Torbjörn Lindahl

var en ytterst trevlig dag.

 

Inledde med morgonpromenad, sen högmässa i Hertsökyrkan som leddes av kollegan Mats. Detta är nu färde kyrkovalet under min tid som distriktspräst. Som vanligt ser man både före och efter gudstjänsten en uppsjö människor som köar för röstning, vilka man annars aldrig ser i gudstjänsten eller annan verksamhet i kyrkan.

 

Läste Kyrkans Tidning för veckan. Parsmos skämtteckning var kanske träffsäker. En kyrka med den socialdemokratiska rosen på tuppens eller korstes plats i tornet. Prästen som ser det utbrister "men vad in i hela..."? Då svarar några närvarande "politiker" att de skulle komma för stt visa vem som bestämmer. Kyrkans ockupation kan inte uttryckas tydligare.

 

Väl hemma blev det en MC-tur i fina vädret. Den gick först förbi Porsökyrkan där jag själv röstade. Utanför vallokalen stod en Posk:are och fyra unga socialdemokrater. Posk:aren gjorde ingen påtaglig ansträngning för att få överlämna sina valsedlar. Vi är väl bekanta så hon vet nog var jag hör hemma. En av de unga sossarna ville dock ge mig valsedlar.

- Om du ger mig ett rikigt bra argumnet för att rösta på S, sade jag.

Nu hade han fått stränga order att inte debattera med folk precis utanför vallokalen så vi förflyttade oss 15 meter. Sedan levererade han lungt och sakligt det tre argumenten för att rösta på socialdemokraterna:

1. För att motverka dem som är mot kvinnliga präster. "det finns så'na", upplyste han mig.

2. För att bekämpa dem som är emot det som S lyckades driva igenom för fyra år sedan, nämligen vigslar för "samkönade" par.

3. För att kyrkan ska fortsätta vara en "öppen folkkyrka". Att det skulle finnas några som på allvar vill minska kyrkans öppenhet och vilka de skulle vara i så fall, sades det dock inget om. 

 

- Tack, sa jag och tänkte att han kan sin läxa. Men nu inser jag att han glömde hotet från SD. Men nog tänkte jag fortsättningsvis på kyrkans ockupation när jag gick därifrån. Tur att jag hade hojen med så jag kunde trösta mig med en tur. Ut på landet en sväng och då jag passerade Norra Sunderbyn i exakt rätt tid så tog jag färjan till Avan och åkte södra sidan av älven mot sta'n. Turen slutade i bönhuset där jag fick höra en fin predikan av en av de nya yngre predikanterna. Fortsätt så, i frimodighet, unge broder, vill jag bara säga, men fick ej chansen öga mot öga!

 

Efter middag var det dags för valvaka i Boden. Vi var större delen av vårt Bodengäng + undertecknad + två av de våra från Arvidsjaur. De senare hade med sin unge son (född i augusti) som redan i moderlivet varit utnämnd till yngste medlem i Frimodig Kyrka i Luleå stift. Hans moder påpekade dock att han ännu inte upptagits i Kyrkans gemenskap genom det heliga dopet, och då kan han väl inte vara medlem i FK ännu. Men dopet sker ju snart.

 

Två av de våra var rösträknare så dom kom först mot valvakans slut då några av de andra redan behövt åka hem. Själva valresultatet ska jag kommentera i ett annat inlägg. Men att Frimodig Kyrka har roligast, det är det ingen tvekan om.