Tydligt besked av väljarna?

Fick vi det i söndags? Vilket då i så fall?
 
Från socialdemokratiskt håll har man upprepat försökt framställa det som att väljarna gett ett tydligt mandat för en förändring i den riktning som (s) och de röd-gröna tillsammans representerar. Men är det sant? Valanalytikern Sören Holmberg var den förste jag hörde som var riktigt tydlig: vänsterblocket har inte fått ökat stöd. Endast +0,1 procentenheter om jag minns rätt. Enda skälet till deras upplevda framgång är alliansens stora tapp. Skälet till Lövens statsministermöjlighet är snarare det komplicerade parlamentariska läget - inget av blocken har majoritet och ingetdera vill ha med vågmästaren (sd) att göra.
 
Jag tror att alla allianspartier förlorat på att ha gått fram så gemensamt och sammansvetsat. Inget av de fyra partierna har blivit till räckligt synligt. 
 
Finns det någon tydlig valvind i Sverige så går den ju i (sd):s riktning. Det är ju uppenbart. När ska de etablerade partierna inse det och ta det på allvar? Den hittillsvarande utfrysningstaktiken har ju inte fungerat. Fortsätter man den är mitt tips att (sd) framöver får ökat stöd. Inte för att svenskarna skulle vara rasister eller ens främlingsfientliga utan som missnöjesuttryck.
 
Sedan är det givetvis korrekt att när alla andra trängs i mitten blir utrymmet större på flanken. I vissa avseenden plockar ju också (sd) upp frågor som borde varit traditionella borgerliga ståndpunkter (t ex att föräldrarna fritt delar på föräldraförsäkringen utan klåfingrig samhällelig inblandning i form av pappamånader* och jämställdhetsbonusar) eller kristdemokratiska ståndpunkter (tydligare abortkritik).
 
Frågan om föräldrars rätt att själv dela föräldradagarna mellan sig utan styrning är den enda fråga som någon gång frestat mig att rösta på sverigedemokraterna. Givetvis har jag alltid av andra skäl utan större svårighet övervunnit frestelsen. Men när uppenbarligen allt fler svenskar av olika skäl inte är lika framgångsrika i kampen mot frestelsen så säger jag bara till de borgerliga: skyll er själva.
 
- - - -
* Bengt Westerberg får bli exemplet. Länge var han som liberal motståndare till införandet av pappamånad. Han ansåg i sann liberal anda den enskildes valfrihet vara viktigast. Men slutligen bytte han fot då han till sist ansåg jämställdheten vara ett så avgörande överordnat intresse. Knappast någon omsvängning i svensk politik har gjort mig mer besviken. Bengt Westerberg är en av de politiker jag har haft allra störst personligt förtroende för såsom en person med integritet och principer. Och så släpper han dom och drar på längre sikt med hela borgerligheten i fördärvet.
 

Kommentarer
Postat av: Bodil

Nog är det gott att pappor får värdefull tid med sina små babysar, men undrar om det vore bättre att pappamånader tas ut när barnen vuxit till sig och fått mer av egen vilja och intressen som de kan dela med sina fäder. Många olycksaliga unga brottslingar eller drogande ungdomar sägs ju ha fäder som inte är närvarande...typ...

2014-09-18 @ 18:27:14
Postat av: den gamle kamraten

Valet visar väl i o f s ingen tydlig vänstervind, bara att förtroendet för "alliansen" spruckit. Naturligtvis är det då alliansledningen i M som får på tafsen och största men inte enda väljarflödet blir att man ger sin borgerliga röst till SD-intigheten. Tappet får i alla fall effekten att det tydliga regeringsalternativet M+C+FP+KD får lägre stöd än det utseendevaga S eller S+MP eller S+MP+V. FI räknade nog ingen med. Alltså blir valets slutsats: "Okänd vänster bättre än ökänd höger!"

Svar: Att ännu mer detaljerat kartlägga de underliggande "osynliga" väljarströmmarna är ju intressant. Om det kan påvisas vara så som sagts i några kommentarer att de M-väljare som nu gått till sd i stor utsträckning är sådana som tidigare gått från s till m, då blir ju frågan vad valvinden ska kallas.
Torbjörn Lindahl

2014-09-20 @ 09:15:23
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se
Postat av: Populisten

Jag menar att det är fel att fokusera på SD när man analyserar varför nästan 13% röstade på dem i riksdagsvalet. Rikta fokus mot de etablerade partierna och deras politik istället. De har nästan inga medlemmar kvar utan har förvandlats till skattefinansierade kampanjorganisationer för en politisk elit. En elit som i många fall också gör ett ganska dåligt jobb.

En kommun som kan vara extra intressant att studera är Hässleholm. Där gick SD från 14% till 23%. Har nio procentenheter fler blivit rasister eller protesterar kanske väljarna mot korruption och maktmissbruk? Den som inte känner till bakgrunden bör Googla och förfäras...

Sannolikt tappade M dessutom ett antal försvarsvänner till SD.

2014-09-21 @ 15:56:04
URL: http://populistens.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0