Torbjörn Lindahl

Nu har jag två kvällar i rad sett programmet Existens med Anna Lindman Barsk. I söndags kväll - sent! - såg jag reprisen av förra veckans program vilket jag missade. Det handlade om kristen syn på homosexualitet. Nu är det inte själva sakfrågan jag vill diskutera i detta inlägg utan medias sätt att belysa saken. Tidigare erfarenheter av programmet Existens säger mig att det är ganska tendentiöst och vinklat. Man blev inte besviken denna gång heller. Och som alltid (!?) är det de mer traditionella åsiktsriktningarna som kommer i strykklass.

I detta program representerades den gruppen av Erik Johansson, präst i Örebro och ordförande i nätverket Medvandrarna. Han är alltså själv homosexuell men har valt - utifrån sin övertygelse - en livsstil där han väljer att inte leva ut sin sexualitet eftersom han anser att sexualiteten har sin plats i äktenskapet mellan man och kvinna och det alternativet inte står öppet för honom. Ungefär så. Han fick några minuter i början av programmet. Trovärdig och sympatisk. Och det var inget fel på själva det inslaget, men...

Större delen av programmet upptogs sedan dels av en intervju med en anonym kvinna som berättade om sina erfarenheter av svårigheten att leva som homosexuell i en frikyrklig miljö och dels framförallt en resa tillsammans med prästen Lars Gårdfeldt till ärkebiskopen för samtal. Först kommer en intervju med Gårdfeldt på tåget (också han homosexuell men med en annan vald livsstil än Johansson) sedan får man vara med om hans samtal hos ärkebiskopen. Trovärdig och sympatiskt han också. Inget fel alltså i dessa inslag heller, men...den längd som detta inslag har i programmet anger tydligt att här är det viktiga. Vilken åsikt har då Gårdfeldt? Jo, givetvis gissade du rätt - om du inte visste det förut - han har den "moderna" synen och kämpar för likställighet mellan heterosexuella och homosexuella ända intill att de senares reglerade relationer också ska kallas äktenskap vilket ärkebiskopen var tveksam till trots stor enighet mellan dem i övrigt.

Har jag glömt nåt? Jo, naturligtvis kom pingstpastorn Åke Gren också med på ett hörn. Till programmets heder ska väl sägas att han citerades korrekt denna gång, men likväl som vanligt bara ett kort valt utdrag ur hans beryktade predikan. Samtidigt fanns hans bild med som en skum figur som sakta försvann i mörkret - svårt att uppleva det på annat sätt än att han skulle framställas som en person som hör hemma i de mörka hemska delarna av vårt samhälle och vår historia. Även bilden från Grens kyrka med fotot av predikstolen och dess text Jesus snett underifrån i suggestiv belysning var ju tydligt arrangerat på ett sådant sätt att  det skulle uppfattas som om någon vill ha Jesus/religionen som ett sätt att härska över folk - uppifrån.

Kan man säga att detta är objektivt? Att två olika hållningar presenteras på ett likvärdigt sätt. Absolut inte. Även om man måste inse att subjektiviteten är ytterst finstilt, svårupptäckt för den oinvigde och egentligen inte handlar om vad som sägs utan om urvalet av intervjupersoner och det utrymme dom ges. Tänk er att media följt med Erik Johansson när han far till ärkebiskopen för att framlägga sin syn. Hade han ens blivit insläppt, och tillsammans med TV - knappast! Att den ena åsikten är rätt och den andra är fel är ju alldeles tydligt, såsom programmakarna lägger upp det. Och som sagt: det är medias vinkling jag denna gång har lust diskutera, inte själva sakfrågan.

På måndagskvällen såg jag veckans avsnitt av Existens. Det handlade om Falun Gong. Intressant. Lärorikt. Här fick jag klart nya perspektiv på en för mig ganska okänd företeelse. Men är det sant? De utdrag ur grundarens predikningar som man några gånger fick höra på engelska, är de relevanta och sakliga? Om dom är lika tendentiösa som det enda utdrag ur Åke Grens predikningar som allmänheten känner till, jag då vet man ju inte. Om Anna Lindman Barsk var lika vinklad i detta program som hon oftast är i de program vars innehåll jag bättre kan bedöma då vågar jag ej lita på det. Men jag kan ju inte veta. Det verkar som om man numera redan måste veta allt om det som omnämns i media för att verkligen begripa.

På samma sätt är det ofta med motorcyklismen. Hur många har inte hört talas om kriminella MC-gäng, men hur många har hört om kriminella bilgäng - trots att de flesta skurkar far till och från sin brott i bilar. Och varför kallas det alltid MC-olycka när en bil och en MC krockar. "Ung man dödad i MC-olycka" kan du läsa i tidningen. Men aldrig står det "bilist körde ihjäl motorcyklist" eller "bilist vållade MC-förares död" även om det då och då är fallet. Vet du om att i förhållande till antalet motorcyklar i trafik så är antalet dödsolyckor med MC inblandad mycket lägre nu än för något årtionde sedan och i faktiskt antal har det inte ökat alls? Nä, jag trodde väl det. Du har väl sett för mycket på TV och läst för mycket i tidningarna kan jag tänka.

Nu är det bara min förhoppning att jag tar det så lugnt under säsongen att jag har existens även till hösten.