Heliga landet
Nu blir det blogg från Det heliga landet.
I tisdags anlände jag hit tillsammans med 8 andra personer - alla norrbottningar utom en. Landning i Tel Aviv och sedan taxi till Jerusalem. Helt klart en speciell känsla att vara i det som kallas det heliga landet. Pa flyget ner hade vi sällskap med ett gäng som åkte i tidningen Dagens regi ledda bla av Elisabeth Sandlund. Men dom var en grupp på 72, hur det ska vara kan jag inte ens föreställa mig, vi har svårt nog att hålla ihop var grupp på 9.
Men vi har en klart kompetent och duktig guide i gruppen: Anna-Greta Norén som tidigare i många år arbetat på Sv teologiska institutet här i Jerusalem. Det är också det ställe där vi bor. En fantastiskt vacker plats, för något år sedan vinnare i en omröstning om Jerusalems vackraste byggnad.
Givetvis har vi klarat av åtskilliga av de platser man "måste" se på en sådan här resa: Gravkyrkan, tempelplatsen, Via dolorosa, Trädgårdsgraven mm. Jämförelsen mellen gravkyrkan - den verkliga platsen för Jesus grav - och den sk Trädgårdsgraven - en plats som visar hur det mer sannolikt kan ha sett ut vid Jesus grav - fick oss att fundera över vår kyrkliga tillhörighet. Flera guidebocker skriver att många evangeliska kristna kan ha svårt att få ut något av besöket i gravkyrkan där det är mycket trängsel och allt är överlastat med oljelampor och altaren, medan man lättare känner "stämningen" i trädgårdsgraven. Å andra sidan skulle det i så fall vara så att katolska och ortodoxa kristna lättare grips av närvaron på den verkliga platsen och inte av en plats som ser ut som den riktiga platsen. Beror den skillnaden i så fall på en skillnad i grundläggande andlig attityd, frågade vi oss. En mer handfast "jordisk"/"sakramental" andlighet (katolsk/ortodox) jämfört med en mer "andlig"/"känslopräglad" (evangelisk/protestantisk)? Tål att tänka på, tänkte vi men tyckte nog alla (eller åtminstone de flesta av oss) att det var mer gripande att vara i gravkyrkan. Vi var dit två dagar i rad och flera av oss vill nog dit ytterligare en gång.
En märklig och rolig upplevelse var att från det koptiska området på (OBS! på inte i) gravkyrkan gå i stentrappor djupt ner till en cistern under jord där det var ett sagolikt eko. De sex av oss som gick ner förvandlades i ett nu till den mäktgaste kör när vi sjöng Halleluja!.
Faschinerande att gå i Jerusalems gamla stad innanför murarna och uppleva de tydliga gränserna mellan de kristna, judiska och muslimska kvarteren. Man ser det fr a på innehållet i affärerna: kors och ikoner i tusental i det kristna kvarteret, inte ett enda i det muslimska och gränsen känns bara som ett steg bred. I går afton stannade några av oss på aftongudstjänst i den Syriska kyrkan. Visserligen förstod vi inte ett dugg men vi kunde ju se när man skulle göra korstecken. Efteråt blev vi bjudna upp i klostret på lite dryck och fick samtala med präster och biskop och även med en 16-årig ung man som varit i Sverige i tre månader och lärt sig fantastiskt mycket svenska. Han skulle eventuellt bli präst. Kanske skickar dom honom till trossyskonen i Sverige?
Ikväll ska vi fira sabbatsmåltid och guidas av Göran Larsson till Västra muren och i de ortodoxa judiska kvarteren har i västra Jerusalem. Jag hör av mig igen när jag har mer att berätta från Jerusalen, Döda havet, Massada och Gallileen.
I tisdags anlände jag hit tillsammans med 8 andra personer - alla norrbottningar utom en. Landning i Tel Aviv och sedan taxi till Jerusalem. Helt klart en speciell känsla att vara i det som kallas det heliga landet. Pa flyget ner hade vi sällskap med ett gäng som åkte i tidningen Dagens regi ledda bla av Elisabeth Sandlund. Men dom var en grupp på 72, hur det ska vara kan jag inte ens föreställa mig, vi har svårt nog att hålla ihop var grupp på 9.
Men vi har en klart kompetent och duktig guide i gruppen: Anna-Greta Norén som tidigare i många år arbetat på Sv teologiska institutet här i Jerusalem. Det är också det ställe där vi bor. En fantastiskt vacker plats, för något år sedan vinnare i en omröstning om Jerusalems vackraste byggnad.
Givetvis har vi klarat av åtskilliga av de platser man "måste" se på en sådan här resa: Gravkyrkan, tempelplatsen, Via dolorosa, Trädgårdsgraven mm. Jämförelsen mellen gravkyrkan - den verkliga platsen för Jesus grav - och den sk Trädgårdsgraven - en plats som visar hur det mer sannolikt kan ha sett ut vid Jesus grav - fick oss att fundera över vår kyrkliga tillhörighet. Flera guidebocker skriver att många evangeliska kristna kan ha svårt att få ut något av besöket i gravkyrkan där det är mycket trängsel och allt är överlastat med oljelampor och altaren, medan man lättare känner "stämningen" i trädgårdsgraven. Å andra sidan skulle det i så fall vara så att katolska och ortodoxa kristna lättare grips av närvaron på den verkliga platsen och inte av en plats som ser ut som den riktiga platsen. Beror den skillnaden i så fall på en skillnad i grundläggande andlig attityd, frågade vi oss. En mer handfast "jordisk"/"sakramental" andlighet (katolsk/ortodox) jämfört med en mer "andlig"/"känslopräglad" (evangelisk/protestantisk)? Tål att tänka på, tänkte vi men tyckte nog alla (eller åtminstone de flesta av oss) att det var mer gripande att vara i gravkyrkan. Vi var dit två dagar i rad och flera av oss vill nog dit ytterligare en gång.
En märklig och rolig upplevelse var att från det koptiska området på (OBS! på inte i) gravkyrkan gå i stentrappor djupt ner till en cistern under jord där det var ett sagolikt eko. De sex av oss som gick ner förvandlades i ett nu till den mäktgaste kör när vi sjöng Halleluja!.
Faschinerande att gå i Jerusalems gamla stad innanför murarna och uppleva de tydliga gränserna mellan de kristna, judiska och muslimska kvarteren. Man ser det fr a på innehållet i affärerna: kors och ikoner i tusental i det kristna kvarteret, inte ett enda i det muslimska och gränsen känns bara som ett steg bred. I går afton stannade några av oss på aftongudstjänst i den Syriska kyrkan. Visserligen förstod vi inte ett dugg men vi kunde ju se när man skulle göra korstecken. Efteråt blev vi bjudna upp i klostret på lite dryck och fick samtala med präster och biskop och även med en 16-årig ung man som varit i Sverige i tre månader och lärt sig fantastiskt mycket svenska. Han skulle eventuellt bli präst. Kanske skickar dom honom till trossyskonen i Sverige?
Ikväll ska vi fira sabbatsmåltid och guidas av Göran Larsson till Västra muren och i de ortodoxa judiska kvarteren har i västra Jerusalem. Jag hör av mig igen när jag har mer att berätta från Jerusalen, Döda havet, Massada och Gallileen.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Vad roligt att läsa om din resa till det heliga landet! Jag var ner med min PIUS-klass under en vecka, hösten-00. Vi bodde vid STI (svenska teologiska institutinen, för den som undrar). Vi vandrade runt i Jerusalem, åt också en sabbatsmåltid, var till klagomuren, besökte Olivberget, gravkyrkan, Betlehem med födelsekyrkan och Döda havet. Det var en märklig känsla att bada där. Man flyter verkligen som en kork! Jag fick lite stänk på läppen och oj vad det sved. Det är livsfarligt att få en kallsup där så passa dig för det! Ha det så bra!
Postat av: SvBG
Det låter helt fantastiskt att få besöka det heliga landet. Någon gång hoppas jag att även jag står på denna klassiska mark. Hoppas att resten av din resa blir lika bra!
Trackback
