Dom och försvar

Sent igår kväll råkade jag i min allmänna sysslolöshet zappa in på SVT 24 och fick se en repris av Västerbottensnytt. Där meddelades att dom kommit i målet mot kyrkvaktmästaren i Vännäs som polisanmälts för brott mot griftefriden pga det krossande av kistlock i samband med gravsättning som han gjort vilket rapporterats i Uppdrag granskning.

Han blev frikänd!

Skälet var - enligt det korta referatet i nyhetssändningen - att eftersom det saknats tydliga regler för arbetet så kan man inte ställa den enskilde anställde till ansvar. Ansvaret måste läggas högrer upp i hierarkin. Jag tycker det var skönt att han blev frikänd. Uppenbarligen har ju här funnits en sedan länge accepterad kultur på många begravningsplatser i landet. Då måste man ta itu med hela den kulturen om man vill ha en ändring, inte hoppa på enskilda personer. Annars är det ju typiskt i vårt land att vi alltid ska hitta enskilda personer som syndabockar. (Jag uppreper vad jag skrev redan när frågan var aktuell: för min personliga del spelar det ingen roll om kistlocket krossas när jag väl ligger i graven.)

En annan händelse där vi väntar på domsutslaget är ju det sk Carolin-fallet. Men från hovrätten. I förhandlingarna i hovrätten har ju försvarsadvokaten Silbersky drivit tesen att den dödade kvinnan kan ha ha varit död redan innan hon blev skjuten och att den åtalade därför inte kan fällas för mord. För detta försvar har Silbersky blivit utsatt för kritik. Många tycker att hans tanke är orimlig. Och många ifrågasätter hur han kan försvara en "mördare". Jag vill nu inte ta ställning i själva skuldfrågan, därtill är jag alldeles för juridiskt okunnig. Men jag kan konstatera en sak: Silbersky tar verkligen sin roll som försvarare på allvar. Vem som helst - hur dömd den personen än redan är i allmännhetens ögon - har rätt till ett försvar. Om försvararen sedan blir utsatt för kritik eller klander för sitt försvar må vara: han gör sin plikt till det yttersta.

Här blir det plats för en liknelse. För vi känner ju igen talet om försvarare också från det andliga sammanhanget. Vi har en försvarare hos Fadern. Han tar sig an de mest hopplösa fall. Han är beredd att försvara dem till det yttersta. Ja, så långt att det kostar försvararen livet. På korset!

Kommentarer
Postat av: Father Brown

Alldeles så!



Vi kan tycka att Silbersky har fel och att han verkligen är ute och cyklar när det gäller dödsbegreppet, men hans uppgift är att försvara och den tar han på allvar.



Väl vore om förkunnare hade samma nit i evangeliets sak och kunde ge folket kunskap om och tro på den som försvarar oss mot åklagaren i fråga om saligheten.

2009-06-10 @ 21:45:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0