Kyrkomötet dag 4
Funderar lite på huruvida Alfred Einsteins sentens kan tolkas som en släng mot liturgin... ? ;o). Guds ord och sakrament kan ju åstadkomma antingen väckelse eller förhärdelse, men vi "håller på" i förväntan på det förstnämnda, vare sej det kommer 5, 10 eller förhoppningsvis så småningom 100-tals och 1000-tals människor.
Andreas Holmberg pekar på den vanliga missuppfattningen att liturgi i första hand handlar om mission. Trots att den ibland kommit att vara en källa till väckelse är liturgins främsta uppgift att förvalta sakramenten och därigenom formera Guds folk. Firar vi mässa i tron att den ska åstadkomma väckelse "håller vi verkligen bara på", som AH skriver, och den blir varken det ena eller det andra.
Väckelsen torde väl ha mer att göra med hur den kristne lever sin tro i världen och vittnar om den.
Det här är en intressant fråga för oss nu i dagarna, för om vi börjar arbeta med en ny kyrkohandbok i tro att den ska åstadkomma väckelse är det enligt min mening givet att den inte kommer att bli kontraproduktiv. Vill vi vinna nya människor för Kristus bör vi tala om evangelisation och mission, inte om liturgi.
Bosse han har poänger!
Liturgin i Mässan är inte evangelisation primärt. Inte heller då de kyrkliga handlingarna - alltså dop, konfirmation, begravning.
Och här gör handboksförslaget - vidgar härmed olovandes samtalsämnet - mig en liten smula jätteorolig. Den nya dopordningen tappar (så som jag fattar den) tydligheten i att vara ett införande av den som döps in i frälsningen i och genom Kristus. I stället blir den näst intill blott och allenast en trevlig skapelsebekräftelse, alltså att man fötts som eller sedan några år är människa, men behöver support i en destruktiv omgivning, inte bot mot sin "ingivning". Så passar nya dopordningen förträffligt när man genom exempelvis drop-in-högtider tror sig evangelsera - vilket man givetvis inte gör.
Mission och evangelisation behöver vi fundera på sina egna sammanhang. De citat jag delgav läsarna syftade nog mer på div kyrklig "verksamhet" än på liturgin.
Jag vågar nog påstå att de allra flesta (i stort sätt alla?) som kommit med i vår församling under senare år och förts ända fram till ett mer eller mindre regelbundet gudstjänst- och nattvardsliv har kommit in "alpha-vägen".
