starkt på det som vi skulle ha gjort mot motsvarande förföljelse av kristna? (Därmed inte sagt att vi måste ha regnbågsfärgade skosnören).
Dessutom kan man vara både och - vilket gäller ett par flyktingar från Afrika och Mellanöstern som jag lärt känna.
Tyvärr har ju den orimliga könsneutraliseringen av äktenskapet - och könsbegreppen! - i både stat och kyrka gjort att folk i dessa områden knappast längre är beredda att seriöst lyssna på - och ta kritik från - oss i denna fråga.
Kan bara säga Amen, till inlägget! När det gäller att stå upp för homosexuellas rättigheter är det på intet sätt samma sak som att stå upp för samkönade äktenskap, det riktiga i utlevd homosexualitet och fri sexualitet utanför äktenskapet "ett tredje kön", ja till abort, nej till samvetsfrihet inom vården m.m. som förknippas med Pride. Att visa att homosexuella ska respekteras kan man göra på annat sätt och därvidlag är påven Franciskus ett föredöme.
