Vad är oetiskt?
Idag övervann jag en frestelse - det händer understundom!; frestelsen att se SVT:s direktsändning från Englas begravning. Jag hör till dem som - utan att ha uttryckt det offentligt - delar kritiken mot SVT:s beslut att direktsända begravningen. Argumenten är ju kända från debatten så de behöver inte upprepas här, men är man emot så kan man ju inte samtidigt vara för och titta i smyg. Det går inte. Annars blir det som för två gamla kamrater (inte "gamle kamraten" som ibland figurerar här på bloggen, utan två andra gamla kamrater). De var båda mer eller mindre präglade av andlig tradition där man av hävd velat undvika arbete om söndagen. Nu hände det sig att han var tvungen att jobba i affär en söndag. Då kom hon dit för att handla och utbrast i lätt förmanande ton:
-Jasså, du jobbar på söndag!
Ja, svarade han, så att så'na som du kan gå och handla!
(Dom har senare gift sig med varandra)
Så kan det gå. Man kan inte vara både för och emot. Så om man är emot visst TV-program så kan man ju inte samtidigt titta på det. Det vore oetiskt!
Däremot har jag i veckan sett ett annat program, dock först i repris, nämligen veckans Uppdrag granskning om gravsättningar. Så klart var det ett avslöjande, men programidén bygger ju också på att man ska göra det extra dramatiskt. Flera tveksamheter uppenbarades. Jag reagerade på det oetiska som visades i följande ordning:
1. Det slarviga vårdslösa språk - i något fall inklusive svordomar- med vilket några uppringda kyrkgårdsarbetare/föreståndare (?) talade om rutiner vid gravsättningar.
2. Att vid den filmade gravsättningen kistan sänktes ner i graven dinglande i stroppar i traktorskopan.
3. Att kistlocket krossades i graven. Men detta som var huvudsaken i programmet kom alltså på min privata indignationslista först på tredje plats.
Men vad är etiskt?
Man tänker på de programansvariga. Hade dom inte direkt bort ta kontakt med kyrkogårdsförvaltningen/kyrkoherden så fort dom hörde ryktet istället för att smygfilma? Då hade kanske ytterligare några felaktiga gravsättningar kunnat undvikas. Men nu är det väl en del av själva poängen med grävande journalistik att man ska handla lite oetiskt, annars blir det ju inget scoop.
Och dom som tipsade journalisterna. Borde dom inte istället ha tagit kontakt med de ansvariga? (Kanske har dom gjort det men utan effekt - då vilar ju ansvaret på andra).
Och alla vi som tillhör eller arbetar i samma kyrka; hur ska vi göra för att ta avstånd från det felaktiga på ett sådant sätt att det leder till något gott inte bara så att vi själva tvår våra händer och undviker att bli nerskitade? Och hur är det att dela smäleken också med dem som man tycker har gjort fel? Inte alltid så lätt det heller.
-Jasså, du jobbar på söndag!
Ja, svarade han, så att så'na som du kan gå och handla!
(Dom har senare gift sig med varandra)
Så kan det gå. Man kan inte vara både för och emot. Så om man är emot visst TV-program så kan man ju inte samtidigt titta på det. Det vore oetiskt!
Däremot har jag i veckan sett ett annat program, dock först i repris, nämligen veckans Uppdrag granskning om gravsättningar. Så klart var det ett avslöjande, men programidén bygger ju också på att man ska göra det extra dramatiskt. Flera tveksamheter uppenbarades. Jag reagerade på det oetiska som visades i följande ordning:
1. Det slarviga vårdslösa språk - i något fall inklusive svordomar- med vilket några uppringda kyrkgårdsarbetare/föreståndare (?) talade om rutiner vid gravsättningar.
2. Att vid den filmade gravsättningen kistan sänktes ner i graven dinglande i stroppar i traktorskopan.
3. Att kistlocket krossades i graven. Men detta som var huvudsaken i programmet kom alltså på min privata indignationslista först på tredje plats.
Men vad är etiskt?
Man tänker på de programansvariga. Hade dom inte direkt bort ta kontakt med kyrkogårdsförvaltningen/kyrkoherden så fort dom hörde ryktet istället för att smygfilma? Då hade kanske ytterligare några felaktiga gravsättningar kunnat undvikas. Men nu är det väl en del av själva poängen med grävande journalistik att man ska handla lite oetiskt, annars blir det ju inget scoop.
Och dom som tipsade journalisterna. Borde dom inte istället ha tagit kontakt med de ansvariga? (Kanske har dom gjort det men utan effekt - då vilar ju ansvaret på andra).
Och alla vi som tillhör eller arbetar i samma kyrka; hur ska vi göra för att ta avstånd från det felaktiga på ett sådant sätt att det leder till något gott inte bara så att vi själva tvår våra händer och undviker att bli nerskitade? Och hur är det att dela smäleken också med dem som man tycker har gjort fel? Inte alltid så lätt det heller.
Kommentarer
Postat av: Sven-Olof
Tobbe den var bra när det sa klick i affären,mina mungipor drog sig uppåt.
Postat av: Tobbe
Dock har jag inget bevis för att det just var i affären det sa klick. Men roligt ändå.
Trackback
